Ett steg fram och två steg tillbaka
Om vår självvalda okunnighet
En av de absolut mest välskrivna bloggar jag vet -- och som jag trots detta glömt att länka till i bloggrullen -- är Jeff Wells' Rigorous Intuition. I en lång men förhållandevis lättläst post betraktar Jeff hur olika dödsfall och politiska skandaler går hand i hand, på ett sätt som borde väcka frågor men som istället avskrivs som sammanträffanden. Morden på bröderna John och Bobby Kennedy är bara ett par av de mer allmänt kända.
Men det var speciellt två bisatser i Jeffs blogg som inspirerade mig till denna reflektion. Dels att 70 procent av USA:s befolkning är övertygade om att JFK mördades på grund av en konspiration. Dels att det på 60-talet ansågs visa att man var en konspirationsgalning, om man trodde att CIA syslade med politiska mord eller paramilitära aktiviteter.
Men det var också ett uttalande av Vita husets pressekreterare, Dana Perino. Hon erkände nyligen i en intervju att hon frågat sin brittiske make om Kubakrisen och Grisbukten var samma sak...
Teorin att Oswald var den ensamme mördaren i Dallas för nästan exakt på dagen 44 år sedan, är egentligen omöjlig att svälja. (Jag påminns ständigt om ett Woody Allen-citat: "I was working on a non-fiction version of the Warren Report.") Oswalds person, hans historia, hans nätverk och hans död, den "magiska kulan" och Kennedys allt hårdare konfrontationer mot de klassiska grabbstrukturerna, Zapruderfilmen där man ser att Kennedy blir träffad framifrån inte bakifrån där Oswald befann sig, alla döda vittnen... Det finns så många motsägelser och orimligheter att det helt enkelt måste förutsättas att det var en konspiration, åtminstone tills motsatsen bevisats.
Ändå ägnade sig Warrenkommissionen enbart åt att konstruera "bevis" för att Oswald agerat helt på egen hand. Bevis som Oswald inte kunde försvara sig emot, eftersom Jack Ruby sköt honom där nere i garaget, utan att det syntes en droppe blod...
Som sagt, 7 av 10 amerikaner håller med mig.
Många som är lite pålästa och vill försvara det rationella samhället använder sig av en "bevismetod" som kallas Ockhams eller Occams rakkniv. Mycket kortfattat innebär den att man alltid bör förutsätta att den enklaste förklaringen till en händelse är den mest sannolika. Oswald är den enklaste förklaringen sägs det, alltså är han förmodligen skyldig enligt Ockhams rakkniv. Usama bin Laden och al-Qaida är den enklaste förklaringen till 11 september hävdas det, ergo Ockhams rakkniv.
Men det finns en ganska allvarlig invändning mot denna bekväma argumentation. Om det finns hundratals olika indicier som pekar på en konspiration, kan man då avfärda konspirationen genom att använda "rakkniven" på vart och ett av indicierna separat? Finns det inte en "kritisk massa", där indicierna blir så många att de helt enkelt kräver att vi måste anstränga oss lite och försöka skaffa oss en helhetsbild, snarare än att betrakta det hela som ett antal separerade, inbördes oberoende snitt? (Detta är en gammal juridisk konflikt, jag vet, men den förtjänar i alla fall att dryftas.)
När CIA:s "familjejuveler" åter kom upp till ytan tidigare i år, bekräftade det än en gång de mest välkända kriminella aktiviteterna som spionorganisationen gjort sig skyldig till historiskt. Kraftmätningarna mellan CIA och KGB under kalla kriget utgjorde ramverket till tusentals agentromaner och filmer med mångdubbelt antal dödsoffer. James Bond, i den brittiska motsvarigheten MI6, hade "rätt att döda"... Att inbilla sig att dödsoffer skulle vara en hög tröskel i den storpolitiska maktkampen är naturligtvis erbarmligt naivt.
Återigen borde det alltså vara det naturliga att utgå ifrån att det finns konspiratoriska, politiska motiv bakom storpolitiska mord. Inklusive våra egna, på Olof Palme och Anna Lind.
Vad har då Dana Perino med detta att göra? Jo, Ms Perino får väl förmodas vara en synnerligen påläst person, av den ansvarsfulla posten att döma. Kubakrisen var det närmaste vi vet att vi har varit ett globalt kärnvapenkrig. Grisbukten, å andra sidan, var ett berömt och omdiskuterat fiasko till försök att störta Castro.
Dags för lite självrannsakan igen, alltså. Om så stora politiska händelser i relativ nutid inte ens är något självklart för en politiskt intresserad person som Dana Perino, vad har man då rätt att förvänta sig att en normal läsare av denna blogg känner till? Bara för att ha ett privat minne av Olof Palme måste man vara minst 30 år gammal. För att minnas Vietnamkriget, Pol Pot, kuppen i Chile, Iran Contras-affären, Watergate och så vidare, måste man vara ännu äldre. Herregud, du måste nästan vara myndig för att ens ha levt under kalla kriget...
För mig till exempel är andra världskriget teoretisk historia, trots att jag föddes bara 10 år efter krigsslutet. För mina föräldrars generation var kriget då lika levande som något som hände på 1990-talet.
Men det är en skillnad i medvetenhet nu och då, trots bristande historiekunskaper. Tack vare det väldiga informationsflödet, alla filmer, TV-program och böcker, så är konspirationsteorier inte längre något ovanligt. Visserligen äger konspirationerna oftast rum långt ifrån oss, det är afrikanska och asiatiska diktatorer som är korrumperade idag, inte våra blodlösa politiska ledare. Men att det pågår skumraskaffärer bland våra västerländska spionorganisationer förväntar vi oss. Det förvånar inte, i alla fall.
Det finns en slags cynisk försvarsmekanism i det här, där vi skyddar oss ifrån vår korrumperade, kriminella samtid genom att oftast bemöta nya avslöjanden genom att rycka på axlarna. Det hade man ju kunnat förvänta sig, liksom. Till och med många som är övertygade om att 11 september var ett insiderbrott ser det mer som ett häftigt äventyr, en agenthistoria, där verkligheten med tusentals döda och en helt ny global säkerhetspolitik inte verkar ha sjunkit in i medvetandet.
Men farligast är ändå okunnigheten. Den självvalda okunnigheten. Att inte känna till och kunna redogöra för Kubakrisen, som Ms. Perino, är oroväckande på gränsen till katastrofalt. OM man är intresserad av politik. (Om man jobbar med det, som Ms. Perino, så är det skandalöst...)
Historielösheten blir bara större och större, eftersom vi helt enkelt inte längre orkar bry oss och eftersom vi förväntar oss att bara hitta skit. Om maktens syfte skulle råka vara att få oss att sluta vara kritiska medborgare, hade de inte kunnat skapa bättre förutsättningar.
Intressant?
Andra bloggar om: konspiration, konspirationsteorier, historia, historielöshet,Occams rakkniv, Ockhams rakkniv
Men det var speciellt två bisatser i Jeffs blogg som inspirerade mig till denna reflektion. Dels att 70 procent av USA:s befolkning är övertygade om att JFK mördades på grund av en konspiration. Dels att det på 60-talet ansågs visa att man var en konspirationsgalning, om man trodde att CIA syslade med politiska mord eller paramilitära aktiviteter.
Men det var också ett uttalande av Vita husets pressekreterare, Dana Perino. Hon erkände nyligen i en intervju att hon frågat sin brittiske make om Kubakrisen och Grisbukten var samma sak...
Teorin att Oswald var den ensamme mördaren i Dallas för nästan exakt på dagen 44 år sedan, är egentligen omöjlig att svälja. (Jag påminns ständigt om ett Woody Allen-citat: "I was working on a non-fiction version of the Warren Report.") Oswalds person, hans historia, hans nätverk och hans död, den "magiska kulan" och Kennedys allt hårdare konfrontationer mot de klassiska grabbstrukturerna, Zapruderfilmen där man ser att Kennedy blir träffad framifrån inte bakifrån där Oswald befann sig, alla döda vittnen... Det finns så många motsägelser och orimligheter att det helt enkelt måste förutsättas att det var en konspiration, åtminstone tills motsatsen bevisats.
Ändå ägnade sig Warrenkommissionen enbart åt att konstruera "bevis" för att Oswald agerat helt på egen hand. Bevis som Oswald inte kunde försvara sig emot, eftersom Jack Ruby sköt honom där nere i garaget, utan att det syntes en droppe blod...
Som sagt, 7 av 10 amerikaner håller med mig.
Många som är lite pålästa och vill försvara det rationella samhället använder sig av en "bevismetod" som kallas Ockhams eller Occams rakkniv. Mycket kortfattat innebär den att man alltid bör förutsätta att den enklaste förklaringen till en händelse är den mest sannolika. Oswald är den enklaste förklaringen sägs det, alltså är han förmodligen skyldig enligt Ockhams rakkniv. Usama bin Laden och al-Qaida är den enklaste förklaringen till 11 september hävdas det, ergo Ockhams rakkniv.
Men det finns en ganska allvarlig invändning mot denna bekväma argumentation. Om det finns hundratals olika indicier som pekar på en konspiration, kan man då avfärda konspirationen genom att använda "rakkniven" på vart och ett av indicierna separat? Finns det inte en "kritisk massa", där indicierna blir så många att de helt enkelt kräver att vi måste anstränga oss lite och försöka skaffa oss en helhetsbild, snarare än att betrakta det hela som ett antal separerade, inbördes oberoende snitt? (Detta är en gammal juridisk konflikt, jag vet, men den förtjänar i alla fall att dryftas.)
När CIA:s "familjejuveler" åter kom upp till ytan tidigare i år, bekräftade det än en gång de mest välkända kriminella aktiviteterna som spionorganisationen gjort sig skyldig till historiskt. Kraftmätningarna mellan CIA och KGB under kalla kriget utgjorde ramverket till tusentals agentromaner och filmer med mångdubbelt antal dödsoffer. James Bond, i den brittiska motsvarigheten MI6, hade "rätt att döda"... Att inbilla sig att dödsoffer skulle vara en hög tröskel i den storpolitiska maktkampen är naturligtvis erbarmligt naivt.
Återigen borde det alltså vara det naturliga att utgå ifrån att det finns konspiratoriska, politiska motiv bakom storpolitiska mord. Inklusive våra egna, på Olof Palme och Anna Lind.
Vad har då Dana Perino med detta att göra? Jo, Ms Perino får väl förmodas vara en synnerligen påläst person, av den ansvarsfulla posten att döma. Kubakrisen var det närmaste vi vet att vi har varit ett globalt kärnvapenkrig. Grisbukten, å andra sidan, var ett berömt och omdiskuterat fiasko till försök att störta Castro.
Dags för lite självrannsakan igen, alltså. Om så stora politiska händelser i relativ nutid inte ens är något självklart för en politiskt intresserad person som Dana Perino, vad har man då rätt att förvänta sig att en normal läsare av denna blogg känner till? Bara för att ha ett privat minne av Olof Palme måste man vara minst 30 år gammal. För att minnas Vietnamkriget, Pol Pot, kuppen i Chile, Iran Contras-affären, Watergate och så vidare, måste man vara ännu äldre. Herregud, du måste nästan vara myndig för att ens ha levt under kalla kriget...
För mig till exempel är andra världskriget teoretisk historia, trots att jag föddes bara 10 år efter krigsslutet. För mina föräldrars generation var kriget då lika levande som något som hände på 1990-talet.
Men det är en skillnad i medvetenhet nu och då, trots bristande historiekunskaper. Tack vare det väldiga informationsflödet, alla filmer, TV-program och böcker, så är konspirationsteorier inte längre något ovanligt. Visserligen äger konspirationerna oftast rum långt ifrån oss, det är afrikanska och asiatiska diktatorer som är korrumperade idag, inte våra blodlösa politiska ledare. Men att det pågår skumraskaffärer bland våra västerländska spionorganisationer förväntar vi oss. Det förvånar inte, i alla fall.
Det finns en slags cynisk försvarsmekanism i det här, där vi skyddar oss ifrån vår korrumperade, kriminella samtid genom att oftast bemöta nya avslöjanden genom att rycka på axlarna. Det hade man ju kunnat förvänta sig, liksom. Till och med många som är övertygade om att 11 september var ett insiderbrott ser det mer som ett häftigt äventyr, en agenthistoria, där verkligheten med tusentals döda och en helt ny global säkerhetspolitik inte verkar ha sjunkit in i medvetandet.
Men farligast är ändå okunnigheten. Den självvalda okunnigheten. Att inte känna till och kunna redogöra för Kubakrisen, som Ms. Perino, är oroväckande på gränsen till katastrofalt. OM man är intresserad av politik. (Om man jobbar med det, som Ms. Perino, så är det skandalöst...)
Historielösheten blir bara större och större, eftersom vi helt enkelt inte längre orkar bry oss och eftersom vi förväntar oss att bara hitta skit. Om maktens syfte skulle råka vara att få oss att sluta vara kritiska medborgare, hade de inte kunnat skapa bättre förutsättningar.
Intressant?
Andra bloggar om: konspiration, konspirationsteorier, historia, historielöshet,Occams rakkniv, Ockhams rakkniv
"Men det är en skillnad i medvetenhet nu och då, trots bristande historiekunskaper. Tack vare det väldiga informationsflödet, alla filmer, TV-program...."
Just det Mikael. Men medvetenheten eller kunnandet är ofta bara skenbar(t) och kunde definieras som en kulissmedvetenhet man inte själv ser. Ta nu t ex de flesta som sett filmer om Andra Värdskriget. 90% av dessa filmer är gjorda som efterkrigstida Allierad propaganda där tyskar, japaner och italienare svartmålas som "mördarsvin" eller "nazijävlar".Dessas roll i filmerna blir att ropa scheisse innan de träffas av hjältarnas kulor eller kör på en mina hjälten lagt ut.
Propagandan är fortfarande nu mer än 60 år efter krigsslutet så dominerande att man måste anta att de allra flesta har en total vrångbild av krigshändelserna.
Nämn ordet krig och de flesta ser en minnesbild från Kanonerna på Navarone dom sett på biografen.
Samma sak gäller Vietnamnkriget. Vi vet alla 2-3 filmer som sällan visar annat än USA-hjältesagor.
Vår uppfattning av verkligheten är i det närmaste helt förvrängd och manipulerad av Hollywood och Pinewood Studios i London.
Vår objektivitet är så pass mutad och omsvärmad att få av oss mera klarar konstycket att urskilja krigspropaganda från reala neutrala krigsskildringar. (om nu sådana ens existerar)
Den lilla gnutta sund kritiskhet vissa få har kvar totalkrossas av rädslan av att stämplas som revisionist eller ännu värre antisemit. Tyvärr sitter många av de sanna krigshistorikerna idag i fängelse. Och EU-byråkraterna verkar köra de allierades ärenden. Tyskland måste kanske därmed betraktas som fortfarande ockuperat - om inte fysiskt så i varje fall mentalt.
Ingen gör filmer där de Allierades fruktansvärda krigshandlingar och brott mot mänskligheten och Geneve-konventionen exponeras.
Vad Kennedymordet beträffar så talar ingen om executive order # 11110 där han deklarerar att Treasury Dpt kan trycka United States Treasurt Notes till samma belopp som staten har silverreserver. Ett klart hot mot Federal Reserve Notes och FED.
Efter mordet ingrep Lyndon B Johnson och Kennedys skuldfria sedlar samlades in från cirkulation.
"On June 4, 1963, President Kennedy signed a Presidential decree, Executive Order 11110. This order virtually stripped the Federal Reserve Bank of its power to loan money to the United States Government at interest. President Kennedy declared the privately owned Federal Reserve Bank would soon be out of business. This order gave the Treasury Department the authority to issue silver certificates against any silver in the treasury. This executive order still stands today. In less than five months after signing that executive order President Kennedy was assassinated on November 22, 1963."
http://www.libertyforlife.com/banking/
federal_reserve_bank.html
Inlagt av
Lars Osterman |
12 december 2007 kl. 00:07
Apatin är kanske det farligaste tillståndet, och vem vet, kanske är det just det som "de" vill att vi ska känna. En apatisk människa bryr sig inte längre. Utan accepterar alla omänskligheter eller osannolika konspirationsteorier. Det är ju inte svårt att bli apatisk som världen ser ut. Men, för att orka kämpa emot bröder och systrar måste vi komma ihåg att det finns massor som INTE är skit. Våra barn, musiken, humorn, maten, filmen, The Simpsons... Och Mickes blogg.
Inlagt av
Anonym |
12 december 2007 kl. 00:36
Mycket bra artickel! Jag ser det som att den "upplysta" mänskligheten är de som skall väcka resten från sin "hypnos". När det sker blir det krig!
Kjell G. Holmsten
Inlagt av
Kjell G. Holmsten |
12 december 2007 kl. 10:51
De kon-spiratoriska förloppen, eller det oändliga kausala (idé)kedjorna som leder fram till att principen/metoden "occam's razor" existerar öht (allt annat oxo fö), utgör en slags anti occam. Den finns inte. Eller Alla har en egen. Allt utgör då total individuell bedömning. Objektivitet är en illusion. De finns däremot krafter som vill att du som individ inte skall lita till din subjektivitet.
Omyndighetssamhället är alle stedes närvarande. Det är dags att "bara" precis vända ryggen åt det. Inte revoltera mot det, utan helt enkelt resolut "ta nästa steg".
Oscar Berven
Objektivitet/opartiskhet å den "vanliga" occam's razor kan stundom appliceras, men då i specifik begränsad kontext. Den stora stora världen, är dock inte begränsad.
Inlagt av
Anonym |
12 december 2007 kl. 13:33
Jag vill inte påstå att jag representerar någon slags objektivitet, Oscar. Det vore självbedrägligt. Men att bara vända ryggen åt det och "ta nästa steg"?..
Nja, kanske lyckas jag med det i mitt privata liv, men så länge UUAA finns, så kommer jag att försöka få kontakt med alla dem som ännu inte ens gjort någon "individuell bedömning". Jag tror att det behövs någon som jag på den positionen...
MW
Inlagt av
Mikael Wälivaara |
12 december 2007 kl. 13:46
Ta nästa steg, även det vi kallar utveckling jo. Jag sa inte vända ryggen åt mänskan, utan "omyndighetssamhället", som fenomen/problem/kraft. Du kan inte "se" storebor i ögonen! Men du kan se individer!
Du som vill utvecklas å expandera (inte stanna upp i det) är ju dock inte förhindrad att "gå tillbaka" å se på vissa detaljer, prata å inspirera andra. DET skall du fortsätta med MW, liksom jag gör det på mitt vis.
Oscar Berven
Inlagt av
Anonym |
12 december 2007 kl. 14:20
Jag måst förtydliga. Mitt första inlägg var på alla vis ett medhåll till din artikel, med egna valda ord. Jag vet jag kan låta lofty å filosofisk å därmed kanske "kritisk". Så är det icke.
Om jag skall vara lite mer vardaglig å inte allvarligt filosofiskt "viktig", så vill jag härmed tilldela ett riktigt journalistpris, inte korporativt bullpris från/av ni vet vem, utan ett äkta subjektivt pris till herrn som skriver denna bloggen. MW! Motiveringen; Du försöker just vara din egen razor! (någon som läser denna blog som "vågar" nominera någon annan?)
Nästa inlägg blir allvarligt igen ;)
Oscar Berven
Inlagt av
Anonym |
12 december 2007 kl. 14:52
Jag gillar dig nästan mer när du inte är allvarlig, Oscar... ;-)
Nu får jag nästan överväga att åka in till Sirishamn och köpa lite skumpa att fira mig själv med.
Ömsesidig respekt, Osc!
MW
Inlagt av
Mikael Wälivaara |
12 december 2007 kl. 15:30
Med återkoppling till nära nog allt ovan i din post, och med tjat om Occam, vågar jag nämna en som sannerligen missbrukar sin rakkniv i egenskap av publik och erkänd "radikal" sanningssökare, Noam Chomsky. Han tar i för mycket när han skär med bladet, så pass för mycket att det lyser "krypto whistleblower" (det att vissla genom att för mycket INTE vissla :) om honom. Tyvärr verkar han verkligen tro på det han säger, vilket han såklart har rätt till. Missbruket, medvetet el inte är för mig solklart.
exempel 1 ang JFK;
"The Kennedy assassination cult is probably the most striking case. I mean, you have all these people doing super-scholarly intensive research, and trying to find out just who talked to whom, and what's the exact contours were of this supposed high-level conspiracy - it's all complete nonsense. As soon as you look into the various theories, they always collapse, there's just nothing there. But in many places, the left has just fallen apart on the basis of these sheer cults."
(Chomsky, "Understanding Power")
Artikelförfattaren Daniel L. Abrahamson replikerar;
"The facts, of course, tell a different story. While far from perfect man, Kennedy ran afoul by opposing the very forces that took over after his death. He began withdrawing 5,000 CIA "advisers" from Vietnam; fired CIA chiefs Allen Dulles and Richard Bissell; disbanded the CIA and handed over covert operations to the State Department; ordered the creation of a silver-backed government currency to break the Federal Reserve monopoly; turned down the Operation Northwoods plan to engineer false flag terrorism and blame it on Cuba; and refused to invade Cuba and launch a full scale nuclear war during the Missile Crisis, a plan favored by hawks like General Curtis LeMay."
Inte för att all sanning finns med här men alldeles troliga teorier efter min razor iaf.
Exempel 2 ang 9/11;
"Whether NORAD followed SOP, I have no idea, not having investigated the matter. I think the case is very weak, and diverts people from the really serious issues."
Mer av själva artikeln här under en tidigare MW länk
/Osc
Om inte skumpa så skall jag försöka ta med; Talisker 18 year, Ledaig, Mackmyra, Ardbeg Still Young el kanske Oban, when I drop by ...
Inlagt av
Anonym |
12 december 2007 kl. 18:18
Det är indicierna som styr Ockhams rakkniv, inte Ockham som selekterar bland indicierna. Så.. om man hittar ett träd i skogen som ligger ned bör man utgå ifrån att vinden vräkt omkull det, istället för att en jättlik spygrön utomjording med antenner på huvudet knuffat omkull det.. Men vad om roten uppvisar spår av en motorsåg?
//steelneck
Inlagt av
Anonym |
12 december 2007 kl. 21:32
...och det ligger sågar och kilar på marken, ett gäng skogshuggare ligger aspackade i lingonriset och de har en check på 1000 dollar hos sig från det stora skogsbolaget?..
Ockham är fortfarande konspirationsförnekarnas bäste vän. Men bra kommentar, Steelneck.
MW
Inlagt av
Mikael Wälivaara |
12 december 2007 kl. 21:53
Occam's razor finns inte, det är ett illusoriskt teorem.
Det är en paradox som faller på sin egen föresats att Någonting kan vägas mot någonting annat. Däremot kan vi leka att den finns. Viktiga tankeexperiment, viktiga insikter mötas, som på denna blog.
osc
Inlagt av
Anonym |
12 december 2007 kl. 22:05
Men, osc, vi möts av detta teorem i varje försök att argumentera.
Även om t.ex. Erik Åsard inte hänvisade direkt till Ockham avseende 9/11, så gjorde han det implicit i sin artikel i DN:
"Vi såg ju alla hur det kapade [MW:s kursiv] planet flög in i byggnaden."
...
...
...
Att våga skära sig på rakkniven är en förutsättning för att vi ska kunna föra en bred debatt.
(Talisker 18 yrs låter mycket bra.)
MW
Inlagt av
Mikael Wälivaara |
12 december 2007 kl. 22:19
Jajemen, det var bara jag som klev in i filosof sofism kavajen ang skolexmplet om det falna trädet.
Jag har som vanligt både rätt å både fel. Tex använder jag på "riktigt" en rakkniv för att raka mig, en sådan man använder strigel för skärpan. det enda raka, om man säger. Fö finns inte Talisker heller, även om jag "var" där för några veckor sedan. Starka tecken tyder dock på att jag troligen besökte destilleriet men lustigt nog köpte flaskan via postorder.
osc
Inlagt av
Anonym |
12 december 2007 kl. 22:34