Om Michael Moore, 9/11 och valfusket
USA:s legitime president heter inte Bush
Igår fick USA:s legitime president, Al Gore, Nobels fredspris. Jag är mycket kritisk till skälen, men kan inte låta bli att förundras över att detta faktum nästan helt förtigits i den enorma uppmärksamhet som Gore fått under senare år. I en dokumentär på SVT igår, om filmaren Michael Moore, sjabblades denna fråga återigen bort. Ingen verkar tordas ta i den! Förunderligt...
Att Michael Moore är en viktig pusselbit i den politiska debatten är odiskutabelt. Men att kalla honom dokumentärfilmare är en sanning med stor modifikation. Han är en debattör och en underhållare, vilket gårdagens film mycket riktigt visade.
Med tanke på mitt specialintresse för 11 september så var Fahrenheit 9/11 den film jag haft störst kompetens att värdera, och mina huvudsakliga invändningar har inte varit eventuella spetsfundigheter och halv- eller osanningar, utan det han utelämnat.
Han kopplar samman släkten Bush med det saudiska kungahuset och familjen bin Laden, men han förutsätter ändå att al-Qaida genomförde dådet. Han beskriver hur GWB sitter kvar i den där lågstadieskolan i Florida på morgonen, men drar slutsatsen att det bara beror på att han är så korkad att han inte vet vad han borde göra -- men kopplar inte att hans stab och säkerhetsdetalj också står runt omkring och är lika "handlingsförlamade".
Filmen handlade inte egentligen om 11 september, ur ett internationellt och storpolitiskt perspektiv, utan var ett angrepp mot Bush på ett inrikespolitiskt plan, först och främst. Vilket också framgick av den här kanadensiska dokumentären; det var ett inlägg i presidentvalsdebatten. Och ett mycket starkt sådant.
Men det som gör mig lika förtvivlad varje gång är hur de verkligt viktiga saker han faktiskt tar upp därför också kan kollras bort, tack vare att man kan slå ned på enstaka "artistiska" friheter.
Fahrenheit 9/11 inleds med att anklaga George Bush och USA:s dåvarande republikanska ledning för valfusk i presidentvalet 2000. Flera av de intervjuade i gårdagens dokumentär bekräftade detta. (Det är egentligen ingenting som är lönt att diskutera, för så var det. Även valet därpå, 2004.) En av filmens mest hjärtskärande scener är när representant efter representant ställer sig i representanthusets talarstol, framför talmannen Al Gore, och framför samma anklagelse. Till ingen nytta.
Hur kommer det sig att vi, i den svenska debatten, helt nonchalerar detta faktum? Vi blir fullkomligt rosenrasande när det inträffar i Ukraina, men inte när det händer i USA?
Och med tanke på hur helgonförklarad Al Gore blivit, årets fredspristagare, han som alltså vann valet 2000 och skulle ha varit USA:s president istället för George Bush -- hur kommer det sig att det åtminstone inte diskuteras ur det perspektivet? Hur världen hade sett ut om Gore varit USA:s president?
Oavsett hur goda kålsupare de än är på båda sidor, så var Gore i alla fall inte polare med det saudiska kungahuset och familjen bin Laden, så vem vet... Även om 11 september kanske var omöjligt att stoppa, planerna hade förmodligen gått för långt, så hade kanske sanningsarbetet efteråt sett helt annorlunda ut? Och krigen mot terrorn, mot Afghanistan och Irak? Hur hade de sett ut? Teoretiskt, om inte annat, hade vi kunnat leva i en helt annan, betydligt fredligare värld...
Det viktiga är just dessa retoriska frågor, inte eventuella svar. (Vicepresidenten hade till exempel då blivit en galning fullt i klass med Cheney, Joe Lieberman, så visst kan detta ältas i evinnerlighet...)
Men enligt traditionell politisk analys är det ljusår mellan Bush och Gore när det gäller demokrati, allmänbildning, diplomati och politisk kompetens. Så hur kommer det sig att detta aldrig kommit upp i den svenska debatten? Och om någon försökt att ta upp det men inte fått något gehör, har det tystats ned eller har vi blivit så förblindade att vi inte inser vilken monumental politisk skandal det handlar om -- och som vi påverkas av i allra högsta grad?
Intressant?
Andra bloggar om: Michael Moore, Al Gore, George Bush, 9/11, 11 september, USA, Fahrenheit 9/11
Att Michael Moore är en viktig pusselbit i den politiska debatten är odiskutabelt. Men att kalla honom dokumentärfilmare är en sanning med stor modifikation. Han är en debattör och en underhållare, vilket gårdagens film mycket riktigt visade.
Med tanke på mitt specialintresse för 11 september så var Fahrenheit 9/11 den film jag haft störst kompetens att värdera, och mina huvudsakliga invändningar har inte varit eventuella spetsfundigheter och halv- eller osanningar, utan det han utelämnat.
Han kopplar samman släkten Bush med det saudiska kungahuset och familjen bin Laden, men han förutsätter ändå att al-Qaida genomförde dådet. Han beskriver hur GWB sitter kvar i den där lågstadieskolan i Florida på morgonen, men drar slutsatsen att det bara beror på att han är så korkad att han inte vet vad han borde göra -- men kopplar inte att hans stab och säkerhetsdetalj också står runt omkring och är lika "handlingsförlamade".
Filmen handlade inte egentligen om 11 september, ur ett internationellt och storpolitiskt perspektiv, utan var ett angrepp mot Bush på ett inrikespolitiskt plan, först och främst. Vilket också framgick av den här kanadensiska dokumentären; det var ett inlägg i presidentvalsdebatten. Och ett mycket starkt sådant.
Men det som gör mig lika förtvivlad varje gång är hur de verkligt viktiga saker han faktiskt tar upp därför också kan kollras bort, tack vare att man kan slå ned på enstaka "artistiska" friheter.
Fahrenheit 9/11 inleds med att anklaga George Bush och USA:s dåvarande republikanska ledning för valfusk i presidentvalet 2000. Flera av de intervjuade i gårdagens dokumentär bekräftade detta. (Det är egentligen ingenting som är lönt att diskutera, för så var det. Även valet därpå, 2004.) En av filmens mest hjärtskärande scener är när representant efter representant ställer sig i representanthusets talarstol, framför talmannen Al Gore, och framför samma anklagelse. Till ingen nytta.
Hur kommer det sig att vi, i den svenska debatten, helt nonchalerar detta faktum? Vi blir fullkomligt rosenrasande när det inträffar i Ukraina, men inte när det händer i USA?
Och med tanke på hur helgonförklarad Al Gore blivit, årets fredspristagare, han som alltså vann valet 2000 och skulle ha varit USA:s president istället för George Bush -- hur kommer det sig att det åtminstone inte diskuteras ur det perspektivet? Hur världen hade sett ut om Gore varit USA:s president?
Oavsett hur goda kålsupare de än är på båda sidor, så var Gore i alla fall inte polare med det saudiska kungahuset och familjen bin Laden, så vem vet... Även om 11 september kanske var omöjligt att stoppa, planerna hade förmodligen gått för långt, så hade kanske sanningsarbetet efteråt sett helt annorlunda ut? Och krigen mot terrorn, mot Afghanistan och Irak? Hur hade de sett ut? Teoretiskt, om inte annat, hade vi kunnat leva i en helt annan, betydligt fredligare värld...
Det viktiga är just dessa retoriska frågor, inte eventuella svar. (Vicepresidenten hade till exempel då blivit en galning fullt i klass med Cheney, Joe Lieberman, så visst kan detta ältas i evinnerlighet...)
Men enligt traditionell politisk analys är det ljusår mellan Bush och Gore när det gäller demokrati, allmänbildning, diplomati och politisk kompetens. Så hur kommer det sig att detta aldrig kommit upp i den svenska debatten? Och om någon försökt att ta upp det men inte fått något gehör, har det tystats ned eller har vi blivit så förblindade att vi inte inser vilken monumental politisk skandal det handlar om -- och som vi påverkas av i allra högsta grad?
Intressant?
Andra bloggar om: Michael Moore, Al Gore, George Bush, 9/11, 11 september, USA, Fahrenheit 9/11
Menar du verkligen allvar ? Al Gore är nog ingen frälsare. Tvärtom så är han Scull & Bones, frimurare av 33-graden, typisk illuminatimarionett som i åratal fått valfinansiering från AIPAC. Satt vid Clintons sida och njöt då USA uranbombade på balkan och spred död och elände för 4.5 miljarder år framåt. Miljökämpe - my ass! Generation efter generation får framöver kämpa mot ökad cancer & genetiska störningar som missbildade foster mm. Ett led i elitens kampanj att avpopulisera av jorden.
Dessutom är Gore snippet farligare än Bush eftersom han både är klipskare och listigare samt klarar av att råljuga inför publik utan att blinka.
Inlagt av
Lars Osterman |
11 december 2007 kl. 16:11
Nu har du verkligen läst slarvigt, Lars -- eller så har jag uttryckt mig alldeles för lättvindigt...
OM alla nu älskar Al Gore -- vilket vi inte kan förneka, oavsett vilken skitstövel han än är i verkligheten -- OM Al Gore betraktas som världens frälsare -- oavsett all relevant kritik som förs fram -- hur kommer det sig att alla dessa hängivna beundrare, inte minst inom massmedia, inte är rosenrasande över att han berövades presidentposten?! Varför tiger man om valfusket?!!
Det är en ytterst relevant, konspiratorisk fråga, tycker jag.
MW
Inlagt av
Mikael Wälivaara |
11 december 2007 kl. 16:17
PS:
Detta är alltså frågor jag riktar till alla som älskar Al Gore men ändå inte vill acceptera det faktum att han berövades presidentposten genom valfusk -- vilket du i alla fall måste hålla med mig om att man gjorde.
Och, bara för att vi ska ha fakta korrekt, Gore tillhör inte Skull & Bones... Det var John Kerry, Bushs avlägsne kusin.
MW
Inlagt av
Mikael Wälivaara |
11 december 2007 kl. 16:26
"Teoretiskt, om inte annat, hade vi kunnat leva i en helt annan, betydligt fredligare värld..."
(Det var de raderna jag tolkade som att han vore något av en Vit Riddare eller frälsare..i motsats till Bush)
OK sorry - mitt misstag om han inte var Skull & Bones. Men - han hör till dessa tre:
-Council on Foreign Relations, -Trilateral Commission -Bilderberggruppen
..och då är man ingen oskyldig ängel som vill vårt bästa utan en av elitens lydigaste lakejer som utför allt man blir tillsagd.
Men hade Gore råkat sitta i Vita Huset hade vi lyckligtvis sluppit se honom som talesman för Global Warming i varje fall. ;-)
Inlagt av
Lars Osterman |
11 december 2007 kl. 17:02
Vi har inga meningsskiljaktigheter om Al, Lars, men förmodligen har vi nu skrämt bort alla hans anhängare.
Jag hade verkligen velat höra deras åsikt om varför DE inte bryr sig?
MW
Inlagt av
Mikael Wälivaara |
11 december 2007 kl. 17:09
Den frågan skulle jag också velat ha svar på - om nu Al är en sån underbar person, som förtjänar fredspriset, borde desamma - som tillskriver honom denna fantastiska höga moral - också anse att han som president INTE startat en massa krig, utan kämpat för fred och bättre miljö. Alla vet ju att krig är en ruggigt stor miljöbov. Det går alltså inte bara ihop att dessa, som höjer Al till skyarna, inte rasar över att han inte blev president då 2000. Inte ens han själv rasar över det, utan använder det lite som en ploj i sin film för att vinna sympatier. Om han nu INTE skulle startat de där krigen, etc, så är det faktum att han inte slogs för att bli president inte bara landsförräderi, utan också ett förräderi mot hela världen och mot MILJÖN. Därmed bevisar han att han är en stor bluff och humbug. Men jag ser ingen skriva och förklara dessa motsägelser här och får jag se någon senkommen förklaring lär den inte vara begriplig - för mig ialla fall. :-)
Runa
Inlagt av
Vetteljus |
11 december 2007 kl. 19:28
Mikael:
Den som sist vågade ställa frågor om valet som Gore vann fick bedja: "Don’t tase me, bro!" till ingen nytta lol
Inlagt av
Anonym |
11 december 2007 kl. 22:57
http://www.youtube.com/watch?v=HgrFSHZfD1o
Inlagt av
Anonym |
11 december 2007 kl. 23:04
varför törs inte svenska medier kritisera USA?
USA fungerar som många länders mentala storebror. och vi kritiserar inte gärna storebror. vi beundrar hans kraft och hans rättframma sätt och självförtroende.
det finns i människor en inbyggd beundran för slagskämpar. en faschination för de som kan slåss och som vinner sina slagsmål. något i mig tyckte om att se när t.ex. Mike Tyson slogs trots att han var en av de mest hårtslående och inhumana boxarna genom tiderna. UFC - något av det mest våldsamma du kan se på en sportkanal idag (som nu även går som såpa på TV4 sport) har enorma tittarsiffror gissar jag, för att inte tala om vanlig american wrestling.
vart jag försöker komma är att USA på ett sätt är som en orädd fighter. landet har en synnerligen våldsam historia(medräknat indianerna och slaveriet) och många attraheras av de med våldslust och orädd hållning. "land of the brave"
Inlagt av
Anonym |
12 december 2007 kl. 01:35
Ja som du skrev i din artickel om Bilderberggruppen, det är det den är till för, skapa presidenter! Vad annars, och får de inte som de vill så riggar de ett resultat som passar dem. Och i Sverige ser de till så att Göran P. Klantar och så riggar de ett resultat som passar dem här också! Mona Sahlin var gäst hos Bilderberggruppen och så vipps blev hon godkänd som Partiledare! Riggat hela skiten, dags att vakna ur hypnosen!
Kellerman
Inlagt av
Kjell G. Holmsten |
12 december 2007 kl. 10:59
Runa:
Det är här vi måste hjälpas åt! Att inte köpa skitsnacket, utan hålla ihop trådarna åt varandra och åt nyvakna. För en normal tidningsläsare är det mesta som skrivs här på UUAA helt obegripligt och utan referenser till deras verklighet. Och där måste vi även komma ihåg att de flesta journalister också bara är normala tidningsläsare. De går inte omkring med några konspiratoriska insideskunskaper. Och de bestämmer inte sina uppdrag, nyhetsbedömningen och slutredigeringen.
Och tack för varningen, ingenjören ;-)
M:
Jag tror att din teori är lite idyllisk, även om det definitivt ligger mycket i den. Jämför hur man skrev i tidningarna under Vietnamkriget, under Watergate eller, nyligast, Lewinskyaffären. Att Bush kommer undan så lindrigt skulle eventuellt, teoretiskt, hypotetiskt och rent spekulativt även kunna bero på någon slags överenskommelse över våra huvuden...
MW
Inlagt av
Mikael Wälivaara |
12 december 2007 kl. 12:05
Kellerman:
Så enkelt är det. Även om Mona sumpade sin tronföljd åtskilliga år på grund av de där "förskotten" på riksdagskortet. Hon var hos BG 1996 -- Tobleroneaffären uppdagades hösten -95. Så inbjudan var antingen en uppmuntran till henne att hänga kvar, eller en debriefing av den tilltänkta, men suspenderade SAP-ledaren... Vi FÅR spekulera. ;-)
MW
Inlagt av
Mikael Wälivaara |
12 december 2007 kl. 12:16
Ja Mona passar perfekt till posten som framtida Landsmoder. Och fortsatt stöd har hon av BG mycket tack vare sitt handhavande av Estonia Olyckan.
Kellerman
Inlagt av
Kjell G. Holmsten |
12 december 2007 kl. 12:40
Kellerman, viktig koppling!
Vem var den svenska regeringens representant 1995? Ines Uusmann, kommunikationsministern...
Då, -95, var det första mötet efter Estoniakatastrofen -- Uusmann var ansvarig minister. Mona Sahlin fick ta på sig Estonia-frågan och året därpå är hon inbjuden...
Visst skulle man, teoretiskt, hypotetiskt, spekulativt och konspiratoriskt kuna ana en koppling ;-))
MW
Inlagt av
Mikael Wälivaara |
12 december 2007 kl. 12:53
Nja? Hon behövde ju bara undanhålla sanningen så är hon med i klubben! Det är inte säkert att BG har något med Estonia att göra. Men hon är nyttig när hon kan dölja sanningen för de hypnotiserade.
Kellerman
Inlagt av
Kjell G. Holmsten |
12 december 2007 kl. 22:21
Banga inte ur nu, Kellerman! Tänk klart! Behåll fokus!
En svensk riksdagspolitiker som är på time-out, och som enda uppdrag har att vara samband för Estonia-frågor?.. Varför skulle hon bjudas in till BG, till de 200 mäktigaste i världen, om det inte var för att få instruktioner?!
MW
Inlagt av
Mikael Wälivaara |
12 december 2007 kl. 22:31
OK! Jag ger mig. Hon är med för att styra Sverige rätt enligt BG - Maktelits vilja. Intressant detta, finns det ingen som kan skriva en svensk bok om BG!
Kellerman
Inlagt av
Kjell G. Holmsten |
12 december 2007 kl. 22:37