30 september 2007

Ahmadinejad och vad han egentligen
har sagt om Israel

Innan vi ställer oss längs sidlinjen och hejar när USA startar ett tredje världskrig genom att dunka på Iran med taktiska kärnvapen, kan det kanske vara på sin plats att veta ungefär hur verkligheten ser ut. Vad är det Irans maktlöse president, Ahmadinejad, egentligen har sagt om Israels rätt att existera eller ej. Denna sammanfattning kan du läsa mer om på den utmärkta webbsidan antiwar.com, och en artikel av Arash Norouzi.

Den 25 oktober 2005 höll den nyligen valde presidenten ett tal inför en internationell konferens på temat "Världen utan sionism". Temat fanns tydligt presenterat på stora banderoller på engelska, vilket säkert provocerade många från allra första början... Alla vet idag att Ahmadinejad ska ha sagt att han önskade att Israel skulle "sopas bort från kartan". Det är ett faktum som aldrig ifrågasätts, annat än av några uppmärksamma personer, som Pia, vilka brytt sig om att ta reda på sanningen.

Enligt Norouzi ska yttrandet ha lydit så här på farsi:
"Imam ghoft een rezhim-e ishghalgar-e qods bayad az safheh-ye ruzgar mahv shavad."
Två ord kan man känna igen, om man tänker efter en smula: "Imam" och "rezhim-e". Det senare är samma ord som vårt svenska "regim". Men ett ord kan man definitivt leta förgäves efter: "Israel".
Att Ahmadinejad använder ordet "imam", beror på att han citerar imamen Khomeini. Orden är alltså inte ens hans till att börja med, utan från den ökände ayatollan.
Direkt översatt (från farsi till engelska till svenska) ska citatet lyda:
"Imamen har sagt att regimen som ockuperar Jerusalem måste försvinna från tidens boksidor."
"The Imam said this regime occupying Jerusalem must vanish from the page of time." lyder det på engelska.
Lite förvånande skyller Arash Norouzi felciteringen på den iranska nyhetsbyrån INRA. Det var den som ursprungligen stod för felciteringen, som sedan har tagit sig olika former, som att Israel ska raderas från Jorden yta och andra ännu mer hårresande påståenden.
Men att hävda att Israels politiska ledning måste bort är inte mer kontroversiellt än att USA till exempel hävdar detsamma om Iran, Kuba, Burma, Venezuela, Syrien och andra stater, men märkligt nog inte Saudiarabien, Egypten och flera andra totalitära regimer i Mellanöstern.
Israels premiärminister Benjamin Netanyahu svarade på detta felcitat med att Ahmadinejad borde ställas inför krigsförbrytardomstol för förberedelse för en ny Förintelse och folkmord.

Men, säger indignerad demokrat, har Ahmadinejad inte ifrågasatt Förintelsen?! Det är väl ett brott mot mänskligheten om något? Nja, det Ahmadinejad har sagt, är att han kritiserar flera europeiska länder för att ha kriminaliserat förintelseförnekelse. Han har även haft fräckheten att fråga varför palestinierna ska betala för Förintelsen med sina liv?..

Yttrandefrihet är en dyrköpt juvel. När ordföranden (president) för Columbiauniversitetet i New York presenterade Ahmadinejad gjorde han en stor affär av att en "grym och småaktig diktator" som den iranske presidenten, kunde sprida sin dogmatiska okunnighet i ett land som USA, där alla hade rätt att tala.
Den dag Bollinger törs bjuda in sitt eget lands president och offentligt ställa honom till svars för alla sina lögner, då kanske vi kan börja prata om yttrandefrihet.
Tills dess får väl alla rättänkande demokrater glädja sig åt att Ahmadinejad gjorde sig till åtlöje genom att påstå att det inte finns homosexuella i Iran... (Och att det homofoba USA är så upprört över denna propagandalögn är, i sig, ett skrattretande hyckleri.)

Men i Iran dödar man homosexuella! Ja, och George Bush har vägrat dödsdömda nåd, som varit mindreåriga vid brottet, som var utvecklingsstörda, med motiveringen att "deras" domstolar aldrig begått några fel. USA vägrar homosexuella rätten att leva i äktenskap, att vara öppna med sin sexuella läggning i militärtjänsten och att arbeta med underrättelseverksamhet, till exempel tolkning, om de skulle föredra att ligga med en person av det egna könet framför det motsatta.

Så, om du fortfarande tycker att jag bara är en antiamerikansk vänsterpropagandist, svara mig på följande frågor:
a) På vilket krigsavgörande sätt skiljer sig Bushs brott mot mänskliga rättigheter från Ahmadinejads?
b) På vilket krigsavgörande sätt skiljer sig Bushs religiösa fundamentalism från Ahmadinejads?
c) På vilket krigsavgörande sätt skiljer sig Bushs homofobi från Ahmadinejads?
d) På vilket krigsavgörande sät skiljer sig Irans eventuella kärnvapenprogram från Pakistans, Nordkoreas eller Indiens -- eller för den sakens skull Israels?
e) På vilket krigsavgörande sätt skiljer sig den iranska regimens dödsdomar från till exempel Saudiarabiens eller för den sakens skull USA:s?
f) På vilket krigsavgörande sätt skiljer sig Irans hjälp till upprorsgrupper i Irak, med USA:s hjälp till upprorsgrupper i Irak och mördande av civila iraker?
c) På vilket krigsavgörande sätt skiljer sig Ahmadinejads åsikt om att en regim i Mellanöstern borde försvinna, mot Bushs åsikter att andra regimer i Mellanöstern borde försvinna?

Det är på grund av dessa avgrundsdjupa skillnader mellan USA och Iran, som världen just nu står inför hotet om ett nytt världskrig. Tycker du att det är värt det?

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

Några av mina artiklar om pengar återskapade -- del 3

Ursprungligen publicerad 26/6, 2007

Ännu en fristående fortsättning av min autodidaktiska spekulation

När vi tittar på en magiker, en trollkarl, vet vi att vi blir lurade. Ändå är det ytterst sällan som vi ser hur det går till. Vi försöker säkert alla, men blir varje gång lika lurade. Och det är själva underhållningen! Inom magikerskrået är det dessutom en helig överenskommelse att inte avslöja sina eller varandras trick.


Titta på den här videon från magikernas svarta får, Penn & Teller

Är det möjligt att detsamma pågår även i vår vardag? Att vi mycket medvetet luras att titta åt fel håll, för att inte se vad som egentligen pågår?

Låt mig som exempel ta debatten om växthuseffekten, den globala uppvärmningen. Mängder av personer, från amatörer till experter, inser att delar av Jorden uppenbarligen har blivit varmare, men att den förklaring till detta som vi fått oss till livs är full av brister. Koldioxid räcker inte som orsak.
Samtidigt finns det betydligt mer akuta miljöfrågor som man inte talar om, och en av de senaste är att man återigen börjar utveckla kärnkraften... Trots att den lämnar efter sig ett av de dödligaste gifterna som finns, plutonium, och att inget land hittills hittat ett sätt att förvara detta säkert i de hundratusentals år som krävs. Men vi får lära oss att den är extremt "ren", eftersom det från ett oskadat och välbyggt kärnkraftverk inte kommer några större mängder utsläpp...

Eller, som i den här artikelserien, vår ekonomi. Varje dag, i alla nyhetsprogram, får vi se hur kronans värde jämförs med dollar och euro. Vi får för oss att detta är en naturlig och dynamisk process och att det finns något positivt i att kronans värde är högt och något oroväckande när den faller. En tävling mellan olika länders finansministrar och centralbanker, skulle man nästan kunna tro.
Nästa grafik visar börsutvecklingen, oftast från Stockholm och de två New York-börserna. Till och med om siffrorna visar på noll är det uppenbarligen en viktig nyhet. Men ingen kommenterar, annat än i termer om att marknaden är "optimistisk" eller "nervös", eller ibland att nedgångar kan bero på att man "hämtar hem vinster", att i stort sett hela aktiemarknaden är ett stort pokerspel...
Storföretag kan visa på storvinster ändå går deras aktier ner, och trots att vi hör förklaringen så är det ingen som säger det rent ut: "Vinsten levde inte upp till marknadens förväntningar." Vad de egentligen menar är att man spekulerat i ännu större vinster och att man nu, med facit i hand, måste justera för det verkliga läget.

"Marknaden" är detsamma som "spekulanter". Personer och bolag som enbart har till uppgift att dels försöka gissa sig till intressanta placeringar, dels att med hjälp av små knep och finter försöka lura de andra spekulanterna att satsa som spekulanterna vill. Ju störrre resurser du har, ju bättre insiders du sitter på, ju fler mäklare du har i din ficka, desto mer kan du leka med den "nervösa" marknaden.

Och i detta spel och dobbel har vi satsat våra pensionspengar... Varför tror du nu att man var så ivrig att få skjuta in detta mångmiljardkapital i leken?

Genom att visa på siffror som mer påminner om idrottsresultat, där kronan och Stockholmsbörsen är hemmalag, luras vi att tro att detta på något sätt är ett bevis på att vi gör något bättre än andra, när den bittra sanningen är att vi skulle kunna vara bäst i världen och ändå inte ha en chans mot en ny attack från spekulanterna, om det gynnade deras intressen...

Ja, det gnälls en massa på journalister, även här på min blogg. Så mycket att det börjar bli tjatigt, ingen orkar bry sig. Dagstidningarna hävdar sitt existensberättigande i dagens sekundsnabba medievärld, med att de kan ge oss bakgrunden, "the big picture". Förklara samband och begrepp. Vad tycker du? Känner du att du vet vad det är fråga om? Känner du att ekonomijournalisterna står på läsarnas sida? Känner du att de politiska journalisterna står på väljarnas sida? Känner du ens att de flesta journalister egentligen vet vad de talar om?

Jag deklarerade från början att detta INTE är mitt ämne. Jag har bara läst på lite. Ändå känner jag idag att jag anar vad som pågår, utan att det var speciellt komplicerat.

För dig som blivit intresserad, här har du en till video, som på ett alldeles utmärkt sätt sammanfattar vad den här artikelserien handlat om.

Några av mina artiklar om pengar återskapade -- del 2

Den här artikelserien skrevs i juni i år, precis när jag börjat intressera mig för ämnet – så det finns många brister i innehållet, och Lars Östermans artikel nedan är betydligt mer auktoritativ. Men jag väljer ändå att publicera dem igen, bland annat på förfrågan ifrån Ingenjören, eftersom de kanske kan hjälpa till att intressera fler för denna avgörande fråga för vår framtid...


Hur mycket pengar finns det egentligen? Och vad är det som bestämmer det? I praktiken bestäms det av hur mycket jag, du och andra skuldsätter oss -- banklån, kreditkort och räntor.

Tidigare motsvarade pengar någon form av värde, oftast guld. Idag motsvaras de av skulder och räntor... Ju mer olika kreditinstitut lånar ut, desto mer pengar finns det i systemet, och varje skulds värde växer varje år med den gällande räntan.
Det är alltså kreditinstituten – bankerna och kreditföretagen – som bestämmer hur mycket pengar som ska finnas på marknaden att försöka lägga beslag på. Inte helt oreglerat, men definitivt i en galopperande takt och allt svårare att övervaka.

Under den värsta IT-bubblan på 90-talet talades det i hänförda ordalag om hur många svenska IT-entreprenörer var värda miljarder i aktieförmögenhet. Själva försökte de spela ned rikedomen genom att hävda att pengarna ju inte fanns annat än som ett värde på deras aktier. Det var ju först om de sålde aktierna som de hade några pengar.

Detta var både sanning och lögn, och en alldeles utmärkt bild för hur penningsystemet egentligen ser ut. Och ett mycket centralt begrepp i sammanhanget, som du måste känna till för att förstå hur vi blir lurade, är fraktionella reserver. (Det förklaras också mycket väl i den 45 minuter långa animerade filmen Money as Debt, pengar som skulder.)

För att få låna ut pengar måste kreditinstitut ha ett viss kapital, en reserv, säkrad i centralbanken, i vårt fall Riksbanken. Sedan kan man låna ut detta belopp och ta ut ränta. Men fraktionella reserver innebär att man bara behöver ha en bråkdel, en fraktion, av det belopp man lånar ut i reserv. Exakt hur stor denna fraktion är varierar, men vi kan säga att genomsnittet är en tiondel, tio procent. Har man 1.000 kronor i reserv kan man alltså låna ut 9.000. Man räknar alltså kallt med att de allra flesta kommer att betala tillbaka, vilket betyder att reserven aldrig riskerar att förloras.
För säkerhets skull ser man därför till att kräva säkerheter, som ett hus eller en borgensman, alltså någon annan person som är villig att betala din skuld om inte du kan det.

I gengäld ser banken till att stoppa in nya pengar i systemet. Det samlade antalet pengar i omlopp har nu vuxit med det belopp du lånat. Mycket förenklat uttryckt.

De lånade pengarna använder du för att köpa något. En bil, en dator, ett hus, en aktie eller ett företag. Säljaren får dessa nya pengar och sätter in de på banken – och så har nya kreditmöjligheter skapats, nya möjligheter att låna ut mot den insättningen... (Detta är förvisso reglerat, man kan inte använda samma fraktioner för att använda lånade pengar som säkerhet, men det går, om än i mindre skala.)

Det värsta som kan inträffa i denna magiska sedelpress är att du istället köper något svart, att pengarna hamnar i den svarta kontantmarknaden utanför bankernas kontroll, eller att du helt sonika stoppar dem i madrassen för kommande ofärdstider. Det är bland annat därför som bankerna är nära knutna till narkotikahandel och illegal vapenhandel, eftersom det är en så enorm kontantmarknad.

Att "tvätta" svarta pengar ligger alltså i allra högsta grad i bankernas intresse. Men helst av allt måste kontanterna försvinna, så att det inte längre finns något att handla svart för. Så när politiker talar om att den svarta marknaden är till skada för samhället, i minskade skatteintäkter, och till skada för dig, eftersom du inte kan deklarera pengarna och därför inte kan få pension när du blir gammal, gnuggar bankerna händerna. För det är de som verkligen tjänar på det kontantlösa samhället!

29 september 2007

Några av mina artiklar om pengar återskapade -- del 1

Återskapad från "gamla" bloggen, ursprungligen publicerad 19/6, 2007:

Jag tror att jag börjar förstå hur det hela hänger ihop... Kanske inte hur hela konspirationen är konstruerad, men hur den hänger ihop. Bindemedlet, klistret – eller snarare kedjorna.

Ekonomi är världens osexigaste ämne i mina ögon – till och med värre än juridik – och har jag mycket begränsade kunskaper i ämnet. Men jag inser att det måste bli ändring på det. För ju mer jag kikar på hur världen ser ut, desto mer inser jag att det allra mest respektabla i samhället, det vi alla visserligen älskar att hata, men aldrig vågar ifrågasätta, egentligen är boven i dramat:

Pengar.

(Och redan där tror jag att jag förlorade 75 procent av läsarna – jag hade i alla fall själv slutat läsa den här artikeln där, för bara några veckor sedan...)

Det som förvånar mig mest, eftersom det egentligen är alldeles uppenbart vad som håller på att ske och inte alls speciellt komplicerat, är hur "experterna" på området, nationalekonomerna, ekonomijournalisterna och politikerna, har lyckats undvika att berätta om det. Jo, jag är en konspiratoriskt lagd person, men det här är värre... Det är inte en konspiration, det är en månghundraårig organiserad brottslighet. Ett helt samhällssystem uppbyggt på att beröva oss på frukten av vårt arbete, vår lön, genom räntor, inflation och skatter...

Jag har studerat krigsindustrin, knarkmaffian, media och politik, i en förhoppning att jag ska slippa ge mig på de internationella bankirerna, eftersom det är så förutsägbart och sönderanalyserat. De klassiska karikatyrerna av feta kapitalister med cigarr och guldsmycken var helt enkelt för grova och förolämpande för mig. Tyvärr visar det sig att de nog är befogade.

(Och där försvann 10 procent till...)

Det trista med att berätta sanningen, är att det låter som om jag var en gammal kommunist. Så är definitivt inte fallet. I mina ögon är kommunismen, som den ser ut i praktiken och förmodligen därför var avsedd att se ut ända från början, istället bovarnas idealsamhälle – eftersom all produktion är kontrollerad, alla arbetare utan makt (det är ju "deras" representanter som styr produktionen) och alla friheter borttagna. Karl Marx och Freidrich Engels arbetade för familjen Rothschild och Illuminati – det kommer vi aldrig förbi.

Så, att Kina idag är på väg att bli världens dominerande ekonomi, är inte alls något som förvånar mig.

Vi har låtit lura oss att tro att det är pengar som driver storkapitalet. Ju mer de tjänar desto lyckligare är de. Det vi brukar kalla kapitalism. Men vi glömmer hela tiden att pengar bara är en symbol – ett redskap för att kunna kontrollera handeln.
Om du tar en sedel och håller den i handen, så är det ju faktiskt bara ett papper med lite tryck på...
Det är vad du kan få för pengarna som du blivit lurad att tro är det intressanta. Men om du kan få allt du vill ha utan att ens behöva köpa det, bara genom att låta andra jobba åt dig, så behöver du heller inga pengar... Pengar är något vi blivit lurade att sträva efter. De som tillverkar pengarna har egentligen minst intresse av dem.

Istället vill jag att du börjar titta på den där papperslappen som ett kvitto på hur mycket du arbetat för att få den. Din lön! Ersättningen för hårt och hederligt arbete.

Eftersom jag kommer att behöva göra en hel del egen forskning för det här, och lägga om delar av mitt pussel, kommer jag att skriva i portioner, i kapitel.

Men låt mig börja där jag själv började; med ett tal av president Lyndon Johnson i mitten av 1960-talet. Han säger ungefär att han lovar att staten ska förvalta sina skattepengar med största respekt för det hårda arbete skattebetalaren lagt ned för att få ihop till dem.

Naturligtvis var det en stor och fräck lögn, men avslutningen på meningen är fruktansvärt sann.

Eftersom jag är en egen företagare, så ser jag ju varje månad exakt hur mycket jag betalar i skatt och sociala avgifter. Ja, och omsättningsskatt, min moms.
Sedan röker jag och dricker en hel del, så där betalar jag höga punktskatter. Jag kör bil -- bensinskatt och fordonsskatt. Jag konsumerar -- moms. Jag har inte längre något hus, men på den tiden hade jag en fastighetsskatt. Och så vidare och så vidare...

Större delen av min tid går alltså åt till att arbeta ihop till skatter. (Så när jag skriver det här är jag i praktiken fri -- eller en skattesmitare! Det här gör jag på min fritid, helt ideellt.)

Men det här ska inte först och främst handla om att gnälla på skatterna, även om de ingår i detta kriminella system. Utan det ska handla om att tjäna pengar på andra människors arbete – utsugning – den marxistiska grundbulten...
Karl Marx beskrev systemet alldeles korrekt. Han erbjöd bara inte en hederlig lösning.

Här har du en bra video på cirka 45 minuter att börja med.

11 september: Hjältinna ifrågasätts

Tania Head var en av bara 19 personer som kom levande ut ifrån World Trade Center efter att ha arbetat på eller över de våningsplan där flygplanen flög in den 11 september 2001. Historien har upprepats i otaliga sammanhang och har vackra romantiska övertoner. Hon påstår att hon överlevde enbart genom att tänka på det kommande äktenskapet med sin fästman Dave, som också arbetade i WTC och tillhörde de omkomna, och den vigselring hon blivit anförtrodd att rädda från en annan person som sedemera omkom.
Tania har de senaste åren arbetat som en mycket uppskattat guide vid Ground Zero och var ordförande i den ideella organisationen World Trade Center Survivors’ Network. (BoB Måns.)

Men när äntligen en tidning börjar göra sitt jobb och undersöka hennes påståenden, så visar det sig att de är ihåliga som den klassiska schweizerosten. New York Times har skrivit en lång artikel om hennes allt mindre trovärdighet. Det visar sig till exempel att varken hennes påstådda arbetsgivare eller hennes fästmans familj vill kännas vid henne...

Detta skulle kunna sopas åt sidan som bara en tragisk personlig historia om ännu en mytoman, men historien har vidare betydelse. Dels för att det äntligen kommer lite undersökande journalistik runt 9/11, efter sex års väntan, dels för att, när det väl kommer lite undersökande journalistik, så handlar den inte om riktigt intressanta öden, som fastighetsskötaren William Rodriguez eller terroristexperten från FBI, John O'Neill, eller poliserna som såg "fel" flygplan flyga mot Pentagon eller räddningsarbetaren som hörde hur man räknade ner inför sprängningen av WTC 7.
Varför väljer NYT att skriva om Ms. Head, när det finns så mycket viktigare historier som förtigits genom åren?
Som Leif Erlingsson numera avslutar alla sina mail: Den som ser får leva...


Andra bloggar om: , , , , , , , ,



Galenskapen accellererar trots detta...

Telefonbolaget Verizon stoppade häromdagen ett sms-utskick från en organisation som försvarar rätten till abort, men motiveringen att budskapet var stötande. Alla mottagare hade aktivt abonnerat på meddelanden från organsiationen, så det var inte fråga om någon sms-spam.

Efter massiva protester backade Verizon och tillät att meddelandet skickades ut.

Börjar vi ana att snaran runt yttrandefriheten dras åt? Nu börjar man till och med censurera sms...

Andra bloggar om: , , , ,

En respit för Iran? Och för världen...

I ett gemensamt uttalande från de fem permanenta medlemmarna i FN:s säkerhetsråd, USA, Storbritannien, Ryssland, Kina och Frankrike, samt även Tyskland, välkomnas ett nyligen ingånget avtal mellan Iran och IAEA, FN:s atomenergiorgan.
Beslut om eventuella upptrappningar av sanktionerna mot landet kommer att skjutas upp tills tidigast i november.

Kan vi sova lite lugnare i natt, förhoppningsvis?

Andra bloggar om: , , , ,

28 september 2007

Galenskapen accellererar
Ett axplock från Mike Malloy

Några har kanske noterat att jag och Peter har berömt radioprataren Mike Malloy, på Nova M Radio. Jag har lyssnat på Mike i natt och under eftermiddagen och han är utan konkurrens den friskaste fläkten bland alla röster i media idag. Alla. "Det primalskrik du själv håller tillbaka," som en av hans slogans lyder.

Låt mig gå igenom något av det han pratade om igår.

På demokraternas presidentkandidatdebatt i går, fick samtliga kandidtaer frågan om de kunde lova att alla amerikanska trupper skulle vara hemförlovade vid slutet på deras första presidentperiod, år 2013? Hillary Clinton, Barack Obama och John Edwards ville inte ge något sådant löfte, medan min favorit, Dennis Kucinich svarade: “Vi kan vara därifrån tre månader efter att jag svurits in.”

Barack Obama angav till och med som skäl för att ha kvar trupper i Irak under obegränsad tid, att det behövdes för att försvara USA:s militärbaser i landet. (Du vet, de där permanenta baserna man inte skulle bygga...)

Detta säger egentligen allt om vilka lojaliteter de ledande demokratiska kandidaterna egentligen har...

För alla som tror att världens värsta övergrepp just nu pågår i Myanmar/Burma, så har även Malloy noterat att det är olja och gas som finansierar generalerna i den asiatiska diktaturen. I går försökte presidentens nya pressekreterare, Dana Perrino, förklara att det var kinesiska pengar som sponsrade landet. Att det är amerikanska oljebolag, som Chevron/Texaco, som utvinner oljan och säljer den till kineserna var hon tydligen helt ovetande om.
Chevron har mutat in sin plats i den amerikanska storpolitiken genom att bland annat ha varit arbetsgivare åt Condoleezza Rice. De döpte till och med en oljetanker efter henne, men bytte sedan namn på den för att det inte skulle genera den amerikanska utrikespolitiken...
På tal om alla röda tröjor i Stockholm just nu, till stöd för de buddistiska munkarna, är det någon som hört talas om en bojkott av Texaco?

Efter senatens krigsförklaring mot Iran med röstsiffrorna 76-22, påminde Mike oss om att USA vill stämpla delar av Irans militär som en terroristorganisation. Definitionen ska vara att Iran hjälper irakiska upprorsmakare att döda amerikanska soldater. "Utifrån de kriterier man använder, vad är då vår militär?!" vrålade han i mikrofonen. "På order av president Bush dödar våra soldater civila!"

En federal domare i Oregon beslutade igår att två delar av the Patriot Act stred mot grundlagen. Dels att man kan göra husrannsakningar utan att kunna visa på rimlig misstanke. Dels den senaste versionen av FISA, lagen om utländsk underrättelseövervakning, som nu tillåter att även amerikaner kan övervakas utan att man behöver visa på några misstankar.
Detta är åtminstone andra gången som en federal domare slagit fast att Vita Huset bryter mot grundlagen.
Men demokraterna tycker ändå inte att det finns någon anledning att kräva riksrätt mot Bush ens för detta. Trots att republikanerna tyckte att det räckte för riksrätt mot Clinton att han kanske hade ljugit om sin affär med Monica Lewinsky...
"Det skulle inte förvåna mig det minsta om de där pissmyrorna har varit inne i vårt hem," kommenterade Malloy.

Medan svenska medier skriver om att Bush trodde att han kunde köpa Saddam Hussein med en miljard dollar, så tar Mike Malloy upp den betydligt svartare historien från George Bushs möte med Spaniens premiärminister Aznar, en månad innan krigsutbrottet i Irak, 2003.
(Detta var fortfarande under den period då USA lovade att man inte skulle invadera Irak om inte FN:s säkerhetsråd gav sitt klartecken.)
Bush förklarar för Aznar att de tillfälliga nationerna i säkerhetsrådet, Mexico, Angola, Kamerun och Chile får räkna med att USA kommer att ge dem problem om de inte röstar för krigsresolutionen. Ja, han hotade till och med att göra livet surt för Ryssland, om de inte ställde upp.
Då, i slutet av februari, säger Bush att USA kommer att ha intagit Bagdad innan mars månads utgång, oavsett vad FN tyckte i saken.
Noterbart är också att ingenting av avskrifterna som jag läst har innehållit orden "massförstörelsevapen". Ja, hela samtalet är så avslöjande om Bushs lögner, att det verkligen måste läsas.

Den ärkereaktionäre radioprataren Rush Limbaugh får sig en skopa, bland annat av den svenske lyssnaren som kallar sig Anthony. Limbaugh hade i ett program kallat amerikanska soldater som protesterade mot kriget för "phony", "falska". Och detta utan att någon politiker eller sponsor reagerat. (Kom ihåg hur Don Imus fick sparken för att han kallade ett ungt kvinnligt basketbollag, som huvudsakligen bestod av svarta, för "krullhåriga horor".) Den progressiva organisationen MoveOn.org hade i förra veckan en annons där man frågade om USA:s befälhavare i Irak hette Petraeus eller Betrayus... Det fick den amerikanska senaten att rösta om ett avståndstagande mot alla som ifrågasatte militärers lojalitet.
Men Limbaugh kommer undan med det...

Ryssland hotar USA med krig om de placerar vapen i rymden, citerar Malloy från den ryska nyhetsbyrån RIA Novosti. "Om en nation placerar vapen i rymden säger krigslagarna att motmedel måste dyka upp," säger chefen för de ryska rymdstyrkorna (Russian Space Forces - vad det nu är). "Det skulle kunna leda till ett omfattande krig."

Minnesgoda läsare kommer säkert ihåg att USA för ett dryg år sedan deklarerade att inga länder fick genomföra vapenutplaceringar i rymden utan USA:s godkännande...

Detta är bara några av programpunkterna under ett avsnitt av Mike Malloys radioprogram, det den 27/7 2007. Håll med om att det låter som något man borde lyssna på? Tyvärr kostar det, 65 kronor i månaden eller 650 kronor om året, i dagens dollarkurs. Men det är det värt.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

27 september 2007

USA:s kongress röstar för att Iran kanske måste angripas militärt

Med röstsiffrorna 76-22 röstade den amerikanska senaten i går igenom det så kallade Lieberman-Kyl-tillägget, som stöder kravet på att stoppa Iran, med militära medel om så krävs.

Detta är så nära en krigsförklaring man kan komma...

Enligt amerikansk grundlag är det kongressen som beslutar om landet ska gå ut i krig, inte presidenten. Eftersom den nuvarande kongressen har en demokratisk majoritet, efter valet i november, och alla tolkade detta som en folkomröstning för att sluta kriga i Mellanöstern, har cynikerna vunnit ännu en seger – det är samma intressen på bägge sidor.

Det var 19 demokrater, tre republikaner och en oberoende, Bernie Sanders, som röstade emot.

Andra bloggar om: , , ,

Cheney ska hålla tal för superhemlig grupp i Utah.

I morgon fredag kommer vicepresident Dick Cheney att framträda för ett "superhemligt" konservativt sällskap i mormondelstaten Utah, en grupp som kallar sig Council for National Policy och som har till uppgift att komma på politiska lösningar som gynnar den neokonservativa dagordningen. Även presidentkandidaten Mitt Romney, som ju också är mormon, kommer att delta.

Rådet har funnits sedan 1981 och har nära band till neokonservativa tankesmedjor som The Heritage Foundation.

Andra bloggar om: , , , , ,

Destruktiv ekonomi på fallrepet ?

Av: Lars Österman

Vår utgångspunkt i skrivande stund, år 2007 måste först kunna erkännas vara den att vi som ett kollektiv ekonomiskt sett kan ses som bankernas skuldslavar. Fast frågar vi runt torde mycket få ens begripa vad frågan innebär.
Men - vem är väl en bättre slav än den som inte fattar sin usla roll utan tror sig vara fri.
Pengar är energin i sociala system. Den som kontrollerar pengarna kontrollerar också vårt öde.

Verkligheten är dock den att bankerna tillsammans äger 97-98 % av alla pengar i omlopp. Den resterande lilla delen är mynt och sedlar som Svenska Riksbanken spridit ut.

Bankerna har skapat dessa "98% av pengarna" då vi tagit lån eller finare uttryckt "beviljats kredit". Efter att vi fått vår lånesumma på kontot har vi t.ex. köpt vår bil och sålunda spridit ut krediten till diverse andra konton. Pengarna cirkulerar och lånet blir en del av pengarna i omlopp. Men vi har vår skuld till banken. Och den skall återbetalas enligt amorteringsplanen.

På samma sätt har hundratusentals andra personer, föreningar, företag, kommuner, städer samt staten lånat pengar till diverse ändamål - och dessa pengar cirkulerar från konto till konto i dagens Sverige (eller vilket som helst annat nationalekonomiskt system). Pengarna bankerna "lånat" till oss bildar det som kallas "vår penning stock" eller "vår penningförsöjning".(jfr money stock)

Penningstocken just nu idag bildar summan av allt det lånekapital som hundratusentalet gäldenärer inte ännu hunnit amortera till bankerna. Går det s.a. "bra för samhället" och vi har ekonomisk tillväxt så kan de allra flesta amortera sina lån enligt planen. Amorteringarna i sin tur betyder att penningstocken krymper och det finns allt mindre pengar i omlopp. Hur som helst så lever penningstocken dagligen - den krymper med varje amortering och växer med varje nytt lån någon lyfter i svenska kronor. Vi har att göra med en synnerligen dynamisk process.

Så har vi det där med ränta. Om penningstocken bildar summan av allt lånat men än så länge obetalt lånekapital så varifrån tar vi räntan som banken skall ha av oss ? Räntan är ju inte lånad ut i omlopp via lån så den måste i praktiken tas från andras lånekapital. Men då räcker ju inte kapitalet åt alla som bör amortera med ränta. (Fullständigt riktigt !) Vill vi uttrycka det hela som en matematisk formel kunde det bli : K mindre än K + r.

Eller uttryckt klarare: Summan alla skulder till bankerna är avsevärt mycket större än hela penningstocken i omlopp.

Vad innebär detta i praktiken ? Ja det betyder att ju högre ränteläget är, desto fler gäldenärer måste förlora sitt kapital. Att förlora sitt kapital betyder i praktiken att på lång sikt inte lyckas med att skrapa ihop pengarna till amorteringen åt banken. Följaktligen leder det till att banken förr eller senare säger upp lånet och tar hand om säkerheten, panten eller kräver borgenären på betalning. Exekutiv aktion följer. Eller konkurs om man råkar vara ett företag. Oftast katastrof för nån eller nån familj på det personliga planet.

Med andra ord är hela vår samhälleliga penningförsörjning baserad på att rätt så många måste förlora sitt kapital. Konkurser och utmätning är avsiktligt inbyggda och en del av systemet. Räntematematiken visar hur stor del penningstocken/lånekapitalet som inte existerar och sålunda måste leda till personlig ekonomisk katastrof för flera av oss. Systemet är med andra ord rätt så ruttet. Man kan fråga sig vem som sytt ihop ett så destruktivt system åt oss.

Vem tjänar på det ? Varför kritiseras det inte av politikerna ? Varför har vi inte en kritisk samhällsdebatt om dessa frågor ? Varför godkänner folket något sådant ? Vilka alternativ kunde finnas ? Varför har ingen försökt införa något alternativt och bättre ?

Som jag ser det har mänskligheten lokalt då och då haft möjlighet att lösgöra sig från de grepp som dagens destruktiva ekonomiska system har oss i. Just nu är Ron Paul enligt min mening det bästa kortet att satsa på. Oberoende av vare sig om han ens blir nominerad eller ens vinner
så har han lyft fram dessa synnerligen kritiska frågor i sin valkampanj. Resultatet är att hundratalstusen hoppeligen debatterar dessa frågor vid kaffeborden, tiotalstusen läser om dethär på internetsidor, tusentals skriver bloggar och för saken vidare enligt bästa förmåga.

Läs mera om dessa resonemang i Michael Rowbothams bok:

The Grip of Death. A Study of Modern Money, Debt Slavey and Destructive Economics


Fotnot: Resonemanget ovan är avsiktligt förenklat. Penningstocken i landet påverkas av flera andra faktorer också: t.ex. export, import, utrikesresor, turism, emigration, immigration, börshandel, valutaspekulation, företagsintern fakturering, krigföring, u-landsbistånd mm.

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Etiketter:

26 september 2007

Kvällens samtliga löp:
Madeleine i Marocko?

Jag tycker du ska komma ihåg den här dagen när du får för dig att kritisera mig för att vara slarvig med min research. När jag stod på ICA ikväll hade både Aftonbladet och Expressen/KvP bilden på den lilla flickan på en marockansk kvinnas rygg på förstasidorna. (Jag har, uppriktigt sagt, inte följt detta världsavgörande drama så jag kan inte alla detaljer, jag vet bara att det varit förstasidesstoff i alla världens medier i decennier... )

Nu har man hittat en högupplöst bild av barnet och det är inte Madeleine McCann. Är inte detta ett fullständigt journalistiskt moras? Dödsstöten för den massmediala trovärdigheten? Nej, inte alls. Vi fortsätter att gå på precis samma usla journalistik dag efter dag... Och vi fortsätter att betala pengar för den! Tragiskt...

Andra bloggar om: , , ,

Temat för idag:
Det pressen faktiskt skriver om

Varför har det blivit ett sådant rabalder kring Burma/Myanmar i pressen? Detta diktatoriska land som vår kung blev så imponerad av... När demokratin kremeras i USA så skriver man inte om det, men när det blir protester i en diktatur, då kan man ägna långa analyser åt det.

Jag fick svaret av Randi Rhodes på Air America: Det finns olja i Burma...

Och mitt bidrag: Opium!!!

Andra bloggar om: , ,

25 september 2007

11 september: Blodsbröderna

• Vem var så dum att spekulera i att aktierna för United Airlines och American Airlines skulle rasa efter 11 september?
• Varför berättar Larry Silverstein om sitt samtal med brandchefen där de kommer överens om att spränga WTC 7?

• Varför sitter George Bush kvar i den där lågstadieskolan i Florida i över 30 minuter trots att landet befinner sig i krig?

• Varför står en grupp judar i New Jersey och filmar och jublar medan tvillingtornen brinner och sedan erkänner på israelisk TV att de hade i uppdrag att dokumentera det?


Detta är frågor som många "debunkare" – sådana som försöker avfärda alla konspirationsteorier – använder som bevis för att det bara handlar om inkompetens och sammanträffanden. Ingen inblandad skulle väl vara så korkad att göra detta med vett och vilja, med premeditation, eftersom det så tydligt skulle visa på medskyldighet.


Lasse Österman länkade i morse till en över en timma lång video som just behandlade dessa frågor, Open Complicity, Öppen delaktighet, av organisationen Ann Arbour 9/11 Truth. Först tänkte jag lägga den åtsidan för i kväll, men jag började titta och kunde inte sluta! Trots det teoretiska och mångordiga resonemanget anade jag att det här fanns synnerligen viktig information.

Så jag såg hela videon på en gång... Det som var nästan spöklikt var att jag hade kommit fram till exakt samma slutsatser som filmmakarna så sent som igår eftermiddag! Tillsammans med ytterligare en uppenbarelse: Hur var det möjligt att USA, Israel och åtskilliga muslimska länder samarbetade den här dagen? För mig blev det solklart! Även om jag inser att det inte kommer att övertyga alla.

Bild från Bohemian Club i San Fransisco. Personerna på bilden
behöver inte nödvändigtvis ha något med denna artikel att göra.

För det är ju verkligen märkliga och motsägelsefulla fakta detta handlar om. Ingen kan göra affärer på de amerikanska börserna utan att transaktionerna lagras på börsens datorer. Det finns till och med specialprogram som automatiskt reagerar på onormala transaktionsmönster för att spåra eventuella insideraffärer. 9/11-kommissionen avfärdar hela den här historien med att det inte finns några tecken på att de inblandade i affärerna skulle haft några band med al-Qaida, utan att berätta vilka de inblandade faktiskt är.

När Larry Silverstein lät undslippa sig det famösa "Pull it – and then we watched the building collapse" på TV-kanalen PBS, inledde det en helt ny entusiasm hos 911-rörelsen. Här hade vi äntligen ett erkännande att WTC 7 sprängdes medvetet. Larry Silverstein hade bara leasad World Trade Center i ett par månader när attacken inträffade, och nu kunde han inkassera åtskilliga miljader dollar i försäkringspengar. Och hur kunde han överhuvudtaget få en försäkring mot terroristattacker, när WTC utsatts för ett attentat 1993 och ansågs vara ett av USA:s mest utsatta mål för terrorattacker? Det är ungefär som att få en brandförsäkring om du bygger ett hus vid foten av en aktiv vulkan!
Och i World Trade Center 7 fanns bland annat de amerikanska börsernas datorer...

Redan en kvart innan George Bush stiger in i klassrummet på Emma Booker Elementary har ett flygplan flugit in i det norra tornet. Det var uppenbarligen en enorm nationell katastrof, även om det bara hade handlat om en olycka, men ändå valde presidenten att fortsätta med detta lågprioriterade PR-jippo. Jag har redan behandlat detta åtskilliga gånger...
Några minuter in i lektionen kommer presidentens stabschef, Andy Card, och påstås ha viskat i presidentens öra: "Ytterligare ett plan har flugit in i tornen. USA har anfallits," för att sedan snabbt och diskret dra sig tillbaka.
Trots detta sitter presidenten kvar framme vid katedern i över fem minuter, sedan drar han sig tillbaka till ett angränsande klassrum i en kvart, för att till sist hålla en kort presskonferens och ge sig av till bilkortegen och bort till Air Force One.
Allt detta händer alltså medan okända gärningsmän från en okänd angripare anfallit USA. Ingen har en aning om omfattningen, om fiendens resurser. Presidentens besök har varit offentligt sedan minst fyra dagar så angriparna kan mycket väl befinna sig utanför eller i luften ovanför. Och där sitter landets högste befälhavare omgiven av massor av barn, föräldrar, journalister och presidentens stab, alla i uppenbar livsfara, och Secret Service lyfter inte ett finger?! Deras enda uppdrag är ju att skydda presidenten med sina egna liv om så krävs och att själva bedöma om de ska ingripa – de behöver inte invänta presidentens order. Men ingen, absolut ingen ingrep!
Dessutom säger presidenten vid två tillfällen efteråt att han såg TV-bilder på det första planet, trots att de bilderna inte blev kända förrän sent på eftermiddagen, en lögn som var ytterst enkel att avslöja.

Och så har vi de dansande israelerna... Om deras uppdrag var att dokumentera anfallet måste de till att börja med ha känt till det i förväg. Trots detta står de på en offentlig parkeringsplats och beter sig som om Israel vunnit fotbolls-VM, så att de verkligen drar uppmärksamhet till sig. Och de var inte ensamna! Under dagarna efter 11 september arresteras och utvisas ett 60-tal israeler för misstänkt underrättelseverksamhet i USA.
Detta är så ofattbart inkompetent av israeliska agenter, att man antingen måste dra slutsatsen att de helt tappat stinget, eller också ville dra till sig uppmärksamhet! Så blev ju också fallet. Grannar kallade på polis och israelerna sa till poliserna "Det är inte vi som är ert problem."

Så hur skulle man kunna förklara detta? Handlade det verkligen bara om en rad ytterst korkade personer som enbart genom sin dumhet kan avfärdas från listan av misstänkta? Finns det överhuvudtaget något att vinna med att lämna så tydliga misstankar efter sig, om de faktiskt var inblandande på något sätt?

Den uppenbarelse som slog mig igår och som Ann Arbour 9/11 Truth också kommit fram till är tredelad: dels handlar det om att, på gammalt klassiskt maffiamanér, inför medbrottslingarna visa att man törs skryta över sin inblandning och visa sitt öppna förakt för polis och lagar. Att man är en blodsbroder som går att lita på och som alltid kommer att vara lojal. Dels handlar det om att bygga upp ett spår till Israel, som automatiskt kommer att stämpla alla som törs följa det som antisionister och antisemiter...

Men hur kan detta förklara att amerikaner, israeler och araber samarbetade om detta? De påstådda kaparna var ju huvudsakligen saudier, pengarna kom från Saudiarabien, Pakistan och Dubai samt, som det påstås, saudiern Usama bin Laden i Afghanistan. Och det råder ju ingen tvekan om att de diplomatiska förbindelserna mellan USA och Israel samt USA och åtskilliga arabländer är alldeles utmärkta, trots att det för en privatperson knappt går att ha en arabisk stämpel i passet för att få komma in i Israel.
Är inte detta istället det yppersta beviset för att alla konspirationsteorier bara är trams?

Tvärtom, är detta det kanske tydligaste beviset för att det finns en avancerad och lönsam konspiration i botten av 9/11, att det för mig förklarar hur detta verkligen hänger ihop. Talibanerna plockas bort, så att opiumhandeln kan blomstra igen. Iraks olja stoppas, så att priserna kunde höjas dramatiskt. USA får en ursäkt att bygga permanenta baser mitt i Mellanöstern för att ge militärt stöd till Israel. Det militärindustriella komplexet får hundratals miljarder dollar att leka med. Israel får fritt fram att driva narkotikamarknaden och människohandeln, samt den internationella kontrollen av teleindustrin och andra övervakningsföretag. Och så vidare...

Och alla är ömsesidigt inblandade. Allas vinster står och faller med att ingen golar. Om Larry Silverstein får 5 miljarder dollar som tack för sin delaktighet kan vi bara gissa vad de andra inblandade har tjänat på detta. Alan Greenspan, den före dette chefen för den privatägda centralbanken Federal Reserve, skriver i sin nyss utgivna bok att kriget i Irak handlar om olja – något han påstår sig vara fullt tillfreds med.
Man räknar med att enbart krigen i Irak och Afghanistan kommer att kosta mer än 1.000 miljarder dollar. I början av krigen flög man in 9 miljarder dollar i kontanter för att köpa sig lojalitet från krigsherrar och lokala makthavare. Kontanter som nästan helt försvunnit, utan någon redovisning. Hur mycket tror du att man kan skapa på bankernas datorer för att ge till dem som verkligen låg bakom det här?

Titta på bilden ovan, en gång till. Jag vill som sagt inte påstå att personerna på bilden är inblandade, även om det inte skulle förvåna mig det minsta.
Men se på deras kroppsspråk. Se på deras kombinerade vördnad för varandra och samtidigt självsäkra härskarmentalitet. Se på mannen till vänster, på hans vänsterhand. Och fundera sedan på hur det ser ut på maktnivån ovanför dessa herrar...

Här till vänster har du ännu en bild att meditera till.
Lägg till att familjen Bush och familjen bin Laden är gamla kompisar. Och lägg till att familjen Bush gör sina förtjänster från olja, vapen och knark...
Börjar du ana hur de lekt med dig under de senaste decennierna?

Bli förbannad.

Andra bloggar om: , , ,

Fabeln om Herden och fårskocken

av Mikael Wälivaara, 2006

D
en morgonen vaknade lammet Bääbi av ett ovanligt ljud. En stor, bullrande låda kom in i hagen och ur dess stjärt kom en mörk och illaluktande rök.
Herdens hjälpreda, lille Knuff med det kraftiga, ilskna bräkandet som ingen riktigt förstod, verkade bli rosenrasande och sprang framför och runt lådan med ett ljud som nästan lät lite grand som om han var rädd. Men det förstod ju Bääbi att Knuff inte kunde vara rädd, för Knuff var aldrig rädd för någonting.
Deras gode Herde verkade däremot inte tycka att det var något konstigt med lådan. Han gick lugnt fram till den. Så var också Herden ett överlägset mycket modigare och godare väsen än Knuff. Ibland satte han sig till och med ned och klappade Bääbi och de andra lammen.
Lådan stannade och ur dess inre kom en annan herde ut, till och med ännu större än deras. De båda herdarna rörde vid varandra och tittade sedan ut över flocken. Bääbis herde pekade på flera av fåren och lammen och ur lådans andra sida kom ytterligare två herdar ut, som med bestämda steg gick fram till var och en som herden pekat ut och lyfte dem resolut in i lådan.

Bocken Hees ropade högt till flocken:
"Ta det lugnt, jag har sett det här förut! De har valts ut för att tas till herdarnas hage, där de ska lära sig gå på bakbenen och bräka som herdar. Prisad vare Herden! Lovad vare hans flock!"
Fåren och lammen inne i lådan lät inte riktigt lika övertygade – de protesterade högljutt och undanbad sig tydligen äran att få lära sig gå på bakbenen. Flera av fåren ropade att de hade lamm kvar i hagen och inte ville skiljas ifrån dem.
Men bocken ropade tillbaka:
"Oroa er inte för lammen, det finns gott om får att ta hand om dem och Herden förser oss alltid med mat och skyddar oss mot vilddjur. Var stolta över att ni valts ut och fått hamna i lådan – vi är så stolta över er!"

Och så gick det till när en liten del av flocken försvann och en konstig myt började frodas i hagen. Fåret Kaa, som alltid varit lite annorlunda, började berätta om andra gånger då lådan kommit dit:
"De herdarna var inte alls så snälla som vår. De gjorde illa både får och lamm, ja, ibland verkade det faktiskt som om det var får som var döda innan de lyftes upp. Och det är aldrig någon som kommer tillbaka."
Bocken Hees blev rosenrasande:
"De var dumma som protesterade! Så herdarna lät dem somna med sina magiska krafter, så att de skulle komma till den nya hagen utvilade och glada. De ska vara glada att de inte ratades och kastades tillbaka hit! Sluta genast att skrämma upp lammen med dina dumma berättelser, Kaa!"

Den den natten viskade Kaa till flera av lammen om andra hemskheter som brukade drabba flocken:
"Ibland kommer Herden och väljer ut flera av oss och tar vår ull! Jag vet att Hees tycker att det är det finaste vi kan ge till Herden, men det gör ont och så blir man så kall innan ullen växer ut igen."
Bääbi tittade fascinerat på Kaa. Han hade aldrig hört någon ifrågasätta Hees och Herden förut, men det var något i hela historien som faktiskt inte kändes riktigt bra.
Om det nu var så att de Utvalda skulle komma till en mycket bättre plats, hur kunde det komma sig att de faktiskt behandlades så illa på vägen? Om de nu gjort sig förtjänta av att få vara ett med herdarna, borde de väl också behandlas extra väl?
Bääbi blev nästan lika chockad som de andra, när han hörde sig själv säga:
"Är det någon som sett herdarnas hage? Hur ser den egentligen ut?"
Fåret Sääd, som stått intill och lyssnat, svarade irriterat:
"Det förstår du väl att den måste vara alldeles, alldeles underbar! Med all den makt och kunskap som Herden har, hur kan hans hage vara annat än stor och fantastisk?"

Bääbi skämdes lite, men dristade sig ändå att fråga vidare:
"Men det var ju faktiskt inte några speciella i flocken som valdes ut. Om de hade valt efter de som var klokast och vackrast, så hade de ju säkert valt ut Kaa."
"Du förstår ingenting för att du är så ung," svarade Sääd lite överlägset. "Kaa är alldeles för uppstudsig och skeptisk. De vill ha de godaste och blidaste av oss. De som har möjlighet att bli lika gudomliga som herdarna."

Kaa bräkte föraktfullt, men sa ingenting. Bääbi anade att det var mycket han egentligen inte visste, men som kändes viktigt.
Den natten sov han mycket oroligt och drömde konstiga drömmar om att lådan fylldes av den illaluktande röken, att en stor flock av Knuffs art bet lammen i lådan och att en Herde åt ett av dem.

Redan innan Bääbi riktigt vaknat insåg han att det som hänt i drömmen faktiskt kunde vara sant! Det var något så verkligt och möjligt i drömmen, att han blev riktigt upprörd över att ingen verkade han tänkt på den möjligheten. Istället förutsatte alla att herdarna alltid var goda, trots att de luktade illa och hade arga hjälpredor som Knuff.
Han trippade fram till Kaa och pussade henne försiktigt:
"Det är inte så att du faktiskt sett något som du inte velat berätta för oss andra?" frågade Bääbi med bävan i rösten.
"Det jag har sett kan jag inte ens börja berätta för de andra," svarade Kaa med sorg i rösten. "Jag har sett Herden som ingen annan sett honom, och det han gjort mot mig är något jag aldrig kommer att kunna glömma i hela mitt liv."

Den morgonen förändrades Bääbis hela verklighet. Kaa berättade motvilligt om en annan låda där blodet rann i diken och där får och lamm låg med halsarna avskurna på iskall mark. Där onda och skrikande herdar roade sig med att med våld para sig med får efter får, lamm efter lamm, medan de ibland skar halsarna av dem och till och med betedde sig så illa att Knuff sprang och gömde sig, skrikande med svansen mellan bena.

Bääbi kunde knappt tro att det var möjligt, men insåg att det stämde obehagligt väl överens med hans dröm, men att det till och med var ännu värre och ännu hemskare.
"Hur kommer det sig att du vet allt det här?" frågade han med ett darrande bräkande.
"Ett par av oss kom faktiskt levande därifrån," svarade Kaa allvarligt. "Men det är ingenting vi vågat berätta om för er andra. Och Hees skulle aldrig kunna acceptera det. Han tror ju att det är han som skyddar och försvarar oss, när han egentligen är alldeles maktlös."
"Tror du att det är det som händer med dem som försvinner i lådan?" frågade Bääbi med en växande, skräckblandad vrede.
"Jag är tyvärr alldeles säker," svarade Kaa.

Så berättade Kaa vad hon kommit fram till; att Herden inte alls älskade flocken. Han hade dem bara för att få ull och mat. Han var snäll mot dem för att de inte skulle bli oroliga, men han skickade Knuff på dem ibland för att de skulle vara rädda och lydiga.
"Jag är jätteledsen, Bääbi," sa Kaa, "men de allra flesta därute i hagen har inte en aning om att något sådant ens skulle kunna vara möjligt. Och försöker jag eller du säga något om det, så kommer de bara att säga att vi är tokiga och avundsjuka..."
"Vi kommer aldrig att få gå på två ben, är det det du menar?" frågade Bääbi desillusionerat.
"Att gå på två ben är inte något mål, Bääbi! Vi tror att det är så viktigt, eftersom vi dyrkar Herden och vill likna honom. Men herdar, min älskade Bääbi, är i grunden onda. Det finns ingenting hos dem som vi egentligen ska försöka efterlikna..."

Och Bääbi vacklade bort med ostadiga ben mot sina syskon och de andra lammen. Han såg i deras ögon att de sovit gott och att gårdagens händelse redan var glömd. Hees vandrade stolt i hagens mitt, då och då bräkandes: "Herden är vår mästare -- och jag vår herdes ställföreträdare!" Och "Den som tvivlar kommer att tappa sin ull. Den som inte finner sig i Herdens vilja straffar Knuff." Och hans favorit: "En dag kommer de bästa av oss att få gå på bakbenen i Herdens hage, medan de som inte tror på hans gudomlighet för evigt kommer att leva i en låda med väsen av Knuffs art."

De andra fåren och lammen bräkte pliktskyldigast sitt "Aaamen", medan daggen långsamt dunstade bort från markens blad och örter.

Bilder: JPButler.com och ABC Riverside
==========

Den här fabeln publicerade jag på "gamla" bloggen i februari 2006. Jag blev just påmind av Roger om dess existens och tyckte att den förtjänade att publiceras igen.

Tysklands utrikesminister:
"USA och Frankrike hycklar."

Tysklands utrikesminister Frank-Walter Steinmeier motsätter sig USA:s och Frankrikes krav på europeiska sanktioner mot Iran, enligt Spiegel Online. Han kallar det hyckleri, eftersom både amerikanska och franska företag gör affärer med Iran genom dotterbolag i först och främst Dubai. (Krigsprofitörerna Halliburton, där Dick Cheney tidigare var vd och fortfarande är stor aktieägare, har till och med flyttat sitt huvudkontor till Dubai och har dotterbolag i Iran...)

Som exempel nämner man även franska företag som Peugeot, Renault, Total, BNP Paribas och Societé Générale, vilka inte har minskat sina affärer med Iran nämnvärt under senare tid.

Är det någon mer än jag som tycker att detta är en intressant kontrast gentemot vår svenska utrikesminister, Carl Bildterberg? Och hur har Sverige uttryckt sin upprördhet över att USA inte återinförde Habeas Corpus förra veckan?

Andra bloggar om: , , , , ,

Prickskyttar använder lockbeten
mot civila irakier

Pentagon har nu kommit på ett lysande sätt att avslöja om irakiska civila är oskyldiga eller egentligen förklädda terrorister; man använder sig av lockbeten. (Länk från Daily Kos.)
En grupp i Pentagon har uppmuntrat vissa prickskyttar från USA:s militär att upptäcka misstänkta upprorsmän genom att lägga ut små "lockbeten", som detoneringskablar, plastiska sprängämnen och ammunition, för att sedan skjuta de irakier som plockar upp dem, enligt dokument från militärdomstolar.
Detta var inte bara ett förslag, det genomförs i praktiken. Metoden har även utnyttjats framgångsrikt för att dölja mord på civila; militära prickskyttar har i efterhand planterat sådana här "beten" hos liken.

Man gör verkligen allt för att skydda oss från terrorister! Tusen tack!

Andra bloggar om: , , , ,

24 september 2007

5 saker som borde göra dig förbannad

Fridsamhet är en nobel egenskap, men om den övergår i letargi och avsaknad av engagemang, då kan vilka övergrepp som helst passera utan konsekvenser. Saktmod och fördragsamhet är vardagens lott, men om du därmed vänder bort din blick ifrån övergrepp och orättvisor, så blir du en mindre människa, en förkrympt själ...

Här är fem saker som borde göra dig förbannad – som borde fylla dig med en konstruktiv vrede:

1. Om man avlyssnar dig och läser din post, så betyder inte det att du som har rent mjöl i påsen kan koppla av och känna dig trygg. Du övervakas därför att man inte litar på dig, därför att alla nu är skyldiga tills motsatsen bevisats, den totala antitesen till rättssäkerhet. De personer du valt att representera dig, de som får sin lön från din skattsedel, betraktar dig som en potentiell brottsling och kommer att fortsätta göra det så länge du tillåter det.

2. Om massmedia ägnar mer tid åt att underhålla dig än att informera dig, så betyder det att de inte anser att du är intresserad och smart nog att bry dig om vad som verkligen händer i världen. Deras målsättning är enbart att få dig i rätt sinnesstämning för att gynna sina annonsörer, inte att få dig att vakna upp för de frågor som berör dig som medborgare. Upplagor och tittarsiffror är måttstocken för god journalistik, och det är du som bestämmer vilka de siffrorna kommer att bli.

3. Om politiker, näringsliv och media slutar ha tydliga gränser sinsemellan, då är korruption oundviklig – både den rent ekonomiska och den vänskapliga. Hemliga sällskap eller lättsamma jippon, det spelar ingen roll, eftersom demokratins balans bygger på att näringslivet kontrolleras av våra folkvalda representanter och våra folkvalda representanter kontrolleras av journalister. Men när näringslivet äger media och våra folkvalda blir en del av kändisetablissemanget, där de måste konkurrera med nöjesindustrin om uppmärksamheten, då har den demokratiska kontrollen blivit helt tom på innehåll.

4. Om våra politiker slutar att skydda demokratin till förmån för ekonomin, då är vi ohjälpligt fast i ett samhälle där de mest omoraliska och skrupelfria dikterar villkoren. Vår ekonomi styrs av spekulation och spekulation allena, den är ett enda stort girigt spel, där den med störst resurser inte bara bestämmer spelreglerna utan också kan köpa sina medspelare. Och att hävda att vi inte har något val är självbedrägeri, eftersom kapitulation bara blir en ständig reträtt och ett frånhändande av kontroll, utan återvändo. Idag finns det bara två sätt att bli ekonomiskt oberoende som löntagare, spel på marknaden eller spel på lotterier och sport. Och i spel finns det alltid fler förlorare än vinnare. Det är själva förutsättningen...

5. Om globaliseringen betyder att vi måste tolerera sämre produkter för att få låga priser, då har vår demokratiska kontroll över marknaden helt upphört att fungera. Strålskydd, livsmedelskontroll, läkemedelskontroll, miljöskydd och arbetsrätt är kontrollmekanismer som är till för att vi ska kunna ställa krav på de produkter som marknadsförs. Det är visserligen trubbiga redskap, eftersom motparten, näringslivet, lärt sig att vi väljer lågt pris framför kvalitativa, lokala och etiskt tillverkade produkter, men utan dem har vi blivit marknadens slavar, där de både betalar vår lön och bestämmer vad vi ska göra med den.

Andra bloggar om: , , , , , ,

23 september 2007

Isabella Lund ger upp...
Journalist hotar att outa henne.

En mycket mänskligare blogg än Carl Bildts har varit Isabella Lunds Att arbeta som eskort. När DN vägrade att låta henne kommentera och blockerade hennes kommentarer, enbart för att hon arbetade som prostituerad, var det självklart att jag ställde upp för henne och bojkottade DN. Vilket jag gjort sedan dess.

Nu lägger Isabella av. En läsare har hotat att avslöja hennes verkliga identitet, att "outa" henne, och ställd inför risken att hennes barn ska få reda på vad deras mamma sysslar med väljer Isabella alltså självmant att bli tyst.

Det skrämskottet kom ifrån en finsk journalist vid namn Johanna Parikka Altenstedt. En journalist, notera det. Isabella har valt att vara anonym på bloggen för sina barns skull, men har också ställt upp på intervjuer och gjort sig tillänglig för media, för att visa att hon är "på riktigt". Det förtroendet hotar nu Johanna Altenstedt att missbruka, eftersom Isabella skriver under pseudonym.

Så fruktansvärt oetiskt...

Andra bloggar om:

Carl Bildt: Kanske blir Iran 2008 års allra mest kritiska internationella fråga.

Carl Bildt tillhör inte mina personliga favoriter, som säkert några noterat. Jag röstade på Alliansen i senaste valet, får jag väl än en gång erkänna, men med den lite anemiska ursäkten att jag ville ge dem chansen att visa vad de egentligen stod för, bakom de tjusiga, folkliga parollerna... Socialdemokraterna hade ju redan avslöjat sig grundligt.

På Josef Bobergs inrådan besökte jag dock motvilligt utrikesministerns blogg idag. Och alla mina värsta farhågor besannades direkt.
Mellan vardagliga reflektioner om vädret och en trevlig middag kvällen innan, noterar Bildt att det pratas en väldig massa om Irak och Iran i amerikanska medier just nu. Och han noterar också att den franske "kollegan" Kouchner tagit upp Iran under sitt senaste besök. Detta korta spekulerande resulterar i en skarpsynt slutsats:
Kanske blir [Iran] 2008 års allra mest kritiska internationella fråga.
Kanske? Kanske?!!
Det är redan nu den allra mest kritiska internationella frågan och har varit det sedan flera år! Att han banaliserar detta på ett sådant här sätt är, som jag ser det, en cynism av anmärkningsvärda mått.
Antingen är han av den uppfattningen att vi är så korkade, att hans vardaglighet kommer att lugna oss på något vis, eller så är han så uppfylld av att ingå i det internationella maktspelet att han helt tappat de mänskliga proportionerna. Det tycks i alla fall inte vara något som väcker någon större politisk indignation hos honom. Några hundratusen döda och hotet att man kommer att starta ett kärnvapenkrig i Mellanöstern, vad är det för en ledande Bilderbergare?

Andra bloggar om: , , , ,

USA:s flygvapen planerar för att anfalla Iran

Även denna artikel är dubblerad, av samma skäl som tidigare.

Brittiska Times Online berättar idag att en grupp flygvapenofficerare, försvars- och dataexperter sedan i somras har samlats i ett projekt med namnet Checkmate. Syftet är att göra slutgiltiga planer för ett anfall mot Iran.
It is led by Brigadier-General Lawrence “Stutz” Stutzriem, who is considered one of the brightest air force generals. He is assisted by Dr Lani Kass, a former Israeli military officer and expert on cyberwarfare.
Den leds av brigadgeneral Lawrence “Stutz” Stutzriem, som räknas som en av de intelligentaste generalerna inom flygvapnet. Han assisteras av dr Lani Kass, en före detta israelisk officer och expert på cyberkrigföring.
Frankrikes utrikesminister, Bernard Kouchner, ska också ha uttalat sig till stöd för ett anfall. Enligt Times Online ska han ha sagt att det är "nödvändigt att förbereda sig på det värsta... och det värsta är krig".

Andra bloggar om: , , ,

Korkad, senil eller bara en lögnare?
Presidentkandidat McCain vs. Videoinspelningar

Artikeln är dubblerad, eftersom det har smugit sig in någon skitkod i den förra versionen som gör att det kommit in två grå plattor över de senaste artiklarna om man använder Firefox.

Du som använder Firefox på PC kan väl höra av dig om det ser okej ut hos dig?


Klicka här om du vill se videon.


Den nyss 71 år fyllde senator John McCain har verkligen inte haft en lätt presidentkampanj så här långt. Hans medarbetare hoppar av på löpande band och hans kampanjkassa är slut. Inte blir det bättre av att han inte tycks ha en aning om vad han själv och personer han talat med egentligen har sagt. Och att det skulle finnas videoupptagningar som kan friska upp hans minne verkar han ha förträngt.

Detta är inte någon avgörande politisk nyhet, den är väl egentligen mest tragisk. Men eftersom jag anklagar politiker för att ljuga kan det ibland vara intressant att se hur skamlöst det görs.

Andra bloggar om: , ,

Detta är bara ett testinlägg för att se vad Firefox håller på med.



Jag vet inte om det bara berör oss som har Mac, om det är något fel med senaste versionen, eller om det är droppen som får mig att lämna Blogger. Den här texten är bara till för att se om en grå platta som dyker upp i Firefox, men inte i Safari kommer att förfölja mig framöver...

Jag vet inte om det bara berör oss som har Mac, om det är något fel med senaste versionen, eller om det är droppen som får mig att lämna Blogger. Den här texten är bara till för att se om en grå platta som dyker upp i Firefox, men inte i Safari kommer att förfölja mig framöver...

Jag vet inte om det bara berör oss som har Mac, om det är något fel med senaste versionen, eller om det är droppen som får mig att lämna Blogger. Den här texten är bara till för att se om en grå platta som dyker upp i Firefox, men inte i Safari kommer att förfölja mig framöver...

Korkad, senil eller bara en lögnare?
Presidentkandidat McCain vs. Videoinspelningar




Videon är borttagen eftersom den visade sig stöka till Firefox av någon anledning. Klicka på bilden om du vill se den.

Den nyss 71 år fyllde senator John McCain har verkligen inte haft en lätt presidentkampanj så här långt. Hans medarbetare hoppar av på löpande band och hans kampanjkassa är slut. Inte blir det bättre av att han inte tycks ha en aning om vad han själv och personer han talat med egentligen har sagt. Och att det skulle finnas videoupptagningar som kan friska upp hans minne verkar han ha förträngt.

Detta är inte någon avgörande politisk nyhet, den är väl egentligen mest tragisk. Men eftersom jag anklagar politiker för att ljuga kan det ibland vara intressant att se hur skamlöst det görs.

Andra bloggar om: , ,

USA:s flygvapen planerar för att anfalla Iran

Brittiska Times Online berättar idag att en grupp flygvapenofficerare, försvars- och dataexperter sedan i somras har samlats i ett projekt med namnet Checkmate. Syftet är att göra slutgiltiga planer för ett anfall mot Iran.
It is led by Brigadier-General Lawrence “Stutz” Stutzriem, who is considered one of the brightest air force generals. He is assisted by Dr Lani Kass, a former Israeli military officer and expert on cyberwarfare.
Den leds av brigadgeneral Lawrence “Stutz” Stutzriem, som räknas som en av de intelligentaste generalerna inom flygvapnet. Han assisteras av dr Lani Kass, en före detta israelisk officer och expert på cyberkrigföring.
Frankrikes utrikesminister, Bernard Kouchner, ska också ha uttalat sig till stöd för ett anfall. Enligt Times Online ska han ha sagt att det är "nödvändigt att förbereda sig på det värsta... och det värsta är krig".

Andra bloggar om: , , ,

Två starka videolänkar

Det kom in två mycket olika med starka videotips igår kväll, som förtjänar att lyftas fram från kommentarerna.



Den förre chefen för den (privatägda) amerikanska centralbanken Federal Reserve, Alan Greenspan, blir uppläxad, ja inkompetentförklarad, av den frispråkige, oberoende kongressrepresentanten från Vermont, Bernie Sanders. Vi får också se bilder från en demonstration mot Greenspan när han signerar sin senaste bok.
Sanders anklagar Greenspan, i klarspråk, för att vara en lakej för globalisterna, för NWO, och en fiende för USA:s folk... (BoB Rapidact.)

Och sedan här den vackra och starka balladen, Dear Mr. President, med Pink. (BoB Conny)



Andra bloggar om: , , , , , , , ,

22 september 2007

New World Order och Stockholmssyndromet

Att den styrande makten, och då menar jag först och främst den ekonomiska, skulle bära på en dröm att en gång kontrollera hela världen, är nog inte svårt att tro. Under de senaste seklerna har detta sammanfattats i ett gemensamt valspråk: en ny världsordning, a New World Order, NWO.

Att detta skulle vara mer än en verklighetsfrämmande illusion börjar idag bli uppenbart, allt eftersom globaliseringen sprider sig. Och att de flesta regeringar är positiva till eller i alla fall slavar under detta märks i de politiska besluten, som underlättar för företagen och gör livet svårare för det egna landets befolkningar. Och trots att detta högtidligt beskrivs som ett fredsprojekt lever vi idag i en rädsla för krig som är större än den ens var under stora delar av Kalla kriget. Och krigsindustrin gör större vinster än någonsin tidigare i historien.

Trots att de flesta jag känner bredvilligt håller med om att politik huvudsakligen är korrumperad och rutten är det få som orkar tro att det skulle sträcka sig längre än till den privata makten och plånboken. Alldeles speciellt här i Sverige. Om man antyder att politiker kunde vara köpta i större skala, till exempel för att stödja krigs- eller oljeindustrin, då är man en tragikomisk konspirationsteoretiker.
Trots att de flesta håller med om att den globala kapitalismen visar på en påfallande hänsynslöshet och girighet, vill man inte tro att det skulle finnas några formella nätverk mellan bolagens ägare. Visst känner vi till karteller och lite insiderhandel, men att det skulle finnas någon övergripande plan för att ta över hela världen det är bara paranoia.
Trots att det inte finns en enda vettig anledning att sätta någon tilltro till att det var en arabisk, muslimsk konspiration som ledde till terroristattackerna den 11 september, anses det vara en antidemokratisk konspirationsteori att tro på en alternativ förklaring.
Och så vidare.

Men igår slog det mig, att vi kanske kan söka oss till en väldigt populär psykologisk förklaringsmodell för att förstå det här – vi är alla offer för en global variant av Stockholmssyndromet!

Begreppet, för den som inte riktigt känner igen det, myntades under Norrmalmstorgsdramat 1973. Min gamla vän Kristin sa i telefon till Olof Palme att hon var mer rädd för vad polisen skulle göra än för Clark och Janne. Då gjorde psykiatern Nils Bejerot diagnosen att de blivit psykologiskt solidariska med sina kidnappare, eftersom det var deras omedelbara hopp att hålla sig vid liv.

Kanske är det samma sak här? Eftersom globalisterna håller oss alla som gisslan väljer vi omedvetet att försöka se det som händer som något i grunden rationellt och gott, eftersom tanken att vi bara lever beroende på NWO:s godtycke helt enkelt är omöjlig att stå ut med. Medan de som försöker tala om för dig att du faktiskt är på god väg in i ett totalt slaveri blir fienden, de farliga, de irrationella.

Jag förstår om du slår ifrån dig detta. Jag vet att Kristin också gör det. Hennes rädsla för polisen var högst rationell och Kristin inbillade sig aldrig att Clark och Janne var ofarliga, bara att deras syfte aldrig var att döda gisslan, medan polisens syfte var att använda dödligt våld mot gisslantagarna.
Men även om Nils Bejerots världsberömda diagnos inte var relevant i det sammanhang där den myntades, tycker jag faktiskt att den är intressant som diskussionsunderlag för det som försiggår i människors huvuden idag.

Andra bloggar om: , , , ,

20 september 2007

Mandela är död, hävdar George Bush
Mördad av Saddam Hussein

Enligt den politiske reportern Wayne Madsen ska George Bush i dag ha hävdat att Nelson Mandela är död och att han mördades av Saddam Hussein. (Jag vet inte om länken fungerar, eftersom jag betalar för att läsa där.)

Enligt Madsen ska presidenten ha givit ett mycket förvirrat intryck och sagt:
"I heard somebody say, 'Now where's Mandela?' Well, Mandela is dead. Because Saddam Hussein killed all the Mandelas."
"Jag hörde någon säga, 'Var är Mandela någonstans?' Ja, Mandela är död. Eftersom Saddam Hussein dödade alla Madelas."
Det låter onekligen som ett uselt skämt, men Madsen är en mycket trovärdig källa. Stämmer det, så har vi nu en president i USA som helt förlorat verklighetsuppfattningen.

UPPDATERAT: Här en diskussionstråd från Democratic Underground, där man kommenterar presskonferensen medan den pågår. Uppenbarligen var det ingen som fattade vad det var de hörde.

UPPDATERAT 2: En förklaring till detta märkliga uttalande, enligt den Bush-vänliga bloggen på Time Magazine, är att Bush ska ha menat att det inte kommer att dyka upp någon Nelson Mandela i Irak, som det så lyckligtvis gjorde i Sydafrika, eftersom Saddam har låtit döda alla som hade kunnat spela den rollen. Låter tack och lov inte helt orimligt. Hoppas det bara var så "enkelt"...

Nelson Mandela, 89, lever och verkar fortfarande politiskt, bland annat när det gäller frågan om AIDS i Afrika.

Andra bloggar om: , ,

Svenska vapen gör succé i Irak
"USA väldigt nöjda," säger Boforschef

Den svenska precisionsgranaten Excalibur, som tagits fram av BAE Symtems Bofors i samarbete med den amerikanska krigsindustrijätten Raytheon, används sedan i somras i Irakkriget. (Bugar och bloggar, Rapidact.)
- Den används i Irak av US Army och de är väldigt nöjda. Det är allt vi vet, säger Magnus Ingesson, vd för BAE Systems Bofors, till DinaPengar.se.
Nu har det alltså gott så långt att det inte ens är kontroversiellt att svenska vapen används i krig. Det viktigaste är att köparen är nöjd!

Granaten kan med stor precision träffa mål på upp till 60 kilometers avstånd, uppges det. Frågan som många därmed ställer sig är: till exempel en marknadsplats?
DinaPengar.se skriver:
Nu producerar Bofors och Raytheon en ny serie på över 1 000 granater för US Army som levereras fram till augusti 2008. 49 procent av arbetet görs i Karlskoga. Monteringen sker i Raytheons fabrik i USA. Parallellt fortsätter ingenjörerna att utveckla Excalibur.
Jag läste precis en kommentar från en god vän, där han hävdade att det är ungefär lika orginellt att protestera mot kriget i Irak som att protestera mot pedofiler. Uppenbarligen är det dock lite kvar att göra innan den insikten når upp på beslutande nivå. Till och med Alan Greenspan inser att det här är ett krig som saknar ett militärt syfte, det är bara en fråga om pengar.
När hörde vi senast en skarp protest från den svenska regeringen med det innehållet?

Andra bloggar om: , , , , ,

Frihetsgudinnan har stängt för gott...
Ingen Habeas Corpus i USA


Den 18 september var en mörk dag för frihetsälskare. Frihetsgudinnans krona, som varit stängd för besökare sedan 9/11, kommer inte att öppna igen. Man hänvisar till brandsäkerhet och byggnadsregler. Men det var långt ifrån det värsta, det var bara så symboliskt.

I den amerikanska senaten la man ned två omröstningar, på grund av att 44 republikanska senatorer hotat med en så kallad filibuster, en maratondebatt. Det behövs 60 av de 100 rösterna i senaten för att ett lagförslag inte ska kunna hindras av en filibuster.
Den första omröstningen handlade om att lagstifta att amerikanska soldater som varit i aktiv krigsstjänst skulle få minst lika lång ledighet efteråt, innan de kunde kallas in på nytt. Att en enda senator skulle motsätta sig detta är upprörande, men 44?..

Den andra var betydligt allvarligare. Den kanske allra mest grundläggande rätten i ett demokratiskt samhälle är rätten att få sin sak prövad inför domstol. Detta kallar man på latin för Habeas Corpus. I USA tog man bort denna rätt efter 9/11, trots att den finns inskriven i grundlagen, för alla som misstänktes samarbeta med terrorister. Och eftersom det är fritt fram för den amerikanska presidenten att stämpla vem han eller hon vill för att vara en så kallad "fientlig kombattant", innebar det att denna rätt i praktiken hade upphört att gälla.
I förrgår försökte man återinföra Habeas Corpus i den amerikanska senaten. 44 republikanska senatorer hotade än en gång med en filibuster och omröstningen fick läggas ner.

Trots att demokraterna vann majoriteten i både senaten och representanthuset i fjol kan alltså republikanerna på detta sätt fortsätta att sabotera majoritetsbeslut.

Den amerikanska kongressen visade också hur mycket man respekterar den suveräna staten Irak, genom att totalt förbigå den irakiska regeringens sensationella beslut att sparka ut legosoldaterna från det privata företaget Blackwater ur landet. Frågan berördes överhuvudtaget inte! (Här en länk till författaren Jeremy Scahills blogg om Blackwater, med flera videoklipp och länkar.)

President Bushs opinionsstöd fortsäter att dala, men det är fortfarande betydligt högre än kongressens. Bara 11 procent av USA:s befolkning anser enligt en nyligen genomförd opinionsundersökning att kongressen gör ett bra jobb. (För presidenten är det 28-29 procent.)
Och det är fullt förståeligt...
Trots alla högtidliga utfästelser om att valresultatet i november var en folkomröstning om kriget i Irak, har man på snart ett år inte fattat ett enda beslut som syftar till att avsluta det. Tvärtom gav man presidenten en rekordbudget och helt fria händer för den pågående truppökningen. Och båda de demokratiska toppkandidaterna till presidentvalet nästa år, Hillary Clinton och Barack Obama, anser att det finns skäl att eventuellt även anfalla Iran...

Så frihetsgudinnan har verkligen spelat ut sin roll och kommer inte att öppnas för allmänheten igen. Symboliken är hjärtskärande...

Andra bloggar om: , , , , ,

19 september 2007

S:t Petraeus och den amerikanska vapenhandeln

Det var kanske några uppmärksamma läsare som noterade en rapport i somras där det avsöljades att den amerikanska militären, under den hyllade generalen Petraeus ledning, "slarvat bort" 110.000 automatgevär och 80.000 pistoler, samt en stor mängd skottsäkra västar och hjälmar.

Nu får vi också höra från Petraeus att USA kommer att sälja vapen för tio miljarder till Irak. Både till sunni- och shiamiliser.

För några dagar sedan gick den förre chefen för Federal Reserve, Rothschildlakejen Alan Greenspan, ut i en självbiografi och hävdade att olja var en mycket viktig faktor bakom ockupationen av Irak.

Kriget mot terrorn har i alla fall några tacksamma vinnare.

Andra bloggar om: , , , , ,

Lars Vilks, Expressen och den virtuelle terroristen II

av Leif Erlingsson
2007-09-19

Hej. Mikael har låtit mig skriva en uppföljning på Lars Vilks, Expressen och den virtuelle terroristen.

Eftersom jag i går kväll var med på ett seminarium om hur hemsk och farlig politisk islam och troende muslimer är, inför all världens TV-kameror, organiserat av Centralrådet för Ex-muslimer i Sverige och Humanisterna Stockholm.

Den aktuelle Lars Vilks - han med rondellhundarna - var förstås i panelen. Och Arne Ruth, publicist, fd redaktör på Dagens Nyheter. Och ett gäng ateistiska exiliranier samt några från Humanisterna Stockholm. Publiken på c:a 150 personer bestod till något större del av medlemmar av Humanisterna från olika delar av landet, samt av journalister och TV-kameror.

Nu visste de jag talade enskilt med, såväl journalisten och kamerakillen från FOX News, som Arne Ruth, att de här Expressen och SVT uppgifterna om hoten mot Lars Vilks och svenska företag från the Emir of the Islamic State of Iraq, Abu Omar al-Baghdadi, bygger på en enda källa - Rita Katz. Det är som om Expressen, SVT o.s.v. baserat sina nyheter på det jag skriver på min blogg, utan att göra en egen nyhetsvärdering. Det är det sista jag vill, men det verkar inte som Rita Katz har några problem med det. Eller Expressen. Eller SVT. I Rita Katz fall kan det förklaras med att hon visserligen är född i Irak, men uppvuxen och har fått sin utbildning i Israel (Middle Eastern studies på Tel Aviv University).

Dock kan jag förstå att dessa hot kan ha känts som lite opålitliga att grunda all denna islam-rädsla på, men ni behöver inte vara oroliga, för arrangörerna hade kommit överens med en speciell 'medlem av publiken', som fick tala först och fick extra mycket tid. Det var en uppenbarligen muslimsk man i traditionella kläder, med huvudduk - inte turban, som fick tillfälle att berätta att för honom var profeten viktigare än hans egen familj och barn. Det var pedagogiskt, humanisterna blev riktigt rädda för en sådan fundamentalism. Som till yttermera avslutades med på arabiska uttalade förtäckta hot mot Lars Vilks, som omedelbart översattes åt oss. Panelen myste. Humanisterna i publiken reagerade förstås med all den avsky man kunde förvänta, ville ha tyst på honom. Panelen talade om hur viktigt det var att alla fick höras. Och hur modig han var som öppet stod för vad han trodde på. Panelen applåderade föreställningen - vilket i och för sig kritiserades av delar av publiken efteråt.

Själv tänkte jag att det finns extrema fundamentalister som kan uttala förtäckta hot både här och där, men man behöver inte ställa upp dem inför alla TV-kameror, och på så sätt ge dem en plattform. Särskilt inte om fundamentalisten är muslim och USA tänker anfalla Iran - se GP och Telegraph.co.uk - och Ryssland och Kina gillar inte att det snackas om krig med Iran. Kort sagt, inte om världen är en krutdurk redo att gå i luften för minsta gnista.

Jag har stor sympati med Ex-Muslimernas antiauktoritativa hållning, att man ska kunna få säga, skriva och rita vad som helst. Vi ska inte ha någon slags hädelseparagraf. Och jag förstår att många av dem är besvikna på hur sekulariseringen av Iran, som de en gång varit en del av, vänts om mot religiös fundamentalism. Men de verkar förtränga eller vara helt omedvetna om att de just nu verkar för en utveckling som kommer att innebära atombombsregn över deras gamla hemland, och möjligen "Harmageddon". Jag tycker själv väldigt illa om falska auktoriteter, jag förstår Ex-Muslimernas känsla när 'alla' börjar lyssna på dem, med allt stöd och ryggdunk, att de nu måste känna "wow, äntligen släpper det, vi får media med oss", o.s.v.. Jag förstår verkligen att det inte är lätt att tänka klart då. Ändå behövs nu kalla huvuden mer än någonsin.

De allra mest naiva är ändå Humanisterna. Jag lyssnade på några av dem i kön. De lever verkligen i La-La land. De är rädda för fundamentalistiska muslimer som kanske ska ge sig på deras barn, om de har ritat en rondellhund, och de är jätteglada för sin plats i TV-strålkastarnas sken, men de har absolut ingen aning om att de kan medverka i att den krutdurk vi nu sitter på springer i luften.

Till sist, när publiken kunde ställa frågor så frågade en vän till mig panelen om källan till al-Baghdadi - hotet, om det fanns någon webbsite, etc. Ingen i panelen visste något om källan för hoten, man hänvisade till svenska SÄPO som 'visste att det fanns hot'. Dilsa Demirbag-Sten sa ungefär att "man vet ju att det finns hot". Att det fanns hot redan före detta. Jag själv fick ordet bland de sista i publiken, jag framhöll min sympati för Ex-Muslimernas sak men påminde att när bomberna faller över Iran är det barnen som först far illa och att i ett så känsligt läge som världen befinner sig i måste man vara mycket försiktig. Ingen i panelen önskade kommentera det.

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

RÄTTELSE, 2007-09-19:  Jag kallade ursprungligen felaktigt Dilsa Demirbag-Sten för Mahin Alipour ovan, nu korrigerat.  Båda var med, men det var Dilsa som sa det där.

Mikael Wälivaara

Om mig

  • Mikael Wälivaara
  • KIVIK, Skåne, Sweden
  • "Food for thought", eller tankeföda som man skulle kunna översätta det med, till andra hungrande själar, som jag.
Min profil