Att vara eller Wälivaara?
11 oktober 2007
När jag spelade den omsvärmade manliga huvudrollen i musikalversionen avPrinsessan på ärten, Once Upon a Mattress, på Princeton Day School, 1972.
Men just nu har mitt liv ställts lite på sin spets – på onsdag i nästa vecka kommer kronofogden hit för utmätning – så det börjar bli dags för någon slags plan för framtiden. Jag är 52 år gammal, vilket i min bransch är detsamma som arkeologisk, så det är hög tid att försöka hitta ett sätt att överleva detta sista halvannat decennium, innan jag får "hoppa av" ekorrhjulet.
De 22 månaderna som jag gjort UUAA har det varit en principsak att inte ta betalt. Det ska inte finnas den minsta misstanke om att jag gör detta för att tjäna pengar, att jag bara spekulerar i människors intresse för konspirationsteorier. Jag har till och med undvikit de små smulor man kan få in genom att ge utrymme till annonser, eftersom det inte heller ska finnas några kommersiella beroendeställningar.
Samtidigt är det, som alla säkert inser, en helt verklighetsfrämmande inställning. Jag tillbringar åtta till tolv timmar per dygn, sex till sju dagar i veckan, åt att läsa och skriva om det jag tycker är viktigt.
Jag är egenföretagare, så även "på jobbet" sitter jag ensam framför en dator...
Ingen företagare har råd att ägna huvuddelen av sin vakna tid åt sådant som inte ger några intäkter. Ingen med känslor och drömmar kan sitta framför en dator större delen av dygnet utan att träffa andra människor. Så jag står dels inför vägskälet att behöva börja tjäna pengar igen och dels inför det rent mentala behovet att börja leva, möta andra människor och skratta...
Det är uppenbart när man ser sig omkring i bloggosfären, att det är omöjligt att få läsare att betala ens för sånt de tycker mycket om. Jag är inte ett dugg bättre, jag betalar sammanlagt cirka 500 kronor i månaden till några olika bloggare och radiostationer, först och främst för att de är så viktiga källor för mitt bloggande. Så du ska inte känna något som helst krav att komma rusande till min undsättning. Detta är inget tiggarbrev. Jag vill bara att du ska veta hur jag har det. Det här är en situation jag försatt mig i helt på egen hand.
Men... Kanske finns det någon som behöver hjälp med sitt företags reklam, med en film, en radiospot eller någon text eller inläsning av något slag?.. Jag måste ju i alla fall fråga, hur obekvämt det än känns. (Har du tillgång till magasinet Skåne, så har jag förresten skrivit huvudartikeln i senaste numret – paradoxalt nog, beroende på vad jag skrivit hittills, en stor artikel om njutningar...) Kanske någon har tillgång till någon förening eller sammanslutning, som skulle kunna ta emot en kunnig och tankeväckande föreläsare? Jag ger även mycket uppskattade kurser för enskilda eller grupper i presentations- och talteknik.
Ja, så ser min verklighet ut just nu. Ingen ska känna sig det minsta illa till mods för min skull, det här är mitt eget val och mitt eget problem. Jag älskar att hålla på med bloggen och få alla intelligenta och engagerade kommentarer – bara sedan i måndags har jag fått sammanlagt över 200 kommentarer och privata mejl! Den senaste veckan har drygt 1700 läsare tittat in. Jag känner mig alltså inte ensam, oälskad och bortglömd! Bara vankelmodig, ekonomist pressad och lite lappsjuk...
Tror vi borde skriva litet om medborgarlön och peka på dess uppenbara fördelar både individuellt och nationalekonomiskt.
Medborgarlön skulle frigöra otroliga mängder kreativ energi eftersom folk skulle ha råd och tid att göra det dom verkligen vill.
Staten åter kunde genom en medborgarlön effektivt distribuera räntefria pengar ut i samhället.
Men innan det...ett tips.
Filosofen Robert Anton Wilson skriver om i saken i Illuminati Papers. (Den boken hör f.ö. till mina absoluta favoriter av flera orsaker.)
Här har du en link till det och mycket annat matnyttigt:
http://www.maths.qmw.ac.uk/~ade/sld10.html
Bläddra ner 32 sidor till:
The RICH Economy
Robert Anton Wilson
The Illuminati Papers
Inlagt av
Lars Osterman |
11 oktober 2007 kl. 21:09
Livet far hårt fram med de flesta av oss just nu, men jag hoppas innerligt att UUAA kan leva vidare. Vettiga nyheter om vad som faktiskt händer i världen blir allt svårare att få tag på och din blogg är en av de få tillförlitliga källor som finns kvar.
En regelrätt betalsida skulle stänga ute just de läsare du är intresserad av att fånga upp, så det är väl knappast ett alternativ. Däremot kan man väl tänka sig att du sätter upp någon form av donationssystem där läsare kan lämna frivilliga, små eller stora, bidrag.
Emellertid räcker nog inte donationer till att täcka upp alla utgifter, någon ytterligare inkomstkälla måste förstås till. Exakt vad det kan vara vet jag inte men du nämnde kurser och föreläsningar. Med all din kunskap i bagaget om de globala konspirationerna så borde du kunna fylla vilka föreläsningssalar som helst, kanske inte Globen men närapå i alla fall.
Inlagt av
Anonym |
11 oktober 2007 kl. 23:29
Lars: För några år sedan skrev jag ner en modell för medborgarlön som jag tyckte var balanserad och bra. Då var jag dessvärre betyligt mer naiv, nu inser jag att tanken är helt utopisk med det sjuka system vi har i världen idag.
Inlagt av
Anonym |
11 oktober 2007 kl. 23:40
Joakim: Under förra riksdagsvalet här i Finland var en av huvudfrågorna just grundinkomsten. Tarja Crohnberg, De Grönas ordförande talade ofta om saken. Men de flesta andra var kategoriskt emot. Märkligt nog också de kristliga och populisterna. Berodde nog på okunskap och missförstånd.
I Norge har Liberale Venstres May Britt Vihovde för några år sedan på fullt allvar förslagit 100.000 NOK i medborgarlön åt var och en oberoende av om man har jobb eller inte.
Det finns liknande initiativ runt om i Europa och hela världen.
Idén kom ursprungligen från ingen mindre än C.H Douglas ca 1920. Buckminster Fuller, R.A Wilson och många andra har jobbat vidare på saken.
Eftersom pengar bara är kontoinföringar utan att backas upp av vare sig guld eller annat så kan staten i princip göra det utan att man behöver skatteintäkter till det. Men klart att EU-kommissionen skulle fördöma det som en ojust konkurrensfördel.
Naivt kanske. Men helt möjligt kanske efter den nära instående ekonomiska kraschen.
Inlagt av
Lars Osterman |
12 oktober 2007 kl. 00:11
Exakt, det är nästan så att man går och hoppas på den ekonomiska kraschen ;-)
Inlagt av
Anonym |
12 oktober 2007 kl. 10:17
Våra liv är som levande konstverk. Och vi själva är kanske inte alltid på det klara med vad detta konstverk vill visa... ;) Hang in there!
Inlagt av
Leif Erlingsson |
12 oktober 2007 kl. 16:32
GooodAfton Mikael,
Det här var det både mänskligaste och "sannaste" inlägget jag har läst hos Dig - sedan jag för några månader för första gången hittade till Dig - och Du inledningsvis på Ditt ”fina” sätt mer eller mindre bad mig dra åt helvete. Nu blev det ju senare inte riktigt så, kanske...
Jag har länge undrat över hur faen Du klarat ut att skriva alla dessa faktaspäckade artiklar - och SAMTIDIGT försörja Dig - och nu har jag fått svaret på det. Troligast har Du också mer eller mindre varit medveten hela tiden om vart allt detta arbete i slutändan skulle leda - avseende Din egen privatekonomi, kanske... Hur som med det så är Du ju där just nu.
Därvidlag så blir mitt tips: Spela en rad Keno varje dag - så gör Du ju faktiskt något som måhända kan göra att Du trots allt - för Din egen del - snabbt kan få en rimlig del av det ÖverFlöd av pengar som finns inte minst i Sverige - som Du behöver för att ordna upp saker och ting med kronofogden. Ifall inte - så skulle jag se den förändringsprocessen som Du just nu är inne i - som en vägvisning till att det kanske är det bästa för Dig att Du lämnar både hus och hem för något helt annat - vad vet jag...
WTC-skrapornas fall -har ju bevisligen i mycket hög grad medverkat till att också en helt ny rörelse hos vanligt folk - inte bara har spirat - utan tycks ju wäxa sig starkare och starkare för var dag - i meningen att fler och fler börjar tänka SJÄLVSSTÄNDIGT = utifrån sin helt egna gjorda erfarenheter i sin egna liv i kött, kanske...
Jag förstår Din situation - därför att jag var i en parallell sådan ca fyra månader innan jag skulle fylla 50 år. Det innebar i sak att alla familjens ägodelar - såsom egen byggd stor villa 1979 i centrala Laholm, två familjebilar, familjens gemensamt ägda konsult- och förvaltnings-AB, god ekonomi allmänt sett såväl som en normalt sett aktad samhällssocial situation allmänt sett - bokstavligt talat försvann till 100 % mer eller mindre över några få månader + att det i slutändan också blev en personlig skuld på sisådär ca 300 000 kr.
Detta ledde i sin förlängning till skilsmässa också - några få år senare. Dock - tack och lov för det säger jag numera - om både skilsmässan som sådan - såväl som allt det övriga.
Varför ? Hade inte detta skett så hade jag troligast för ganska många år sedan slutat upp med att andas. Varför ? Mitt liv var innan detta hände så urbota tråkigt - så troligast hade jag avlidit av tråkigheten som sådan - med någon lämplig sjukdom som ursäkt.
Varför var ett så ”gott” liv tråkigt då ? Ja - ifall jag vet på förhand en god prognos för i morgon - och den ideligen någotsånär blir uppfylld - då ÄR det levernet bokstavligt talat dödligt tråkigt = ETT I ALLT FÖR HÖG GRAD FÖRUTSÄGBART LIV ÄR DÖDLIGT TRÅKIGT - så som jag ser det just nu - utifrån mina helt egna gjorda erfarenheter sedan senhösten 1990.
Men visst - gissa om jag bokstavligt talat skrek ut min förtvivlan 1991 - på mina timslånga dagligdags förekommande promenader vid havet. Gissa om min då lilla söta goa rödbruna långhåriga dvärgtax Tessan fick ordentligt med motion också ?
Först ca fem år därefter - som framlevande på vad A-kassan gav i plånboken - kom jag på att det här helvetet 1990-91 bokstavligt talat hade räddat mitt liv ! Det var faktiskt min andra födelse i kött = den första fixade mamma Kristina 1941.
Hur faen det hela har gått till ekonomiskt under alla dessa ca 15 år - vet jag egentligen inte - för månadsvis var mitt på förhand uträknade underskott ca 2-3000 kr/månad som ensamboende. Dock - sedan ca 3 år tillbaka har jag ett SärboSamboFörhållande - som bidrar till att det numera finns ett plus på någon tusing per månad i min personliga ekonomi. Men jag har efter 1991 inte haft en enda dags arbete som LöneSlaveriAnställd eller någon annan ”vanlig” beskattningsbar inkomst - utan jag har hankat mig fram på vad A-kassan har gett + lite ”vitjobb” då och då - tills min folkpensionering inträdde år 2006 = efter ca 15 år !
Jag kan ju nu bara undra över hur Du kommer att ”erbjudas” av det LevAnde Livet självt - att ”reda ut” Din personliga prekära ekonomiska situation - och önskar Dig NU all ”Lyyycka Tiiill” med det ! ! !
Ha det... :-)
vännen Josef
Inlagt av
Josef Boberg |
12 oktober 2007 kl. 20:26
Tack detsamma, Josef! När du vill kan du ju uttrycka dig väldigt enkelt och "traditionellt". ;-) (Och tack för att du inte drog åt helvete...)
Den stora lättnaden är ju att jag inte har några andra att ta hänsyn till än min bolagspartner, och de pengarna har jag. Så ingen annan ska behöva bli lidande i alla fall.
Resten löser sig på något sätt.
Planen för i morgon blir att ta mina golfklubbor över axeln och stänga av mobiltelefonen. Det ska bli riktigt skönt, om bara vädret tillåter.
MW
Inlagt av
Mikael Wälivaara |
12 oktober 2007 kl. 21:06
Mikael:
Tråkigt att höra om dina bekymmer :-( . Hoppas det löser sig. Eller - jag vet att det kommer lösa sig - du hittar säkert vägen ut ur dina problem, det är jag övertygad om.
Ha det bra och kör hårt imorgon på golfbanan!
Hälsar
Ingenjören
Inlagt av
Anonym |
12 oktober 2007 kl. 22:58
Jätte trist att höra att du har problem, jag hoppas verkligen att det löser sig för alla... Du är aldrig ensam :D
Hoppas det gick bra på golfen :)
Inlagt av
Henrik Sultan |
14 oktober 2007 kl. 09:52
Här kommer några sena tips från mig.
Klipp dig och skaffa dig ett jobb! Skämt åsido, det kan vara mycket nyttigt att i perioder ta vilket lönearbete som helst, för pengarna, för upplevelsen och för den meditation enformiga jobb faktiskt kan ge. Jobbarkompisar är nyttiga, speciellt de mer svårsmälta!
Dra ner en aning på bloggandet. Prioritera det viktigaste och hoppa över en del mindre händelser. Var inte rädd för att inte publicera varje dag, pauser i bloggandet kan ibland väcka ett större intresse när publicering väl sker.
Lev i världen, inte av världen (tror jag det var).
Inlagt av
Anonym |
14 oktober 2007 kl. 19:50