28 november 2007

Dissidenter uttalar sig om växthuseffekten

Måsar på Viks hamnpir, med Stenshuvud i bakgrunden. Foto: Mikael W

Efter en ganska våt, men tämligen sval sommar har vi nu hamnat i en senhöst som tillhör de kallaste jag upplevt under mina 20 år på Österlen. Det är gott om snö i norr och i Alperna. Ja, faktum är att den globala uppvärmningen nästan helt planat ut sedan 1998... Något som väl stämmer överens med den ökade solaktiviteten fram tills 1998 och den sedan dess tämligen konstanta höga nivån.


Jag fick ett länktips från Leif Erlingsson, till en blogg som heter SEO Black Hat, där upphovsmannen samlat en lång rad citat och länkar för den som vill bekanta sig med åsikter som avviker från FN:s klimaptpanel, IPCC, och alarmistrapporterna om den annalkande koldioxidkatastrofen. Jag har tagit mig friheten att översätta de flesta av dem, men hos SEO finns några fler, samt en video från CNN, som är värd att offra några minuter på.

National Geographic, februari 2007:
“Habibullo Abdussamatov, chef för Pulkovoobservatoriet i St. Petersburg, säger att data från planeten Mars är bevis för att den nuvarande globala uppvärmningen på Jorden beror på förändringar i Solen."
MIT -- Massachusetts Institue of Technology, om Pluto, oktober 2002:
"... den genomsnittliga yttemperaturen av kväveisen på Pluto har stigit något mindre än 2 grader C under de senaste 14 åren." (Trots att Pluto är på väg bort från Solen.)
Space.com, om Jupiter, maj 2006:
"De senaste bilderna kan utgöra bevis för att Jupiter är mitt uppe i en global förändring som kan modifiera temperaturerna med så mycket som 6 grader C på olika platser på planeten."
MIT, om Triton, Neptunus största måne)
"Åtminstone sedan 1989 har Triton genomgått en period av global uppvärmning. I procent är det en mycket stor ökning, " säger [James L.] Elliot, professor i Jord-, atmosfär- och planetvetenskap och direktör vid Wallace astrofysiska observatorium. Den femprocentiga ökningen på den absoluta temperaturskalan, från minus 236 till minus 234 grader C. skulle motsvara att Jorden upplevde ett hopp på 14 grader C.
Från rapporten "Innehåller teorin om global uppvärmning felaktigheter?" , av James A. Marusek, mars 2004
"Varför är Venus albedo viktigt? [Albedo är ett mått på hur mycket ljus ett föremål reflekterar. MW:s anm.] När albedo är 0,80 faller teorin om global uppvärmning samman...

Koldioxidnivåerna på Jorden har stigit från ca. 0,028 procent till 0,036 procent under de senaste decennierna. Det är verkligen att tänja på begreppen att jämföra det med 96,5 procents koldioxidnivå på Venus och hävda en okontrollerbar, skenande situation. Tidigt i Jordens historia, för 385 miljoner år sedan, innehöll atmosfären 10 gånger mer koldioxid än idag. De förhöjda nivåerna skapade ingen skenande global uppvärmning då, så varför ska vi teoretisera att så kommer att ske i dag?"
Öppet brev om entledigande till IPCC från Chris Landsea:
"Jag kan personligen inte med gott samvete bidra till en process som jag betraktar både som motiverad av förutfattade dagordningar och som vetenskapligt osund."
Wall Street Journals Opinion Journal: "Alarmister trakasserar oliktänkande vetenskapsmän till tystnad." April 2006
"Men det finns en mer illavarslande sida av denna huggsexa. Vetenskapsmän som tar avstånd från alarmisterna har sett sina forskningsbidrag försvinna, sina arbeten förlöjligas och sig själva stämplade som köpta av industrin, vetenskapliga nollor eller värre. Följdaktligen vinner lögner om klimatförändringen trovärdighet även om de går stick i stäv mot den vetenskap de påstår sig grunda sig på." MIT-professorn Richard Lindzen


Intressant?
Andra bloggar om: , , ,

27 november 2007

M/S Estonia: Chalmers ställer sig bakom haverikommissionen

En bild från modellförsök på SSPA. Observera flyttanken på däck 4 som inte fanns i verkligheten.

Efter att i några uppmärksammade förhandsuttalanden ha varit skeptiska till den officiella haveriutredningen, JAIC, har den svenska gruppen SSPA vid Chalmers nu kommit fram till att det förmodligen var så att M/S Estonia sjönk på grund av att bogvisiret och bogrampen öppnade sig. De hoppas kunna bevisa detta med modellförsök i vinter. Men fortfarande återstår många obesvarade frågor. (Källa: Aftonbladet)

Det finns otaliga fartygsexperter som genom åren vägrat att acceptera ett uppslaget bogvisir som orsak till att M/S Estonia sjönk den 28 september 1994. (Här kan du t.ex läsa Anders Björkmans hårda kritik.) Den främsta anledningen beror på fartygets konstruktion, där bildäck befann sig ovanför vattenlinjen, vilket borde leda till att fartyget skulle slå runt, kapsejsa, och bli flytande med kölen uppåt, om bildäcket fylldes med vatten. Och detta borde ha inträffat mycket snabbt, inom ett par minuter, med katastrofala konsekvenser för alla ombord. Att hon skulle bli liggande med slagsida och driva i 30 - 50 minuter innan hon sjönk kan bara förklaras med att hon vattenfylldes under bildäck. (Här en annan av de källor jag brukar använda mig av, Kenneth Rasmussons Estonia.kajen.com)

För dig som är intresserad av kritiska detaljer som rör själva sjunkförloppet föreslår jag länkarna ovan. Anledningen att frågan är så viktig är att det till exempel finns bevis för att bogvisiret inte alls slogs av en sjömil väster om vraket, närmare Sverige, utan att det forslades dit under de tre veckor det officiellt tog att lokalisera det. På en sonarbild som (av misstag) lämnades ut, ser man till exempel tydligt hur det ligger alldeles intill vraket.



Sonarbild av Estonias för, där något som är slående likt ett bogvisir har markerats i rött.

Konturen från sonarbilden frilagd och det tre veckor senare upphittade visiret. T.o.m bucklan stämmer!

Att den finska och svenska flottan behövde tre veckor för att undersöka en sjömil runt vraket är ju naturligtivs helt löjeväckande, om det inte vore så allvarligt. (Enligt en uppgift skulle den utrustning som användes kunna lokalisera ett kylskåp på en sjömils avstånd!)

Och vad skulle då detta ha för betydelse i praktiken? Ja, till att börja med är det ju lite märkligt att man flyttar på bogvisiret -- det borde vara en fråga som skulle intressera både politiker, polis och militär. Men hela falsariet runt förlisningen är mycket mer komplicerat än så. Inledningsvis markeras även förlisningsplatsen ut fel, så att anhöriga som tagit sig ut till platsen anvisas en felaktig position. Sedan upptäcks att den finska kustbevakningen har radarplottar av alla andra kända fartyg i området den natten, men M/S Estonias är märkligt nog försvunnen.

Eftersom bogvisiret omedelbart blivit precis samma accepterade förklaring som al-Qaida den 11 september 2001, så placeras det en bit ifrån vraket. Om det sedan är fråga om missförstånd eller inkompetens så placeras det väster om vraket, vilket betyder att man måste komma på en acceptabel förklaring till varför skeppet drivit tillbaka en dryg sjömil mot Finland, förbi bogvisiret, innan hon sjönk. Vittnesuppgifterna att hon sjönk på lite dryg trettio minuter räcker alltså inte, då skulle M/S Estonia ha behövt driva i nästan 4 knop. Det är tillräckligt otroligt att hon driver i 2 knop under 50 minuter, vilket blir haveriutredningens slutsats.

Och utan radarplottar är det naturligtvis omöjligt att bevisa att både passagerare och undsättande fartyg hävdar något annat.

Vi vet också att M/S Estonia vid minst två tillfällen veckorna innan förlisningen användes för att frakta krigsmateriel, men att försvaret försäkrat att så inte var fallet den 28:e.

Men det mest anmärkningsvärda och suspekta är att vi fortfarande, efter 13 år, inte gör det självklara, går ned med dykare och gör en total undersökning av vraket. Motiveringen att det måste råda gravfrid och att dykare kan bli psykiskt skadade av upplevelsen är inte acceptabel för den största civila fartygskatastrofen i modern tid. Istället måste vi alltså förlita oss till modeller och datorsimuleringar som SSPA:s.



En annan som lagt ned enormt mycket arbete på att komma fram till sanningen om vad som hände den natten, är den tyska journalisten Jutta Rabe. Hon har även producerat en spelfilm om händelsen, den orättvist nedsablade Baltic Storm. Ovan kan du se en 25 minuters dokumentär från hennes och Greg Bemis dykningar vid M/S Estonia, där man bland annat tydligt ser ett stort hål, som definitivt verkar vara ett spränghål. Vid senare dykningar hade denna del av fartyget täckts med sand.

Andra bloggar om: , , , ,

25 november 2007

Airbus gör jätteförlust på dollarraset

Detta är ytterligare en viktig nyhet, som jag inte kan hitta något om i svenska medier, med undantag för affärstidningen Realtid.se. Airbus, EU:s paradprojekt framför alla andra, har rekordmånga order men räknar med "väldiga förluster" på grund av att man säljer sina plan i dollar. (BoB Anna Gustin.)

I ett tal inför ett råd av anställda i Hamburg i torsdags avslöjade Airbus' vd, Tom Enders, att man måste göra kraftiga nedskärningar inom FoU men även inom andra personalgrupper, för att motverka de katastrofala effekterna av att tillverka inom EU men sälja i dollar. När euron nu kostar ungefär 1,50 dollar är lönsamhet i dagsläget omöjlig, sa Enders. (Här länkar till: Telegraph och Spiegel.)

Varför tiger ekonomijournalisterna i Sverige om detta? På e24, för att bara ta ett exempel, skriver man flitigt om det gynnsamma orderläget och den saudiske prinsens superjumbo, men inget om detta... Kan det vara så bagatellartat, att alla dragit samma redaktionella slutsats, att det inte förtjänar att skrivas om?

En bild som illustration till några kommentarer. (Ill: Mikael W)

Andra bloggar om: , , , , , ,

23 november 2007

Gratis föredrag om 11 september
lördag 24/11 i Stockholm

Alla som vill veta mer eller bara visa sitt engagemang i sanningsrörelsen ska försöka ta sig till ABF-huset på Sveavägen i Stockholm, i morgon, lördag.
Vaken.se och Alhambra förlag arrangerar föredraget, vilket betyder att du verkligen kommer att möta några av Sveriges mest pålästa informatörer, som Mikael "Micro" Cromsjö och Hesham Bahari.
Det kommer att visas svensktextad film och säljas böcker, och ges tillfälle till lite konspiratoriskt mingel.

Inträdet är gratis och allt börjar 17:30.



Global Dimming
Renare luft kommer att stå oss dyrt...




Jag tillhör ju dem som ifrågasätter AGW, mänskligt förorsakad global uppvärmning. (Alltså med betoning på mänsklig...) Istället har jag tjatat på alla att mer fokusera på miljöhot som definitivt kan kopplas till människan, inte minst utsläpp som skapar smog och ökad molnighet. Dit hör även traditionella kondensstråk från trafikflygplan, så kallade contrails, som ibland kan öka molnigheten under en dag från noll till 75 procent. Nu kommer nästa larmrapport, som påstår att dessa luftföroreningar har skonat oss från en ännu våldsammare växthuseffekt...


I går hade jag lovat Leif Erlingsson att göra lite research om ryska chemtrails, alltså kondensstråk som är preparerade med olika kemikalier, bakterier eller metaller (återkommer om det), när jag snubblade över videon ovan. Den kommer från BBC och handlar om ett resultat av partikelutsläpp i atmosfären; Global Dimming, ung. global förmörkning.

Det råder ingen tvekan om att det både är molnigare och disigare idag än för 50 år sedan. Och detta huvudsakligen beroende på orenade utsläpp, men även på bränder och vulkanutbrott. Det betyder att den direkta solbestrålningen har minskat över stora delar av världen. Enligt BBC handlar det om så mycket som 30 procent över Asien och 15 - 20 procent över norra Europa. Föroreningarna hindrar solljus från att nå jordytan och har på så sätt bidragit till en svalare temperatur. Att genomsnittstemperaturen trots detta stigit, tolkar filmmakarna som att växthuseffekten hade varit mycket allvarligare om vi inte haft ett smutsfilter uppe i atmosfären. Att rena våra utsläpp skulle alltså kunna snabba på klimatkatastrofen.

Det finns många reflektioner man kan göra om detta, om uttrycket ursäktas. I mitt fall enbart lekmannamässiga, naturligtvis. Men se på filmen -- den är 50 minuter lång -- och dela sedan med dig av dina slutsatser bland kommentarerna, så kan vi spekulera mer där. Och vill du ha lite alternativa synpunkter när det gäller IPCC och AGW, så rekommenderas bland mycket annat en video som du hittar på Per Welanders utmärkta blogg, Moderna Myter, där du för övrigt kan botanisera resten av kvällen.

Andra bloggar om: , , , , , ,

Facebook -- hittar man något under ytan?

För alla eventualiteters skull meddelar jag härmed att jag i går gick med i Facebook. Jag måste ju se vad det handlar om! Och direkt hittade jag flera gamla kompisar, så det verkar onekligen ha sin tjusning, även om jag blev riktigt bedrövad när jag nyss letade bland politiska grupper -- jag har inte kommit så långt i mitt grävande ännu. Facebook verkar än så länge befinna sig på en mycket, ja ytterst ytlig nivå med cocktailpartyetikett: Prata inte politik eller religion!

Men jag ska inte döma förhastat. Finns det några "friends" därute, som jag inte hittat?

Andra bloggar om:

21 november 2007

Kucinich vinner stor enkät bland demokratiska gräsrötter

Webbsidan Democracy for America hade en enkät bland sina läsare, om vilken demokratisk presidentkandidat de skulle rösta på. Av ungefär 150.000 svarande, vilket är ungefär 100 gånger fler än antalet som tillfrågas vid en vanlig opinionsundersökning, fick Dennis Kucinich flest röster, och vann 40 av de 50 delstaterna. Tvåa blev förre vicepresidenten Al Gore, som inte ens deltar i valkampen.

Så här utföll enkäten:
Kucinich - 31.97 % - 49.364
Al Gore - 24.77 % - 38.242
John Edwards - 15.6 % - 24.078
Barack Obama - 13.86 % - 21.403
Hillary Clinton - 4.21 % - 6.504
Bill Richardson - 4.09 % - 6.309
Other - 2.05 % - 3.171
Christopher Dodd - 1.56 % - 2.415
Joe Biden - 1.12 % - 1.723
Mike Gravel - 0.77 % - 1.182
(Jag vet att det inte är "statistiskt signifikant", eftersom vi inte vet hur representativa de röstande är, men det är ändå ytterst uppseendeväckande.)

Detta hör egentligen ihop med mitt förra inlägg; om massmedia som vår fiende, inte som våra ögon och öron.
Jag har sett mängder av enkäter av olika betydelse och pålitlighet där "vanliga" människor haft möjlighet att säga vilken kandidat de skulle rösta på i det kommande presidentvalet. Aldrig -- jag upprepar: aldrig -- har Hillary Clinton eller Barack Obama, de två kandidater som vinner alla opinionsundersökningar som bekostas av massmedia, varit i närheten av Dennis Kucinich, eller John Edwards. Men dessa namn ser vi aldrig ens omnämnas i bevakningen av detta viktiga val, som kan bli det definitiva slutet på USA som en demokrati, efter de två senaste valfusken, 2000 och 2004. (Den mycket seriösa, progressiva publikationen The Nation kommenterar så här.)

I går hörde jag en gräsrotsdemokrat, som i vanmakt berättade att han så gott som aldrig hörde någon partikamrat tala om att de skulle rösta på Clinton eller Obama, utan att det var Kucinich och Edwards, men även Al Gore, som alla pratade om -- och att han nu dragit slutsatsen att opinionsmätningarna var beställda, för att massmedia ville ha de rikaste kandidaterna som annonsörer. Att allt är en enda stor propagandalögn.
Detsamma säger bland många andra den ledande, progressiva radioprataren, Randi Rhodes.

Och samma sak ser vi på den republikanska sidan, där galningen som får George Bush att se riktigt intelligent och hederlig ut, Rudolph Giuliani, leder opinionsmätningarna, när alla spontana enkäter visar att det är Ron Paul har det bredaste folkliga stödet.

Så bit en gång till i den ruttna buffelbiffen; om Hillary vinner valet 2008, så har USA styrts av samma två familjer, Bush och Clinton, som är nära kompisar, under minst 32 år... (Då räknar jag in att det var George H. W. Bush som de facto styrde USA, när den altzheimersjuke Ronald Reagan var president.)

Intressant?
Andra bloggar om: , , , ,

En större skandal än Watergate
men media tiger

UPPDATERAT: Ungefär samtidigt som jag skrev om detta kom nyheten även upp på Ekots webbsida. Men att detta skulle ha någon som helst relevans antyds inte. Att presidenten och vicepresidenten ägnar sig åt privata vendettor som förmodligen har kostat CIA-agenter och informatörer livet verkar inte vara speciellt anmärkningsvärt...
FLER UPPDATERINGAR nedan.

President Bushs före detta pressekreterare, Scott McClellan, erkänner i en ännu inte publicerad självbiografi, att president Bush, vicepresident Dick Cheney, presidentens stabschef, vicepresidentens stabschef och presidentens politiske rådgivare, Karl Rove, alla ljög för honom om röjandet av CIA-agenten Valerie Wilson.
Detta är dels en fråga om landsförräderi, dels en fråga om mened och dels om hur omfattande och systematiskt man ljuger för oss.
Och min viktigaste fråga är: Är det verkligen någon som fortfarande tror att det bara är olycksfall i arbetet att media inte berättar om detta?..


Så här skriver McClellan, i ett avsnitt som läckt ut flera månader innan boken är planerad att publiceras:
The most powerful leader in the world had called upon me to speak on his behalf and help restore credibility he lost amid the failure to find weapons of mass destruction in Iraq. So I stood at the White house briefing room podium in front of the glare of the klieg lights for the better part of two weeks and publicly exonerated two of the senior-most aides in the White House: Karl Rove and Scooter Libby.
There was one problem. It was not true.

I had unknowingly passed along false information. And five of the highest ranking officials in the administration were involved in my doing so: Rove, Libby, the vice President, the President's chief of staff, and the president himself.


Världens mäktigaste ledare hade kallat mig att föra hans talan och hjälpa till att återupprätta den trovärdighet han tappat genom misslyckandet att finna massförstörelsevapen i Irak. Så jag stod i podiet i Vita husets pressrum framför de bländande kameralamporna under största delen av två veckor och rentvådde två av de främsta rådgivarna i Vita huset: Karl Rove och [Cheneys stabschef] Scooter Libby.
Det var bara ett problem. Det var inte sant.
Jag hade ovetandes fört vidare falska uppgifter. Och fem av de högsta ämbetsmännen inom administrationen var inblandade i att jag gjort detta: Rove, Libby, vicepresidenten, presidentens stabschef och presidenten själv.
Detta är så explosivt, att Watergate-skandalen borde blekna bort som ett banalt snatteri... Men ingenstans hittar jag detta i svenska medier idag. Ska vi fortsätta att bedra oss själva, att även detta bara handlar om vilka inkompetenta och överarbetade journalister vi har omkring oss, eller ska vi äntligen anse det klarlagt att detta måste vara ett systemfel?

Maktens apologeter får alltid obegränsat med utrymme i massmedia för att förklara att alla dessa skandaler, korruptionshärvor och övergrepp mot våra demokratiska fri- och rättigheter bara är olycksfall i arbetet. Det finns inget samband, inga konspirationer, inga dolda dagordningar. Medan vi som pekar på denna galopperande rättsröta tystas ned och hånas.

När Reinfeldts högra hand går på krogen och pussar en politisk journalist, då förfasas vi över detta lösaktiga och ansvarslösa fruntimmer. Men den stora skandalen är ju att journalisten, som säkert inbillar sig att hans uppdrag är att leta fram sanningen åt oss vanliga medborgare, visade på en sådan pyramidal inkompetens -- och ändå fick redaktionens förtroende att dagarna efter resa upp till Gävle för att täcka moderaternas partikongress...

Det som gör mig ännu mer bedrövad, trots allt, är att så många runt omkring mig sitter och försvarar denna parodi på fria och obundna medier. Alldeles vanliga och begåvade människor som tar maktens parti och okritiskt rapar upp samma självbedrägliga klyschor: "Om det inte har skrivits om det eller pratats om det i media, så har det säkert ingen betydelse..."

Leif Erlingsson skriver om en sida av detta i sitt senaste blogginlägg på Intelligentsians blockering. Han kallar det "tankestoppare". En slags intellektuell paralys, på grund av att verkligheten inte följer det rimliga och logiska mönster vi tror att vi kan förvänta oss.
Istället för att då ifrågasätta de invanda mönstren stänger vi istället av och hoppas att allt ska bli bra och logiskt, när vi öppnar ögonen igen. Och när det inte inträffar, så blundar vi lite längre, och sedan ännu lite längre och sedan ännu lite längre, tills vi inte vågar öppna ögonen alls...

PS: Är det väldigt förnumstigt att påpeka att detta är ännu en upprättelse för oss som påstod att McClellan och Vita huset ljög redan när det inträffade?

UPPDATERAT 071122:
McClellans förlag backar nu angående vad det egentligen kommer att stå i boken. Citatet ska ha skrivits i PR-syfte och det kommer inte att finnas några anklagelser mot Bush i boken... Media gör alltså helt rätt i att inte skriva om detta?

Om vi börjar med att gå tillbaka till Watergate, så sa man exakt samma sak då också, presidenten var helt ovetande, tills de där förbaskade ljudbanden dök upp.
Alla som kunde läsa på den tiden kommer ihåg det enorma medieintresset och hur de avslöjande journalisterna, Woodward och Bernstein på Washington Post, hjälteförklarades. Källan, Deep Throat, blev ett konspirtoriskt begrepp och hela historien blev en Hollywoodfilm med Robert Redford och Dustin Hoffman.
Men Nixon avgick innan det gick så långt som till riksrätt.

Tittar vi på en annan, mer aktuell president, som faktiskt ställdes inför riksrätt, så är det knappast någon som inte känner till "Lewinskygate" och Bill Clinton. Clinton ställdes faktiskt inför riksrätt för att han skulle ha ljugit inför kongressen om sin affär med praktikanten Monica Lewinsky. Även om detta skrevs det spaltmil! Clinton frikändes dock...


En av många intervjuer med paret Wilson -- detta är en av de senaste, med Bill Maher.

När det gäller "Plamegate", röjandet av Valerie Plame Wilson, handlar det om att någon i Vita huset försökt att tysta en kritiker, ambassadör Joseph Wilson, genom att röja att hans fru var en hemlig CIA-agent. Ja, även att preventivt tysta andra kritiker, genom att visa vilka metoder man var villig att använda. Att röja en egen hemlig agent är ett mycket allvarligt brott, betydligt allvarligare än Nixons delaktighet i ett inbrott.
Joe Wilson hade avslöjat att president Bush ljög inför kongressen om att Irak försökt köpa vapenuran från Niger -- och att hela historien var ett falsarium från den italienska säkerhetstjänsten, med trådar till den dåvarande presidenten Berlusconi.
Detta borde vara allvarligare än att ha ljugit om en eventuell affär med en praktikant...

Men den här historien har ännu större implikationer. Dels arbetade Valerie Wilson med frågor om massförstörelsevapen i Mellanöstern. Mycket allvarliga frågor, som har potentialen att leda till krig eller i alla fall till stora politiska konsekvenser, där vi vet att även USA har en smutsig byk att hemlighålla. Dels avslöjade man det täckmantelföretag som CIA hade inrättat för denna verksamhet, Brewster Jennings, där åtskilliga agenter verkade som "oskyldiga" amerikanska civila. Röjandet ledde till att alla dessa agenter fick sin identitet avslöjad, för att inte tala om alla deras källor. Alla som haft något att göra med Brewster Jennings var plötsligt misstänkta för att tillhöra CIA.

Det finns det inga tvivel om att åtminstone Dick Cheney var direkt inblandad, och att det var en idé som kom ifrån honom eller Karl Rove, eller båda i samarbete.
Scooter Libby dömdes för mened och försvårande av polisutredning, inte för att ha varit läckan. Hur sannolikt är det att Cheneys stabschef och mycket nära personliga vän skulle vara inblandad i detta utan att ha informerat sin chef? Libby dömdes till 30 månaders fängelse och böter, men George Bush mildrade straffet genom att stryka fängelsedomen.

George Bush må vara en marionett, men fullt så oskuldsfull ska vi inte inbilla oss att han är. Direkt efter att Plamegateskandalen blev känd sa han vid flera tillfällen att han skulle leta upp vem det var som gjort sig skyldig till detta och att den personen skulle straffas. Libbys brott var att ha försvårat denna undersökning, i alla fall gentemot den federala polisen, FBI.
Den officiella versionen är idag att den faktiska läckan var biträdande utrikesministern Armitage. (Och, som ett av alla dessa märkliga sammanträffande, så var det även denna gång Bob Woodward som avslöjade Armitages namn...) Men, återigen, är det högst osannolikt att Libby skulle begå mened och drabbas av ett långt fängelsestraff bara för att skydda en biträdande utrikesminister, som redan erkänt sin delaktighet i minst tre domstolsförhör.

Formellt sett är inte denna historia avslutad. Åklagaren Patrick Fitzgerald, en mycket lojal republikan som ändå fick massor av beröm för sin orädda attityd, har visserligen sagt att han inte avser att åtala några fler, men han har inte heller stängt utredningen.

Min fråga kvarstår alltså: Det blev mediahistoria när Nixon visade sig ha beordrat inbrott i demokraternas kontor i Watergate. Det blev mediahistoria när Bill Clinton påstods ha haft oralsex med en praktikant. Men det är nästan alldeles tyst om att George Bush ljugit inför kongressen om Irak och Niger-affären, att någon högt uppsatt person i Vita huset röjt ett antal av sina egna hemliga agenter och deras källor samt att pressekreteraren hävdar att han fördes bakom ljuset av presidenten och vicepresidenten, samt deras tre närmaste rådgivare.

Och för att till sist sätta detta i ett större politiskt sammanhang; demokraterna i kongressen har offentligt deklarerat att de inte tänker ställa presidenten inför riksrätt. Frågan "finns inte på bordet", säger de. Inte för de allvarliga anklagelserna att han ljugit inför kongressen, inte för att ha startat ett olagligt krig, inte för landsförräderi och/eller skyddande av brottsling, inte för att ha underlåtit att lyssna till alla varningar innan den 11 september, inte för att manliga prostituerade och unga sexslavar fått vandra fritt inne i Vita huset...
Men Clintons avsugning, det var världsnyheter!

Intressant?
Andra bloggar om: , , , , , , ,

19 november 2007

Underhållning à la Google News

18 november 2007

Gröna gubbar från Mars...

Detalj från den europeiska rymdorganisationens, ESA, 3D-bilder från Mars

För ungefär en vecka sedan skickade signaturen V en länk till den utmärkta webbsidan UFOarea.com, med färgbilder från Mars som verkade tyda på vegetation, grönska, på vår röda granne i kosmos. Till min stora glädje blev jag dessutom idag kontaktad av en av skribenterna på UFOarea, Ewa, som berättade för mig att sajten var svensk, men skriven på engelska, och att hon faktiskt regelbundet läste UUAA Radio. För det tredje är denna vecka en av de mest UFO-vänliga i massmedia som jag i alla fall upplevt under min livstid. Jag känner mig därför tredubbelt manad att hålla mitt löfte till V att skriva om detta igen, eftersom den förra artikeln försvann i raderingen.

Det är mycket som är falskt ute på nätet idag. Inte minst när det gäller utomjordiska frågor. Men spekulationerna om liv på Mars har förmodligen funnits redan innan Giovanni Schiaparelli publicerade den första kartan av planeten, 1877.
Men den som populariserade tanken på att Mars var eller hade varit befolkad var amerikanen Percival Lowell, som ansåg sig ha identifierat 200 kanaler på Mars yta, vilket han och många andra ansåg vara det definitiva beviset. Så sent som på 30-talet lyckades Orson Welles skapa panik i New York genom att göra en dramatisering av H.G. Wells roman, Världarnas krig, i form av en nyhetssändning, där Jorden anfölls av marsianer...

Växtlighet
När de första satelliterna började skicka bilder från planetens yta avfärdades dock allt tal om intelligenta konstruktioner på Mars. Mätningar visade att atmosfären bestod nästan uteslutande av koldioxid med ett tryck på mindre än en hundradel av Jordens syre. Det var kallt, dött och helt utan spår av intelligent liv.
Det fanns fruset vatten, åtminstone vid polerna, och tydliga tecken på uttorkade floder och havsbottnar, men absolut inga exempel på något som verkade tillverkat av intelligenta varleser.

Och visst får man en känsla av vinterlandskap när man ser på bilden till vänster, men också att det trots allt är något kusligt "organiskt" över de där mönstren, ungefär som enorma träd. Att de är så lika varandra visar också att det är något annat än slumpmässig geologi.

Ansiktet
Men det stora tumultet kom att handla om "ansiktet", den märkliga formationen i ett område på Mars som kallas Cydonia, där det finns ett otal svårförklarade anomalier, som pyramider och andra geometriska "konstruktioner". Den första bilden, den till vänster, togs på 70-talet och orsakade en hel del uppståndelse. Under ett kvarts sekel slängde man skit på varandra från bägge sidor, tills NASA, efter att ha suttit på bilderna i två månader, till sist släppte en ny bild, rakt ovanifrån år 2001.

Resultatet blev om möjligt ännu mer förvirrat. Massmedia ansåg sig ha det slutgiltiga beviset för att en gång för alla kunna förlöjliga ufo-troende, medan ufo-sidan ansåg att detta var det definitiva beviset för att man haft rätt hela tiden.

De nya bilderna visade att den enorma formationen, som är flera kilometer tvärs över, hade två olika halvor; en som var mer humanoid och en som var mer kattlik, mer som ett lejon. Personligen tycker jag också att det är mycket svårt att prata bort den distinkta formen på "berget", som en helt symmetrisk sköld.
Men jag förstår att de som inte vill se det som en mastodontskulptur kan komma till den slutsatsen också.

Tuberna
Det som avgjorde frågan för mig har dock varit "tuberna". Ett återkommande och mycket märkligt fenomen, som förefaller vara enorma system av transparenta tunnlar, som delvis går över marsytan och delvis under. (Bilden nedan är bara en av många.)
Vetenskapen vill göra gällande att detta är sanddyner, men det är inte vad jag tycker mig se i alla fall.

Och vill man låta fantasin skena iväg riktigt ut i sciencefictionfilmernas gråzoner, så finns det även bilder som denna nedan -- som några har tolkat som enorma "maskar". Kanske är det till och med huvudet på en sådan mask, fast mer genomskinlig, som vi ser inne i tuben ovan?.. Även i bilden av "maskarna" ser vi dessa parallella linjer, som skulle kunna vara lätt frilagda rörsystem.
Vad det än är fråga om, så har det en synnerligen organisk och levande form, som inte tyder på att det är stenar eller lava. Men den frågan kan i alla fall lösas mycket enkelt genom att fotografera samma område en gång till. Om de mörka formerna inte har rört sig, så är det i alla fall inte fråga om kilometerlånga maskar...

Liv i Universum?
I David Ickes senaste nyhetsbrev citerade han en rapport som beräknade att det finns ungefär 70 triljarder (sextillion på engelska), 70.000.000.000.000.000.000.000, stjärnor i det Universum vi kan observera. Från att tidigare ha trott att planeter är ganska ovanliga runt en stjärna, så börjar man mer och mer luta åt att det snarare är regel än undantag.
Rent statistiskt är det alltså helt orimligt att tro att det inte skulle finnas intelligent liv i ganska många solsystem. Om vi till exempel skulle säga att det bara är i en på miljarden, alltså att det finns en bebodd planet i ungefär var tionde galax, så skulle det ändå innebära åtskilliga biljoner planeter med liv. Men många vetenskapare tror att siffran snarare är lägre än en på miljonen, vilket skulle betyda hundratals bebodda planeter bara i Vintergatan.

Fermis paradox
Kvar finns då Fermis paradox -- om det nu flödar av liv därute och de reser runt för att kolonisera lämpliga planeter, var är de?! Varför ser vi inte otvetydiga bevis på att de är här? Det finns naturligtvis en mängd teorier om detta och förmodligen även en mängd personer som blivit bortrövade av så kallade "grå", som blir mycket förolämpade av att inte bli betrodda.

Men den mest trovärdiga förklaringen handlar om olika energifrekvenser, alltså att vi med våra sinnen bara kan uppfatta ett ytterst begränsat, mikroskopiskt utsnitt av de energier som omger oss, och att det därför bara behövs ytterst små förflyttningar utanför dessa frekvenser för att föremål och varelser ska bli osynliga.
Vi vet, till exempel, att de flesta andra djur kan uppfatta ljudfrekvenser ned i infrasvängningar, under 20 Hz, vilket gör att de till exempel kan höra annalkande jordbävningar. Vi vet att många djur kan se i andra frekvenser än vi, och så vidare.
Så, för att lägga fram den hypotes som jag personligen är böjd att tro på, att vi helt enkelt har skapats av besökande utomjordingar, Anunnaki, som en ras av slavar, är det definitivt inte omöjligt att vi givits så usla sinnen, just för att vi inte ska se dem annat än när de vill visa sig. Ur en evolutionär, darwinistiskt synvinkel är vi i alla fall ytterst uselt utvecklade rent sensoriskt, för att vara skapelsens krona...

Snarare tycks vi vara högst domesticerade tamboskap av något slag, som evolutionen i övrigt mycket väl skulle klara sig utan.

Andra bloggar om: , , , , , ,

16 november 2007

Jävsskandal i USA:s UD om Blackwater
leder till CIA och 11 september

Trots att jag varit medveten om legoknektarna från Blackwater i flera år, anade jag inte hur illa det redan har blivit. Inte nog med att Blackwater håller på att bygga upp stora träningsläger på flera platser i USA, de är också i full färd med att skapa sitt eget flygvapen, sin egen underrättelsetjänst, med mera...

Men de täta banden mellan Vita huset och Blackwater blev tydliga under en mycket pinsam episod i förrgår. Chefen för det amerikanska utrikesdepartementets interninspektion, Howard “Cookie” Krongard, anklagades i ett förhör i Representanthuset för att ha låtit bli att undersöka korruption i Irak, på grund av att hans bror, Buzzy, var en av Blackwaters rådgivare.
Cookie Krongard förnekade både att man underlåtit att genomföra undersökningar och att hans bror skulle jobba för Blackwater.
Någon i utskottet berättade då för Krongard att hans bror just nu befann sig på en Blackwater-konferens i Williamsburg, Virginia, och att han kanske borde ringa och kolla. Efter en paus kom Krongard tillbaka och avsade sig alla uppdrag som handlade om Blackwater...

Det här låter onekligen som en kanske inte oskyldig men dock förlåtlig berättelse om två bröder som inte pratar med varandra. Men fullt så enkelt är det inte. Enligt Cookie -- kan man verkligen ha det smeknamnet som man?! -- hade han pratat med sin bror sex veckor tidigare och då hade detta inte kommit upp.
I en intervju med TPMmuckraker säger dock Buzzy -- Cookie och Buzzy ?!! -- att han definitivt berättat det för sin bror. Det skulle i sådana fall betyda att Cookie gjort sig skyldig till mened.

På frågan om Buzzy trodde att han fått sitt uppdrag hos Blackwater på grund av broderns höga position inom UD svarade Buzzy:
"You think I had to tell them? That they didn't know?" He says it shouldn't be an issue. "If [Cookie Krongard]'s got integrity, it's not gonna matter one way or other," he says. "If he doesn't have integrity it's not gonna matter."

"Tror du att det var något jag behövde berätta? Att de inte visste?" Han säger att det inte borde spela någon roll. "Om [Cookie] har integritet så spelar det ingen som helst roll," säger han. "Om han saknar integritet så spelar det ingen som helst roll."
En mycket märklig syn på jäv och mened inom familjen Krongard, måste man säga. Låter mer som ett par maffiabröder, tycker jag...

Men vem är då denne broder Buzzy? Jo, han var en av de högsta cheferna, nummer tre, inom CIA och hade som ett av sina uppdrag att vara samband mellan Blackwater och CIA(!). Innan han hamnade hos CIA var han styrelseordförande i banken A.B. Brown, investeringsbanken som köpte säljoptioner i United Airlines dagarna innan 11 september(!!), och där var han även ansvarig för kundrelationer, vilket betyder att han ägnade sin tid åt att smörja bankens rikaste kunder(!!!)...

En alldeles typisk mafioso, med andra ord.

Andra bloggar om: , , ,

15 november 2007

Folkomröstningar är för fegisar...

Frankrikes president, Nicolas Sarkozy, tycker inte att det är nån bra idé att folkomrösta om den nya EU-konstitutionen, eftersom folk bara kommer att rösta nej, berättar Sultans blogg.

Andra bloggare om , ,

'Condis' arbetsgivare mutade Saddam
efter 11 september

Innan den nuvarande utrikesministern, Condoleezza Rice, blev säkerhetsrådgivare till George Bush arbetade hon i tio år som chef på oljebolaget Chevron. Bolaget har nu ådömts att böta 30 miljoner dollar för olagliga "provisioner", "kick backs", till Saddam Hussein under FN:s olja-för-mat-program åren 2001 och 2002, alltså alldeles före det olagliga anfallet, men efter 11/9. (Hela artikeln från NY Times -- och källan, Democratic Underground.)

(Undrar vilka "kick backs" som Condoleezza stoppar i sin madrass?)

Andra bloggar om: , , , , ,

14 november 2007

Storpolitisk "torpedverksamhet"?
Kinesisk ubåt generar USA:s marin

Man kan undra om Jan Guillous bok, Madame Terror, har hamnat i händerna på den kinesiska ubåtsflottan. Den brittiska tidningen Daily Mail berättar att en kinesisk ubåt i Song-klassen nyligen dök upp inom torpedavstånd från det amerikanska hangarfartyget USS Kitty Hawk och hela hennes bevakning, som bland annat inbegrep två egna ubåtar. (BoB JOG)

"Detta var en lika stor chock som när ryssarna skickade iväg Sputnik," ska en representant för Nato ha sagt.

Händelsen är naturligtvis ytterst genant för USA. Att inte kunna försvara sina hangarfartyg ser illa ut för supermakten. Men frågan skulle också kunna vara varför Kina valde att genera amerikanerna på det här sättet? Vad jag har förstått så anses det som den yttersta förolämpningen i Kina att framställas som okunnig och inkompetent offentligt. Och kinesiska ubåtskaptener fattar inte sådana här beslut på egen hand -- det måste ha kommit från absolut högsta ort.

Händelsen ägde rum i vattnen mellan Japan och Taiwan, vilket skulle kunna vara en förklaring. Det ständiga invasionshotet mot Taiwan från Fastlandskina är något som nästan helt glömts bort under al-Qaida-epoken. Men det skulle också kunna vara en allmän påminnelse till USA att man inte är ensam i superligan och egentligen aldrig varit det; att USA inte kan ställa och domdera efter eget huvud, och faktiskt inte bara är sårbart från terrorister...

Det går inte heller att avfärda den ekonomiska realiteten, att Kina idag "äger" en väsentlig del av USA:s krigsmakt. Kriget i Irak förs ju nästan enbart med lånade pengar, främst från Kina och Japan. Var ubåten ett exempel på en bokstavlig, storpolitisk torpedverksamhet?

Andra bloggar om: , , , , , ,

13 november 2007

11 september: Filmtajm!
Loose Change Final Cut

Förväntningarna har varit enormt högt ställda på biografversionen av den film som säkert "omvänt" fler än någon annan när det gäller 11 september-attackerna. I söndags, den 11/11, var det DVD-premiär på "Loose Change Final Cut" och vi kan nu också se den på nätet, som till exempel här, hos Måns på den viktiga svenska sajten Investigate911.se. Resultatet är mycket proffsigt och sevärt, men jag kan inte säga att jag är nöjd.

UPPDATERAT: Länkarna är redan döda. (Tack HCA.) Av den officiella hemsidan att döma är det otillåtet för IP-adresser utanför USA att ladda hem filmen. [Slut på uppdateringen.]

Jag såg den i natt, två gånger, trots att den är över två timmar lång, eftersom jag vet att de bokstavligen arbetat i åratal för att göra denna sista version så invändningsfri det bara går. Detta skulle vara bevisen och indiciekedjan för att 9/11 var iscensatt och genomfört utav krafter inom den amerikanska regeringen. Trodde jag, i alla fall.

För när det gäller slutsatser så har filmen blivit ännu lite mer urvattnad än tidigare uppgraderingar. Idag är det bara ett stort, hotfullt frågetecken:
"Var 9/11 en överraskningsattack utav 19 islamistiska terrorister -- eller något helt annat?" som berättarrösten säger i filmens prolog.

Förmodligen, men det är nästan omöjligt att veta för en fackidiot som jag, är det fortfarande en utmärkt inkörsport för den som vill börja förstå vad det hela handlar om. Men redan för en hyggligt påläst "truther" finns det nästan ingenting nytt att hämta i faktaväg. Samtidigt som det är två timmar med en massa namn och fakta, som kan bli en rätt svårsmält supé, om man inte får hjälp att förstå sambanden. Speciellt för den som inte har engelska som modersmål och saknar goda inblickar i civil och militär byråkrati i USA.

Jag ska bjuda in några oskuldsfulla kompisar för att titta på den, och se hur de reagerar. Men se den -- här ligger den på Google Video! Det förtjänar den, definitivt!

Andra bloggar om: , , , , ,

12 november 2007

Unik UFO-debatt på CNN



(UPPDATERAT nedan)
Den gamle talkshow-räven Larry King hade ett långt inslag i fredags, som jag faktiskt hade missat, där han intervjuar ett antal personer om deras UFO-upplevelser. Det unika var att det faktiskt var en både seriös och sansad debatt och att det bara var en enda person inbjuden att komma med motargument, alltså nästan det helt omvända mot normen. (BoB Johann.)

Inslaget flaggar också för en stor presskonferens i Washington D.C. nu i natt, där regeringsanställda, piloter och andra ska vittna om sina upplevelser på the National Press Club. För övrigt samma plats där Stephen Greer och the Disclosure Project höll sin världsberömda men helt nedtystade presskonferens i maj 2001. (Här länk till the Disclosure Project och här en länk till UFO Sverige.)

Jag ska även försöka hitta en länk till presskonferensen och uppdatera. Men titta först på videon. Och kom ihåg, att det räcker med att en enda av dem talar sanning...

UPPDATERAT 071113: Stort tack till V och Paul Nahay, för medialänkarna om presskonferensen. Uppenbarligen har tidningarna denna gång valt att skicka ut reportrar som åtminstone fyllt 21... En mycket sansad rapportering så här långt.

Andra bloggar om: , , ,

11 november 2007

Är jag bara ute och paddlar?
Borde jag försköna verkligheten?

I min gamla Klepper faltbåt, utanför Sigtuna, 1967.

(Ursäkta det lilla språkliga övergreppet i rubriken, men jag ville så gärna använda de här två bilderna.)

Bilden ovan är från en annan tidsålder. Året är 1967, jag är 12 och Sverige är en socialdemokratisk experimentverkstad sedan 35 år. Gunnar Sträng höjer skatterna med varje Nådig lunta, inflationen är fortfarande runt 5 procent per år (för att på 70-talet regelbundet ligga över 10!). Tongångarna är övervägande optimistiska, Sverige är en världsledande varvsnation, teko-industrin (är det någon som minns den?) och verkstadsindustrin är starka, vi har järnmalm och skog, papper och vattenkraft. Den svenska militären är en av de största per capita och modernaste i världen och bara några år tidigare skrotades det svenska kärnvapenprogramet...

Ändå levde vi under hotet om total utplåning skulle Sovjetunionen eller USA få för sig att använda sina kärnvapen. De närmaste sovjetiska missilerna fanns bara några tiotal mil ifrån oss, ifrån mig och min pappa, där vi paddlade mellan Uppsala och Täby...
Bara fem år tidigare var det globala kriget bara en knapptryckning avlägset, i samband med Kubakrisen.

....

Bilden nedan togs under ett av mina knäck för Magasinet Skåne, sommaren 2006. Det handlade om olika kanotleder runt om i Skåne och just den här dagen var det vindstilla, 28 grader i luften och 24 i vattnet utanför Kullen. Det var som att paddla i Medelhavet!

Det skiljer nästan exakt två generationer mellan bilderna. UUAA Radio, som i juli 2006 var inne på sin åttonde månad och hade 13 besökare om dagen i snitt (det är mindre än jag har i snitt/tim i dag). För trots att det var fem år efter 11 september och mer än tre år sedan invasionen av Irak hade debatten inte vaknat här i Sverige och bloggar nämndes knappt i massmedia. Ändå talar vi om 11 september-trötthet... (Sanningströtthet skulle jag snarare vilja kalla det.)

Mikael paddlar runt Kullaberg, sommaren 2006. Foto: Jesper Heimerson

Det stora hotet mot världsfreden var nu en njursjuk saudisk gubbe, som gömde sig någonstans i norra Pakistan, om han inte redan var död. Ändå hävdade våra politiska ledare, som megafoner åt storebror USA, att världen aldrig varit mer otrygg. Att vi måste lämna ifrån oss en massa friheter och rättigheter, om inte mängder av oss skulle dö i den våg av terror som lurade runt hörnet, eftersom muslimerna hatade de friheter och rättigheter vi just frivilligt lämnat ifrån oss...

Men den 12-åring som kommer paddlande där bakom mig har precis börjat bli medveten om allt han måste leva i skräck för, förutom svartmuskiga muslimer; den globala uppvärmningen, bristen på olja, bristen på rent dricksvatten, skövlingen av regnskogarna, utarmningen av fisken i världshaven, antibiotikaresistenta sjukdomar... för att bara nämna några av de saker massmedia faktiskt skriver om.

Sedan kommer då den där gubbjäveln i kajaken framför och börjar prata om att våra politiska och ekonomiska ledare mycket medvetet håller på att förbereda ett massmord på oss, för att kraftigt reducera Jordens befolkning. Att man genomför experiment med gifter, sjukdomar och tankekontroll. Att målet är en global diktatur, där alla vi undersåtar lever under total övervakning och utan någon privatekonomi...

Borde jag, av hänsyn till barnen, både de unga och gamla, berätta goda sagor istället?

Det finns ögonblick då jag lutar åt att svara jakande på den frågan. Att satsa på positiva nyheter, på det andligt och moraliskt uppbyggliga, det förtröstansfulla och det goda. Men varje gång det inträffar (och då kanske det spelar in att jag inte själv har några barn) kommer jag tillbaka till att det inte är rätt -- att det är en självbedräglig naivitet, som kanske kan omfattas av en liten, relativt välmående västerländsk medel- och överklass, men som i nästan hela resten av världen skulle vara oförlåtligt förljuget.

Barnet som lever i lycklig okunnighet medan magen skriker, människor runt omkring dödas eller försvinner, vuxna begår övergrepp, allt det vackra och goda i handelsboden är oöverkomligt och så enkla saker som att kunna läsa är en lyx som bara några få lyckats tillägna sig -- är naturligtvis en illusion!
Man kan inte ljuga för ett palestinskt barn när den israeliska militären godtyckligt river familjens hus med bulldozers. Man kan inte ljuga för ett irakiskt barn som just fått benen bortsprängda under en "precisionsbombning". Man kan inte ljuga för ett malawiskt barn, som hostande av undernäring ser svenska tobaksuppköpare komma i glänsande bilar och fettvalkar runt byxlinningarna, medan hela byns enda fortskaffningsmedel är en kollektiv cykel...

Det handlar inte om att jävlas, att "våra" barn minsann inte ska få leva i lycklig okunnighet bara för att miljarder andra barn inte får det. Det handlar om överlevnadskunskaper i en allt tuffare värld, det socialisering i grunden går ut på. Hur skrämmande och otryggt det uppfattas av barnet, beror på dig som förmedlar kunskaperna.

Aspartamet i läsken, kvicksilvret i vaccinet, fluoret i tandkrämen och blyet i målarfärgen får vi inte ljuga om, lika lite som vi får ljuga om rökning, alkohol och narkotika... Att tvillingtornen sprängdes av amerikanerna själva, är det en hemskare sanning än att nazister i flera av våra grannländer medvetet gasade ihjäl judar, zigenare, handikappade och oliktänkande? När myndigheter avlyssnar våra telefoner, kollar våra surfvanor och läser vår e-post, är det något vi bör bespara våra barn, samtidigt som vi varnar dem för predatorer och pedofiler på nätet?

Det är en sorglig tid vi lever i. Och naturligtvis måste vi försöka skratta, sjunga och leka så ofta det bara går. För om de vuxna är rädda och fega, då är ondskan paralyserande även för barnet. Är de vuxna däremot starka och goda förebilder, då är ondskan begränsad, då kan den besegras.

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

09 november 2007

Whitney om Ron Paul

Av Lars Österman

Mike Whitney har nyligen publicerat en artikel om valsituationen i USA just nu och har rubricerat den The Media´s Plan to Ambush Ron Paul. Jag anser den vara bra formulerad i sin helhet men har tagit fasta på endast en del av argumenteringen här i min översättning. Förutom det jag förmedlar på svenska så räknar Mike Whitney upp ett antal tekniker och belyser med tidigare exempel hur den oligarkiska USA-massmedian troligen kommer att attackera Ron Paul.

Dessa smutskastningstekniker är onekligen intressanta och jag rekommenderar att du läser hela hans artikel på engelska.

Observera att eftersom översättningen är lång sätter jag bara ut citationstecken för att markera Mike Whitneys ursprungstext.

"Först skall vi ha ett omedelbart slut på dödandet - och sedan återupplivar vi respekten för Konstitutionen (den amerikanska grundlagen med anor från 1779). Här är våra två huvudsakliga prioriteter. Och dethär är orsaken till att jag kommer att rösta på Ron Paul. Han är den enda kandidaten (av dem som har en chans att vinna) som lovar att se till att dessa båda viktiga uppgifter fullföljs. Och han kommer att hålla sitt ord. Dethär gör Ron Paul till den enda djupt amerikanska presidentkandidaten av alla som ställer upp i det kommande valet.

Ron Paul menar fullt allvar med att dra tillbaka trupperna från Irak. Han är medveten om att kriget var ett fatalt misstag och han anser att den amerikanska ockupationen måste upphöra. Han har försäkrat att han kommer att se till att den pågående slakten på civila irakier kommer att upphöra. Dethär borde utgöra det huvudsakliga moraliska kriteriet för envar som fyller i sin röstsedel den 3 november 2008.

Kommer du att rösta för att få ett slut på dödandet eller inte ? Det hela är nämligen just så enkelt som det låter.

Ron Paul har även lovat att återgå till den grundlagsenliga ordningen - att fälla både The Patriot Act samt The Military Commissions Act (två av Bush-regimen nybakade lagpaket som upphävt grundlagsenliga friheter och rättigheter för amerikanska medborgare). Ytterligare kommer Paul att återinrätta "habeas corpus" samt principen: oskyldig tills bevisligen skyldig. Han kommer att säkerställa att amerikanska fångar och krigsfångar - oberoende av vilken nationalitet de är - behandlas enligt gällande internationella konventioner, lagar, avtal - och med den grundläggande mänskliga anständighet som vi alla förutsätter.

Ett Amerikas Förenta Stater under Ron Paul kommer inte att tillåta tortyr. Punkt och slut.
(...)

Ron Paul är den enda kandidaten som verkar fatta vilka ekonomiska problem som just nu hotar den amerikanska ekonomin till följd av den massiva skuldsättningen för att lappa på alla budgetunderskott, till följd av att förutsättningar för en konkurrenskraftig industriproduktion underminerats - och till följd av den allt svagare dollarkursen. Han lär inte mera ha möjlighet att lyfta oss från avgrundens rand, men han kan bygga upp ett nytt förtroende för vår dollar, vår industrimarknad och vår handelspolitik. Något mer än så kan vi inte hoppas på då vi befinner oss i det ekonomiska träsk som Bush skapat.
(...)

Trots att Ron Paul har ett kraftfullt folkligt stöd och har klarat sig utmärkt i diverse lokala popularitetsomröstningar jämfört med hans motkandidater så har massmedian avsiktligt - och framgångsrikt - hållit honom utanför den massmediala bevakningen och rapporteringen till allmänheten. Detta kommer dock att framöver bli allt svårare då hans kampanjkista är fullpackad med donationer och basen för hans understöd sprider sig över landet.
(...)

Valet kommer att forma sig till en kamp mellan två samhällsideal, mellan dem som fortfarande tror på frihet och dem som inte mera gör det. Det närmar sig ett direkt handgemäng som kommer att tudela landet och dess medborgare.

Men vackert så. Låt kampen inledas. Som Thomas Jefferson sade: " Varje generation behöver en ny revolution". "

"Kriget" mot semantiken

Efter min långa bojkott av DN -- på grund av tidningens behandling av Isabella Lund -- måste jag nu ändra strategi en smula. Isabella får ursäkta...

Per Ahlin skriver i dagens DN om kriget mot terrorismen, och huruvida det kan vinnas eller ej. Ahlin skriver till och med "kriget" – alltså med citattecken. Men han skriver inte terrorn, som George Bush kallar det, utan terrorismen... Det där förbaskade "kriget" verkar inte bara vara väldigt svårt att vinna, utan till och med svårt att namnge!

Till sin hjälp har Ahlin tagit en Philip Gordon från den konservativa tanksmedjan Brookings Institution. Vad jag förstår hävdar Gordon att det är ett ideologiskt "krig", som först och främst kräver enstaka polisiära insatser, inte militära. I den här artikeln från svenska.yle.fi tycks Gordon till och med dela farhågorna att dagens strategi med militärt våld snarare ökar terroristhotet i världen. Där går han i så fall tvärt emot hela den politiska ledningen i USA...

Det jag tycker är så beklämmande och farligt med artiklar som denna är att den teoretiserar ett problem som egentligen inte existerar. Det existerar ingen organiserad global terrorism, al-Qaida är inget hot mot demokratin, det är vår rädsla för dem som är det verkliga och enda hotet! Det som händer är egentligen det diametralt motsatta; maktgalna politiker har hittat ett sätt att skrämma oss, terrorisera oss, till att frivilligt ge upp våra demokratiska rättigheter. Ahlin och Gordon försöker inte avslöja den falska och utstuderade demagogin hos våra egna politiska ledare, utan fortsätter att betrakta den "islamofascistiska" terrorismen som det faktiska hotet.

I Irak anser en stor majoritet av befolkningen att det är rätt att döda amerikanska soldater i landet. Beror det på att de är påverkade av al-Qaida, eller kan det bero på sådant som det president Bush sa i ett tal i går, att han minsann skulle tacka Gud för friheten, om han vore irakier?

Närmare en miljon irakier har dött och åtskilliga miljoner, först och främst de mest välutbildade, har flytt landet, sedan det där "kriget" startade för snart fem år sedan. Och skulden är faktiskt till 100 procent Bushs, Blairs, Cheneys och de övriga neokonservativa galenpannornas i våra västliga demokratier. Baserat på lögner som pågått under en lång tid, men som exploderade, om uttrycket tillåts, i samband med 11 september 2001 – den av USA själva genomförda terrorattacken, med understöd från länder som Saudiarabien, Israel och Pakistan.

Irak hade ingenting med 11 september, med al-Qaida, med den fundamentalistiska islamismen eller den internationella terrorismen att göra! Det olagliga anfallet mot Irak och den efterföljande ockupationen, våra indragna fri- och rättigheter samt den nukleära krigshetsen mot länder som Iran, det är den verkliga terrorismen -- och att yttra en sådan förrädisk tanke är skäl nog att bli avlyssnad, övervakad och kanske till och med fängslad under våra svenska terroristlagar.

Men till intet förpliktigande analyser av ett "krig" som inte ens existerar, det är seriös debatt.

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

08 november 2007

Jon Stewart förklarar Mellanösternpolitiken



"Den delikata balansen i regionen", förklaras både pedagogiskt och lättsamt. (BoB: Karl)
20 miljarder dollar till Saudiarabien är inget att oroa sig för, för kom ihåg: Hela 20 procent av kaparna den 11 september kom inte därifrån.


Andra bloggar om: , ,

07 november 2007

CIA:s samarbete med "ondskans axelmakt", Syrien

I samband med tortyrskandalen av den kanadensiske medborgaren Maher Arar i Syrien, drog jag den förvånansvärt kontroversiella slutsatsen att USA:s och Syriens officiella antagonism bara är ett spel för galleriet. Flera Mellanösternkännare underkände min slutsats, trots att det knappast skulle vara möjligt för CIA att dumpa misstänkta terrorister i syriska tortyrkammare, utan att bägge ländernas regeringar på ett eller annat sätt godkänt det.
Men Arar var ett enstaka fall, hävdade man i USA. Något som till exempel Arars advokat mycket kraftigt ifrågasatt.

När nu nästa liknande fall får publicitet, tysken Khaled el-Masri som satt isolerad i 18 veckor i Afghanistan, trots att man mycket tidigt insåg att man tagit fel på person, dyker plötsligt Syrien upp igen på ett mycket oroväckande, självklart sätt. Stephen Grey på Salon.com har skrivit en viktig artikel om CIA:s metoder att omhänderta misstänkta terrorister och lämna dem i länder där tortyr är en accepterad förhörsmetod. Han har intervjuat många inblandade, allt ifrån offer och CIA-piloter, till CIA-chefer. Och vid flera tillfällen dyker Syrien upp i artikeln!

Hyckleriet är egentligen alldeles uppenbart, om man också betänker att Dick Cheneys gamla arbetsgivare, Halliburton, fortfarande har dotterföretag i Iran och den före dette försvarsministern Donald Rumsfeld satt i ABB:s styrelse när man sålde kärnkraft till Nordkorea, George Bush är kompis med familjen Bin Laden och kärnvapennationen Pakistan, som skyddar och finansierar al Qaida, är en av USA:s närmaste allierade...

De bara leker med oss, har alltid gjort det, men vi lägger våra pannor i djupa veck och försöker förklara det efter gamla klassiska politiska värdeskalor. Men det blir svårare och svårare...

Andra bloggar om: , , , , , ,

Ron Paul drar in rekordbelopp
Kucinich kräver riksrätt mot Cheney

Detta är inte de presidentkandidater man läser om i svenska massmedier. Ron Paul finns nästan bara i bloggosfären och Kucinich fick väl sin hittills största publicitet när han erkände att han sett ett UFO när han var hemma hos Shirley MacLaine. Ändå är det dessa två som verkligen förtjänar att uppmärksammas mest just nu.

I måndags skrev republikanen Ron Paul (Lars Östermans favorit) kampanjhistoria, när han under ett enda dygn fick in 4,2 miljoner dollar i bidrag från privatpersoner, sammanlagt nästan 40.000 stycken. Av allt att döma är det den största summa en presidentkandidat någonsin dragit in under en och samma dag.
Ron Pauls gräsrotsstöd växer uppenbarligen hela tiden och än så länge har han nästan inte satt sprätt på en enda cent av sin kampanjkassa. Snart kan nog inte media tiga ihjäl honom längre.

Demokraten Dennis Kucinich (min favorit) skrev också historia igår, när han i kongressen uppmanade till omröstning om att ställa vicepresident Dick Cheney inför riksrätt. Anklagelsepunkterna är en riktigt skrämmande läsning. Naturligtvis kommer han inte att lyckas, det är tydligen bara om du ljuger om dina sexaffärer som riksrätt kan komma på fråga i USA idag. Krigs- och fredsförbrytelser, brott mot konstitutionen, landsförräderi genom att röja en hemlig agent, med mera, är bara bagateller i den demokratiska västvärlden, uppenbarligen...

Andra bloggar om: , , , ,

06 november 2007

11 september: Ännu en CIA-veteran
bryter leden



För en dryg månad sedan skrev sju CIA-veteraner ett öppet brev där de ifrågasatte den officiella versionen av 11 september. Raymond McGovern, som arbetat inom spionorganisationen i 27 år och länge varit en viktig resurs i 911-sanningsarbetet, var initiativtagare till brevet. Men ytterligare en av dessa sju har fått stor uppmärksamhet på sistone, Robert Baer, med 20 år bakom sig som expert på bland annat Mellanösternfrågor. I åtskilliga intervjuer har han deklarerat att 9/11 har tydliga tecken av att ha varit ett "inside job", alltså att USA:s ledning på ett eller annat sätt ledde attacken själva.

I videon ovan kan du bland annat höra Baer uttala sig.

Men videon är också en tuff uppgörelse med speciellt komikern Bill Maher, som tagit det som sin uppgift att idiotförklara personer som inte tror på president Bushs version av vad som hände den dagen. Ett ställningstagande som rimmar illa med hans i övrigt inopportuna och vassa regimkritik.



Jag rekommenderar även att du tittar på den här trailern till den slutgiltiga versionen av Loose Change, den kanske mest sedda och därför hårdast angripna videon om lögnerna kring 11 september. Charlie Sheen är berättarröst (och hans pappa, Martin Sheen, uttalar sig i den första videon om sina egna undringar) och animationer och klipp verkar vara ordentligt uppdaterade. Det ska verkligen bli intressant att se den nu, när den släpps på DVD om mindre än en vecka, den 11/11.


Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

03 november 2007

Olycksfall i det journalistiska arbetet?

Bilden på Schenström och Pihlblad hade kostat 1.900 kronor att köpa loss.

Och jag menar inte pussen, utan att vi fick se den... Det nära personliga förhållandet mellan journalister och makthavare är inget de själva gillar att prata om. Och om fotografen ovan, Jimmy Wixtröm, istället skrivit en insändare om det han bevittnade hade det med all säkerhet aldrig publicerats. Men nu fanns det bildbevis, som någon fick för sig att publicera, och plötsligt hade vi en trippelskandal: En kvinnlig, mäktig politiker är ute och krökar och småhånglar på arbetstid med en politisk reporter.

Det har skrivit spaltkilometer om indiskretionen mellan Ulrica Schenström och Anders Pihlblad, hur berusad hon var under jourtjänstgöring på regeringskansliet och att detta hade sett helt annorlunda ut, om det varit en manlig politiker och en kvinnlig reporter.
Jag är inte helt övertygad om det, om jag ska vara helt uppriktig. Påståendena om att Göran Persson hade älskarinnor, för att bara ta ett exempel, fick stor spridning även utan bildbevis. Eller Gustav V:s homosexualitet i Haijbyaffären, Kejneaffären som involverade den homosexuelle minstern Nils Quensel, Lennart Geijers prostitutionsaffär, Palmes vilda kvinnoäventyr och så vidare...

Den före detta Eko-journalisten, författaren Ingmarie Froman, skriver på debattsidan i Expressen att Schenström får oproportionellt mycket skit för att hon är kvinna, men noterar också något annat:
"Det är en viktig diskussion, men ingen ska inbilla sig att problemet föddes vid ett restaurangbord i förra veckan. Jag är övertygad om att den offentliga uppståndelsen i dag bara är en följd av de omkastade rollerna."

Det nya är alltså inte att en politiker har ett libido, utan att en journalist avslöjades i hela sitt urusla omdöme. (Det bör kanske påpekas att Ulrica i en lista som publicerades ungefär samtidigt, utsågs till en av Sveriges tjugo mäktigaste politiker.) Med all sannolikhet, som Froman skriver, inleddes nog inte heller just detta intima förhållande den kvällen. Pihlblad skulle någon dag senare följa Schenström till moderaternas partistämma i Gävle, som politisk reporter för TV4. Och TV4:s redaktion ansåg inte att det fanns någon anledning att se något olämpligt i detta...

Visst kan man misstänka att detta hade hanterats annorlunda om reportern varit en kvinna -- det är nog till och med sannolikt. Men att detta flagranta etikbrott inte omedelbart fick alla varningssignaler att gå igång hos TV4 tyder på att de inte uppfattades som särskilt uppseendeväckande. Tvärtom sa man på TV4 att detta var helt normalt i relationen mellan journalister och politikerna de satts att bevaka, som den tredje statsmakten, för oss medborgares och skattebetalares räkning...

Anna Sjödin, före detta ordförande i SSU som fick lämna uppdraget efter att ha blivit spöad av några vakter på en krog, kommenterar det hela så här, i en annan debattartikel i Expressen:
”Näsgnuggande” är rätt vanligt mellan politiker och journalister, särskilt under Almedalsveckan. Hur många reportage sipprar ut från den öl och vindrypande firmafesten bland solbrända shortsben om vem som ligger med vem? Inte ett enda eftersom det finns en tyst överenskommelse om att risken för jäv stannar som branschskvaller.
Därför är det bra att jävsfrågan nu kommer i ljuset. Värre är det för TV4, vars politiske bevakare skall vara opartisk.
Som sagt, vad hade vi vetat om detta om Wixtröm skrivit en insändare istället?

Andra bloggar om: , , , ,

10 steg till fascism – var befinner vi oss?


Hur nära ett fascistiskt samhälle befinner vi oss egentligen? Är det bara konspiratoriska skräckvisioner eller finns det faktiska tecken och mallar, checklistor som vi kan använda oss av, för att hålla koll på det som faktiskt håller på att hända. Den kända feministen Naomi Wolf har ändrat fokus till att omfatta ett genusfritt perspektiv på samtiden. Och detta på ett både briljant och fasansfullt sätt.

Många har redan sett och upprörts av Aaron Russos viktiga video, America: Freedom to Fascism. I sin senaste bok, The End of America, Letter of Warning to a Young Patriot, har Naomi Wolf renodlat 10 tydliga steg, som varje samhälle som gått från demokrati till höger- eller vänsterdiktatur gått igenom. Hon har studerat de flesta av 1900-talets diktaturer och alla följer samma mönster – en samstämmighet som förtjänar sin egen reflektion; det som händer är inte en slump, diktatorer och deras hantlangare tar lärdom av varandra...

1. Invoke a terrifying internal and external enemy
Åberopa en skrämmande inre och yttre fiende
2. Create a gulag
Bygga fångläger, Gulag
3. Develop a thug caste
Utveckla en kast av hejdukar
4. Set up an internal surveillance system
Installera ett system av intern övervakning
5. Harass citizens' groups
Trakassera medborgargrupper
6. Engage in arbitrary detention and release
Ägna sig åt godtyckligt fängslande och frisläppande
7. Target key individuals
Ge sig på nyckelindivider
8. Control the press
Kontrollera massmedia
9. Dissent equals treason
Oliktänkande är förräderi
10. Suspend the rule of law
Upphäva rättstaten


En "fascis", ursprunget till ordet fascism, är en bunden kärve med en yxa. Sådana "fasces" dyker
upp överallt i den officiella heraldiken, även i den svenska polisens symbol. I mitten en fascis på
väggen i USA:s representanthus och på baksidan av en tio-centare, en dime.

Dessa tio punkter ser vi redan nu, utan undantag, gälla i vårt västerländska föredöme, USA. De smygs in i våra svenska och europeiska system, under ivrigt åberopande av terroristhotet. Och vi låter det ske utan protester eller motstånd, eftersom vi inte bara är livrädda för de där svartmusiga terroristerna, utan även om vår egen materiella trygghet.

Kanske är det en innovation, som den nya världsordningen nu har tillgång till, som gör det ännu säkrare att de kommer att lyckas: Se till att alla är skuldsatta... Så att ingen har råd att vara oliktänkande.


Andra bloggar om: ,

02 november 2007

Femte budet: "Hjälten" som dödade >100.000 japaner har avlidit

Hiroshima, efter den första atombomben använd i krig

Det är aldrig trevligt att skriva illa om någon som just avlidit, men brigadgeneral Paul W. Tibbets kommer att sätta alla förlåtande gudar på hårda prov. Tibbet var mannen som inte bara flög bombplanet Enola Gay och beordrade bombsläppningen över Hiroshima den 6 augusti 1945, utan han var med från allra första början och planerade anfallet, modifieringen av planet och spridningen av propagandalögnen efteråt. Och, enligt egen utsago, hade han inte några som helst sömnproblem under återstoden av sitt liv...

Tibbet är inte på något sätt den yttersta ondskan personifierad – alla de tusentals vetenskapsmän, militärer och politiker som var inblandade är alla medskyldiga på ett eller annat sätt till att ca. 100.000 försvarslösa civila förintades och tiotusentals andra dog av efterföljande skador från explosionen och radioaktiviteten. Men han är ändå fascinerande, rent psykologiskt, eftersom han tog med sig sin stolhet över sitt ofattbara brott mot mänskligheten ända till sin död.

Jämfört med dagens atom- eller vätebomber var "Little Boy" verkligen en liten nukleär bomb.
De sex missiler som råkade komma ut på vift i USA för några veckor sedan motsvarade ungefär 60 gånger större sprängkraft än den du ser på bilden ovan...
Valet av Hiroshima -- och Nagasaki -- är också intressant rent strategiskt, eftersom efterkrigshistorien hävdar att detta var vad som avslutade andra världskriget i Stilla Havs-regionen. Så här skriver Wikipedia:
Insatsen föregicks av en intensiv diskussion om valet av mål. Att målen skulle ha militär betydelse var en förutsättning. Den gamla kejsarstaden Kyoto, som först nämnts som ett tänkbart mål, avfördes från listan. Kvar blev Hiroshima, Yokohama, Kokura, Niigata och Nagasaki. Av Japans 66 största städer hade 59 blivit till större delen förstörda innan de två atombomberna fälldes. Hiroshima (en stad med 400 000 invånare) och Nagasaki (240.000 invånare) hörde till de få städer som fanns kvar att bomba. Båda städerna hade militära installationer. Mot Hiroshima fälldes dock bomben direkt över stadens centrala delar.
Att städerna hade militära installationer är sant, om du verkligen ska ägna dig åt hårklyveri, men att de på något sätt hade en central militär roll försöker inte ens kigshistoriker längre påstå. Det intressantaste med citatet ovan är att det ger en illustration av hur krossat Japan redan var vid det här läget. Det fanns bara sju städer kvar i hela kejsardömet, som var något så när oskadade...

När du funderar över vad en människa är kapabel till rent moraliskt, när du tycker att vi konspirationister har en människosyn som är alldeles för svart, när du försöker rationalisera bort att kristna, vita, demokratiska västerlänningar (med undantag för några nazister) är kapabla till premediterat massmord, så tänk på Paul Tibbet.

Paul Tibbet var stolt över sitt massmord. Han gick säkert till kyrkan varje söndag under hela sitt återstående liv. Han var säkert en god make och förälder, en uppskattad ordensbroder och en stöttepelare i samhället. Han var lojal mot den officiella lögnen tills hans eget hjärta slutade slå. Med sitt ofattbara dåd inbillade han sig att han förkortade kriget och skonade minst lika många av sina egna landsmän från att dö i den invasion av USA som de lömska japanerna planerade från sina ruiner...

Det finns en mycket realistisk parallell till situationen idag. Och ett oerhört obehagligt avsteg från resten av efterkrigstiden. Under hela Kalla kriget levde vi under hotet om ett kärnvapenkrig mellan USA och Sovjetunionen. Två supermakter som tillsammans hade en kapacitet att spränga hela jordklotet i bitar tiotals gånger om. Men just detta hot, denna potentiella apokalyps, påstås också ha varit försäkringen mot att ingen sida vågade göra verklighet av möjligheten...

Idag vågar man. Idag skriker USA:s ledare och opinionsbildare efter kärnvapen mot Iran. Den ledande republikanske presidentkandidatens, Rudy Giuliani, utrikespolitiske rådgivare, Norman Podhoretz, har deklarerat att de som motsätter sig ett omedelbart anfal mot Iran begår samma misstag som de som inte ville anfalla Hitler.

Finns det en enda anledning att inte tro det värsta om dessa människor?

Andra bloggar om: , , , , , ,

Mikael Wälivaara

Om mig

  • Mikael Wälivaara
  • KIVIK, Skåne, Sweden
  • "Food for thought", eller tankeföda som man skulle kunna översätta det med, till andra hungrande själar, som jag.
Min profil