UUAA Radio

De flesta människor vill inte tro att världen skulle ledas av kriminella. Vi varken vill eller kan föreställa oss att folkvalda politiker skulle kunna mörda egna medborgare bara för att göra privata vinster till sig och sina kompisar. Själva premissen för en konspirationsteori kring den 11 september strider mot hela vår trygghet som medborgare i en huvudsakligen god och rationell värld.

Jag vill inte denna mörka dag föra in begrepp som ondska och godhet i debatten, men det är ofrånkomligt att ta med våld, kriminalitet, korruption och hänsynslöst dödande... Låt oss bara, för att inte göra det mer skrämmande än det är, konstatera att det är mekanismer som för många är så lönsamma, att de inte kan motstå dem.

Det som gör 11 september så unikt är att det som hände den dagen bara blir logiskt och förklarligt om man utgår ifrån att mäktiga krafter inom världens politiska, ekonomiska och kriminella elit ligger bakom det som hände. De som väljer att tro på den officiella konspirationen – den som säger att detta planlades och genomfördes av terrorister från al-Qaida – har en störtflod av motsägelsefulla fakta att försöka få ordning på.

Men denna sexårsdag vill jag bara fokusera på de två mest grundläggande frågorna i varje polisutredning: motiv och tillfälle.

Låt mig börja långt ute på en tangent.
Under det senaste sekelskiftet hade talibanernas opiumpolitik förpassat Afghanistan till en underordnad leverantör av råopium till heroinindustrin. Burma, landet som bland andra vår kung är så förtjust i, hade istället seglat upp som marknadsledare.
Eftersom narkotikans kontantomsättning på hundratals miljarder dollar om året är en av de viktigaste likvida motorerna i vår bankindustri, tillsammans med annan organiserad brottslighet som vapensmuggling och människohandel, var återtagandet av kontrollen över den afghanska odlingen av opiumvallmo en hög prioritet för våra ekonomiska makthavare. Idag, snart sex år efter "befriandet" är Afghanistan återigen den överlägset största leverantören av råopium i världen.

Andra länder som gör stora vinster på opiumhandel, vapensmuggling och människohandel är Pakistan, Turkiet och Israel. Pengarna tvättas i banker i USA, Israel och Förenade arabemiraten, UAE, främst Dubai.

Nästa tagent, den som brukar framhävas som den viktigaste, är olja. Även här var Afghanistan ytterst viktigt strategiskt, eftersom landet behövdes för pipelines från olje- och gasfälten i det forna Sovjet till Pakistan. Ett projekt som löstes genom avtal mellan talibanerna och företaget Unocal. (Om du har sett Michael Moores film Fahrenheit 911, så visar han en talibanledare på besök i Texas, som hånar amerikanska kvinnor. Samme kille är idag inskriven på universitetet Yale, familjen Bushs Alma Mater.)

Jag tror inte att det behövs alltför mycket text för att övertyga dig om att Saudiarabien är intressant när vi pratar om olja. Och Irak, som anses sitta på några av världens största oljereserver.

Tangent nummer tre är vapenindustrin. Jag förstår att det kan vara motbjudande att tro att vapenindustrin också har ett vinstintresse. Vi vill helst se den som något nödvändigt ont för att vi ska kunna försvara oss. Men det är, som du säkert snabbt inser, en naiv föreställning. Redan president Eisenhower varnade oss för det militärindustriella komplexets enorma makthunger.

Händelserna den 11 september var en jackpot för den organiserade brottsligheten, för bankerna, för olje- och gasindustrin och för vapenindustrin. Och för den militanta muslimska terrorismen.

Låt oss då titta på några av huvudaktörerna:
Usama bin Laden, son till det saudiska kungahusets favoritbyggmästare. Hur når man den positionen? Och vad innebär det för familjeförmögenheten? Om du studerar hur penningtvätten från narkotika- och vapenhandeln huvudsakligen går till i den här delen av världen, så går den via byggindustrin. Att inbilla sig att familjen bin Laden kommit att driva Saudiarabiens största byggföretag utan att vara inblandade i denna kriminalitet är naturligtvis ytterst godtroget...
Familjen Bush, "kungafamiljen" inom det superhemliga ordenssällskapet Skull & Bones på Yale-universitetet.
Farfar Prescott Bush framgångsrik direktör på nazisternas favoritbank i USA, Union Banking. Dömd för att ha gjort affärer med fienden, men lyckades ändå bli senator.
George Herbert Walker "Poppy" Bush, startade med pappans och svärfaderns pengar det mycket suspekta oljeföretaget Zapata Oil, som drev oljeriggar i Karibien där man lastade om kokaintransporter från Latinamerika till USA. När CIA planerade invasionen av Kuba, den misslyckade Grisbukten, fick den namnet Operation Zapata. Ett av understödsfartygen hette Barbara (efter mamma Bush?) och sedemera blev också GHWB högste chef för CIA, innan han utsågs till vicepresident under Ronald Reagan.
Kort efter att Reagan blivit president utsattes han för ett mordförsök utav den förvirrade ynglingen John Hinckley Jr. John Hinckley Sr. var en nära vän till vicepresident Bush, och sonen Neil Bush hade stämt träff med John Jr:s bror, Scott, efterföljande kväll. (Om Reagan hade dött hade alltså "Poppy" Bush blivit president.)
En CIA-agent vid namn George Bush förekommer i galleriet av märkliga personer som befann sig i Dallas vid tidpunkten för mordet på JFK, 1963. Poppy Bush har ihärdigt förnekat att det skulle vara han.
Vi måste också notera att Poppy Bush och Usamas halvbror, Shafiq, möttes på morgonen den 11 september, i Washington D.C., på ett bolagsmöte med den stora investeringskoncernen Carlyle Group. Familjen bin Laden hade vid denna tidpunkt aktier för över 2 miljarder dollar i Carlyle, som de dock sålde ut kort efter attackerna.
George Walker Bush, den nuvarande presidenten, räknas i Texas som den kanske mest misslyckade oljeprospekteraren i världen. Från en skyddad bakgrund i New England, där han bland annat tillhörde Skull & Bones på Yale-universitetet, kastades han ut i en tuff karlakarlsvärld i Texas och misslyckades kapitalt. Men han hade en oemotståndlig egenskap, han var son till "Poppy", så när han grundade sitt första lilla värdelösa "oljeimperium", Arbusto Energy, var en av huvudsponsorerna familjen bin Laden. Usamas halvbror Salem, var den som fick det personliga ansvaret att bli Bush Jr:s partner.
Dick Cheney, USA:s nuvarande vicepresident, skapade sig sin politiska plattform bland annat som försvarsmiister under Ronald Reagan. När Bill Clinton blev president utnämndes Cheney istället till verkställande direktör för försvarsindustrin Halliburton, det företag som idag skär guld i Irak, som bygger koncentrationsläger i USA och som bär ett stort ansvar för återuppbyggnadsfiaskot i New Orleans. Dick Cheneys hustru satt länge i styrelsen för Lockheed, världens största vapentillverkare.
Cheney tillhör också den neokonservativa gruppen PNAC, Project for the New American Century, som redan på 1990talet efterlyste ett amerikanskt anfall på Irak, om man bara kunde få till en katalyserande händelse, i stil med Pearl Harbor. Bland andra medlemmar hittar vi Donald Rumsfeld, Paul Wolfowitz, Jeb Bush med flera av USA:s mest inflytelserika personer idag.

Men börjar man gräva i alla de olika kontakterna, sällskapen, medlemsskapen, så märker man snabbt att alla är kompisar med alla. Alla! Även Bill Clinton spelar en mycket central roll i sammanhanget när det gäller CIA:s narkotikatrafik via flygplatsen i Mena, i Clintons hemstat, Arkansas. Ja, även lilla Sverige är ytterst indraget i detta nätverk, genom vår framträdande position i den europeisk-amerikanska skuggregeringen, Bilderberggruppen.
Allt det här kan du fortsätta att fördjupa dig i på tusentals sidor på nätet.

Så vi har världens mest lönsamma och samvetslösa industrier som kollektiva vinnare på 9/11.
Vi har ledningen i USA som direkt kopplade till bankerna, oljan, knark- och vapenindustrin. Vi pratar om värden på tusentals miljarder dollar om året... Skulle det kunna vara värt 3.000 döda i två utdömda höghus?

Så mycket för motiv. Den största, mest lukrativa terrorattacken i historien. I morgon återkommer jag med del två: tillfälle.

Här kan du läsa en bra sammanfattning av de många oförklarade händelserna runt 11 september.

Andra bloggar om: 911, 11 september, konspiration, konspirationsteorier

Publicerat av Mikael Wälivaara on 10 september 2007 den 10.9.07 | Permalink