« Hem | Några av mina artiklar om pengar återskapade -- del 1 » | 11 september: Hjältinna ifrågasätts » | Galenskapen accellererar trots detta... » | En respit för Iran? Och för världen... » | Galenskapen accellererar Ett axplock från Mike Malloy » | USA:s kongress röstar för att Iran kanske måste an... » | Cheney ska hålla tal för superhemlig grupp i Utah. » | Destruktiv ekonomi på fallrepet ? » | Kvällens samtliga löp: Madeleine i Marocko? » | Temat för idag: Det pressen faktiskt skriver om »

Några av mina artiklar om pengar återskapade -- del 2

Den här artikelserien skrevs i juni i år, precis när jag börjat intressera mig för ämnet – så det finns många brister i innehållet, och Lars Östermans artikel nedan är betydligt mer auktoritativ. Men jag väljer ändå att publicera dem igen, bland annat på förfrågan ifrån Ingenjören, eftersom de kanske kan hjälpa till att intressera fler för denna avgörande fråga för vår framtid...


Hur mycket pengar finns det egentligen? Och vad är det som bestämmer det? I praktiken bestäms det av hur mycket jag, du och andra skuldsätter oss -- banklån, kreditkort och räntor.

Tidigare motsvarade pengar någon form av värde, oftast guld. Idag motsvaras de av skulder och räntor... Ju mer olika kreditinstitut lånar ut, desto mer pengar finns det i systemet, och varje skulds värde växer varje år med den gällande räntan.
Det är alltså kreditinstituten – bankerna och kreditföretagen – som bestämmer hur mycket pengar som ska finnas på marknaden att försöka lägga beslag på. Inte helt oreglerat, men definitivt i en galopperande takt och allt svårare att övervaka.

Under den värsta IT-bubblan på 90-talet talades det i hänförda ordalag om hur många svenska IT-entreprenörer var värda miljarder i aktieförmögenhet. Själva försökte de spela ned rikedomen genom att hävda att pengarna ju inte fanns annat än som ett värde på deras aktier. Det var ju först om de sålde aktierna som de hade några pengar.

Detta var både sanning och lögn, och en alldeles utmärkt bild för hur penningsystemet egentligen ser ut. Och ett mycket centralt begrepp i sammanhanget, som du måste känna till för att förstå hur vi blir lurade, är fraktionella reserver. (Det förklaras också mycket väl i den 45 minuter långa animerade filmen Money as Debt, pengar som skulder.)

För att få låna ut pengar måste kreditinstitut ha ett viss kapital, en reserv, säkrad i centralbanken, i vårt fall Riksbanken. Sedan kan man låna ut detta belopp och ta ut ränta. Men fraktionella reserver innebär att man bara behöver ha en bråkdel, en fraktion, av det belopp man lånar ut i reserv. Exakt hur stor denna fraktion är varierar, men vi kan säga att genomsnittet är en tiondel, tio procent. Har man 1.000 kronor i reserv kan man alltså låna ut 9.000. Man räknar alltså kallt med att de allra flesta kommer att betala tillbaka, vilket betyder att reserven aldrig riskerar att förloras.
För säkerhets skull ser man därför till att kräva säkerheter, som ett hus eller en borgensman, alltså någon annan person som är villig att betala din skuld om inte du kan det.

I gengäld ser banken till att stoppa in nya pengar i systemet. Det samlade antalet pengar i omlopp har nu vuxit med det belopp du lånat. Mycket förenklat uttryckt.

De lånade pengarna använder du för att köpa något. En bil, en dator, ett hus, en aktie eller ett företag. Säljaren får dessa nya pengar och sätter in de på banken – och så har nya kreditmöjligheter skapats, nya möjligheter att låna ut mot den insättningen... (Detta är förvisso reglerat, man kan inte använda samma fraktioner för att använda lånade pengar som säkerhet, men det går, om än i mindre skala.)

Det värsta som kan inträffa i denna magiska sedelpress är att du istället köper något svart, att pengarna hamnar i den svarta kontantmarknaden utanför bankernas kontroll, eller att du helt sonika stoppar dem i madrassen för kommande ofärdstider. Det är bland annat därför som bankerna är nära knutna till narkotikahandel och illegal vapenhandel, eftersom det är en så enorm kontantmarknad.

Att "tvätta" svarta pengar ligger alltså i allra högsta grad i bankernas intresse. Men helst av allt måste kontanterna försvinna, så att det inte längre finns något att handla svart för. Så när politiker talar om att den svarta marknaden är till skada för samhället, i minskade skatteintäkter, och till skada för dig, eftersom du inte kan deklarera pengarna och därför inte kan få pension när du blir gammal, gnuggar bankerna händerna. För det är de som verkligen tjänar på det kontantlösa samhället!

Mikael,

Häftigt att Du gett Dig på det här med den förryckta penningstyrda världen. Läste allt det här om pengar med stort igenkännande - fram till rubriken om annat.

Apropå skatter i enkla begripliga termer; En löneslav får 100 kr/tim - som kostar lönebetalaren = löneslavArbetsgivaren 145 kr med arbetsgivaravgifterna inkluderat.

Löneslaven betalar ca 30 % i skatt och kvar är en 70-lapp av de ursprungliga 145 kr = mindre än 50 %.

När löneslaven handlar varor och tjänster för sin 70-lapp - så är medelvärdet på skatter och avgifter på varorna och tjänsterna ca 70 % - och nu försvinner 49 kr ytterligare. Kvar att handla för egentligen blir 21 kr = ca 14,5 % av lönebetalarens lönekostnad för sin löneslav.

I och för sig så talas det om tionde i MaktElitens bibelbok - men inte åt det här hållet, kanske... :-)

Ha det... :-)
vännen Josef

Tack för din fina blogg Mikael, läser den med stor behållning!

Jag har en liten kommentar att göra till artikeln om ekonomi:

Jag saxar: "Exakt hur stor denna fraktion är varierar, men vi kan säga att genomsnittet är en tiondel, tio procent. Har man 1.000 kronor i reserv kan man alltså låna ut 9.000."

Och omvänt: Om du sätter in 10,000 kronor kan banken låna ut, inte 9,000 kr som man kanske skulle tro, utan 90,000 kr. Dina 10,000 blir då säkerheten för de 90,000!

mvh

Josef:
Jag har länge ansett att det borde vara självklart att alla anställda i sin löneavi får se exakt vilka bruttosummor det handlar om, alltså lönen inklusive avgifter.

Du tror att du har 20.000 i lön och att staten tar 6.000 i skatt, när du egentligen har 35.000 i lön, men att ytterligare 9.000 betalas av din arbetsgivare innan du ens har sett några pengar.
Och att detta sedan kalas för "arbetsgivaravgift" är semantiskt sett nästan för mycket!
För nöjet att få vara arbetsgivare, alltså att "ge någon arbete", så måste du betala en avgift! Det är så hårresande att det nästan inte går att sätta i ord. Det som borde vara den största tjänst du kan göra samhället är alltså avgiftsbelagt...

Det är ungefär lika rimligt som att du borde betala för nöjet att få bli förälder.

Anonym:
Som alltid, varmt tack för uppskattningen. Det betyder oerhört mycket att få höra det.

Däremot är din ekvation inte helt med verkligheten överensstämmande, om jag förstått det rätt:
Om du skulle sätta in 10.000 kronor som du har lånat, så gäller inte fraktionen. Jag har för mig att jag har läst någonstans att banker bara får använda 1/4 av insatta skulder till vidare utlåning, men här är jag verkligen ute på djupt vatten.

Frmodligen är någon annan bättre insatt i detta än jag?

Däremot kan du ju investera dina lånade pengar i aktie- eller valutaspekulationer...

MW

Mikael har helt rätt. Bara de pengar som kommer in via centralbanken duger att tiodubblas. Dom kallas high-power money.

Här är en link till en omfattande förklaring av Henry C. Liu som är en verklig guru på området:

http://www.atimes.com/atimes/
Global_Economy/DK06Dj01.html

Alternativt:

http://www.fatemi.com/
CONFERENCES/modern_finance.html

The institution of modern banking based on the modern economic theory, has created its potent system of fractional reserve money consolidated by the high-power money emitted by central-banks and transmitted to the system of commercial banks who, in turn, create the low-power banking money (credit money).

Svårt att hitta ngt på svenska tyvärr..

Skicka en kommentar
Mikael Wälivaara

Om mig

  • Mikael Wälivaara
  • KIVIK, Skåne, Sweden
  • "Food for thought", eller tankeföda som man skulle kunna översätta det med, till andra hungrande själar, som jag.
Min profil