Kan någon svara mig?
Små och stora öron...
Det här låter förmodligen fullkomligt galet, men ge det en chans!
Det är nog närmare trettio år sedan jag hörde det nämnas i förbigående av en väninna:
"Stora öron tyder på en gammal och vis själ."
Och trots att det faktiskt finns väldigt mycket som tyder på att stora personligheter oftast har stora öron så har jag aldrig hört någon annan hävda det sedan dess. Förutom jag själv, då... Finns det någon "lära" med detta innehåll?
Och det "finaste" verkar vara stora, köttiga öronsnibbar! För även om det naturligtvis finns stora själar med små öron, så är det påfallande när man börjar tänka på det. Och jag har tänkt på det så gott som varje dag sedan jag första gången hörde det och kan inte annat än konstatera att det är märkligt... Det är lite olika för män och kvinnor har jag noterat -- stora, köttiga öronsnibbar är ovanliga bland kvinnor. Visst skulle man kunna kasta ut den brandfarliga hypotesen att det kunde betyda att kvinnokroppar oftare bebos av yngre själar, men förmodligen får det inte ens tänkas högt. Och den hypotesen står och faller ju dessutom med om det faktiskt finns ett förhållande mellan öronen och själen. Så glöm att jag sa det!
Jag själv? Tja, något större än genomsnittet, men tycker jag själv, ganska snygga...
Å andra sidan...
Om det nu är så att det inte finns någon själ, och att örats form och storlek är enbart genetiskt betingat, vad skulle det innebära för fysiologisk skillnad?
Jag har läst att ytterörat samlar in ljud, mellanörat omformar ljudvågorna till energi och innerörat skapar de elektriska nervimpulser som vi sedan tolkar som olika ljud. Du som är läkare eller zoolog kanske kan utveckla detta? Om jag har ett större ytteröra, hör jag mer då? Om mitt mellanöra är stort och voluminöst, hör jag starkare?..
Eller kanske det är som med elefanterna, att personer med stora öron håller sig svalare på sommaren?..
De som till exempel konstruerar sådana där små freestylehörlurar som man stoppar in i örat borde kanske veta mer -- för där har man ju helt gått förbi utsidan och siktat in sig direkt på hörselnerverna.
Andra bloggar om: Örat, örats storlek, hörsel, själ, själens ålder
Det är nog närmare trettio år sedan jag hörde det nämnas i förbigående av en väninna:
"Stora öron tyder på en gammal och vis själ."
Och trots att det faktiskt finns väldigt mycket som tyder på att stora personligheter oftast har stora öron så har jag aldrig hört någon annan hävda det sedan dess. Förutom jag själv, då... Finns det någon "lära" med detta innehåll?
Och det "finaste" verkar vara stora, köttiga öronsnibbar! För även om det naturligtvis finns stora själar med små öron, så är det påfallande när man börjar tänka på det. Och jag har tänkt på det så gott som varje dag sedan jag första gången hörde det och kan inte annat än konstatera att det är märkligt... Det är lite olika för män och kvinnor har jag noterat -- stora, köttiga öronsnibbar är ovanliga bland kvinnor. Visst skulle man kunna kasta ut den brandfarliga hypotesen att det kunde betyda att kvinnokroppar oftare bebos av yngre själar, men förmodligen får det inte ens tänkas högt. Och den hypotesen står och faller ju dessutom med om det faktiskt finns ett förhållande mellan öronen och själen. Så glöm att jag sa det!
Jag själv? Tja, något större än genomsnittet, men tycker jag själv, ganska snygga...
Å andra sidan...
Om det nu är så att det inte finns någon själ, och att örats form och storlek är enbart genetiskt betingat, vad skulle det innebära för fysiologisk skillnad?
Jag har läst att ytterörat samlar in ljud, mellanörat omformar ljudvågorna till energi och innerörat skapar de elektriska nervimpulser som vi sedan tolkar som olika ljud. Du som är läkare eller zoolog kanske kan utveckla detta? Om jag har ett större ytteröra, hör jag mer då? Om mitt mellanöra är stort och voluminöst, hör jag starkare?..
Eller kanske det är som med elefanterna, att personer med stora öron håller sig svalare på sommaren?..
De som till exempel konstruerar sådana där små freestylehörlurar som man stoppar in i örat borde kanske veta mer -- för där har man ju helt gått förbi utsidan och siktat in sig direkt på hörselnerverna.
Andra bloggar om: Örat, örats storlek, hörsel, själ, själens ålder
Hmm, då mina öron bäst skulle platsa på en femåring så är jag väl tvungen att säga att det inte kan stämma...:):)
Eller så är man det där gyllene undantaget som bekräftar regeln, igen!
Inte hört uttrycket tidigare dock.
/HCA
Inlagt av
HCA |
14 december 2007 kl. 11:19
Man kan ju å andra sidan fråga sig om det finns någon kvalitetsskillnad i att vara ung eller gammal? Det finns ju fördelar med både och...
Sedan finns det ju andra själsegenskaper som också ska värderas, och som jag vill placera i människors ögon, och det är djupet och godheten. Inte lika lät att mäta kanske men definitivt mycket talande...
Och skulle det vara så att 2012 -- eller till och med julafton 2007, som några nu hävdar -- är då matrixen rämnar, vad kan vi mer göra än att bära vårt karma så värdigt det bara går?
Ta det som ett lite spännande kuriosum. Tänker man på det så är det ganska häftigt faktiskt...
MW
Inlagt av
Mikael Wälivaara |
14 december 2007 kl. 11:52
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Inlagt av
Leif Erlingsson |
14 december 2007 kl. 11:57
När jag läste "Stora öron tyder på en gammal och vis själ." så tänkte jag genast på barn som ju har 'stora öron', d.v.s. 'snappar upp' det andra pratar om i sitt egna inre verklighetsbyggande. Och i den meningen kändes uttrycket mycket klokt - den som lyssnar på mycket, d.v.s. strävar att integrera så mycket indata som möjligt i sitt 'teoribyggande' lär ju bygga 'verklighetsmodeller' med större förklaringsvärde, än den som t.ex. bildar sin världsbild utifrån det han/hon hör från en eller ett par källor (eller från skolvetenskap och massmedia...). (Sedan såg jag att du tolkade det hela mer konkret, men det är en annan sak. :))
Inlagt av
Leif Erlingsson |
14 december 2007 kl. 12:00
kan inte låta bli att svara eftersom jag är musiker och har öronen som verktyg.
rent akustisk fungerar det ju så att större ytteröra ger större ljudstyrka(därför håller man instinktivt en kupad hand bakom örat för att höra bättre) så man kan tro att höra HÖGRE är synonymt med att höra MER(fler ord), så är det ju inte. snarare tvärtom... när jag jobbade som skådis mötte jag en talpedagog som lärde mig att ville jag höras mer, skulle jag prata tystare. man lyssnar mer på en som pratar svagt än en som skriker.
Inlagt av
Anonym |
14 december 2007 kl. 13:07
'snappa upp' - som Leif säger - tror jag också kan vara en förklaring. jag har suttit på en datasupport i öppet kontorslandskap och lärde mig då att snappa upp saker som hände runt omkring utan att tappa koncentrationen på den kund jag pratade med. hörde jag något som någon i andra änden av rummet sa och det berörde min kund, kunde jag ta det till mig utan att tappa focus. ett slags lyssnande som inte var aktivt men ända påkopplat. kanske barn fungerar så. kanske ett tecken på att man är intresserad och öppen för omvärlden? det kan ju månne vara en visdomsgenererande egenskap.
Inlagt av
Anonym |
14 december 2007 kl. 13:27
Hmmm... det sägs att ugglor hör bättre än hundar (me stora trattliknande öron).
Jag är nog mer inne på Leifs linje; ett gammalt talesätt som syftar på en god lyssnare. Lite sådär i serietidningsform så kan man ju riktigt se framför sig hur örona växer på den som ser två personer bredvid viska till varandra. Däri ligger också det som "M" pekar på. När många talar i mun på varandra och man har svårt att göra sig hörd, då kan det ibland vara effektivt att sänka rösten, de andras nyfikenhet blir då så stor att de tystnar för att kunna höra. Men det förutsätter att de blir nyfikna, är du för tillfället ointressant i deras värld så funkar det inte.
//steelneck
Inlagt av
Anonym |
15 december 2007 kl. 18:55