Vem kunde ana, att freden var så temperaturberoende?
På en webbsida och i helsidesannonser i New York Times, i liberala och progressiva medier, överallt hörs nu ropen att dagens fredspristagare ska ställa upp som presidentkandidat i USA.
Om USA hade varit en demokrati hade Al Gore med största sannolikhet varit USA:s president i dag. Eller, som en god vän som är statsvetare från USA beskriver det, USA:s konung. Hur annorlunda världen hade sett ut i så fall kan vi bara spekulera i, men jag har en känsla av att det aldrig fanns en chans att han skulle vinna, så spekulationerna känns ganska meningslösa. Alla USA:s presidenter har varit utsedda i förväg sedan 1964, åtminstone. Men erkänn att det är en fascinerande tanke att föreställa sig en värld där aldrig 11 september, kriget mot terrorn eller allt det andra fruktansvärda som följt med Bushadministrationen hade inträffat...
Gore och Clinton, det stiliga radarparet, gled isär ganska tidigt under åren i Vita Huset, 1993 - 2001. Exakt vad detta berodde på lär vi väl aldrig få veta säkert, men två av anledningarna var Bills sexliv och Hillary Rodham, presidentens inflytelserika hustru. Biografier menar att Bill hade lovat att Al skulle få ovanligt stort inflytande som vicepresident, men att det snabbt blev uppenbart att Hillary var den som påverkade presidenten mest.
Riktigt illa blev det sedan under Gores presidentkampanj, 2000. Bill Clinton var handlingsförlamad på grund av riksrättsåtalet, men ägnade sin energi åt att jobba för Hillarys senatskampanj i New York, istället för sin vicepresident och tronföljare.
Men så inträffade alltså det skandalösa valfusket i Florida, som till slut ledde till att Högsta domstolen utsåg George Bush till president, inte valresultatet. Och Gore vek sig omedelbart, "för nationens bästa" som han uttryckte det. Alla som sett Fahrenheit 911 kommer ihåg hur ett antal ledamöter från representanthuset ville ogiltigförklara valresultatet, men saknade formell behörighet att göra detta eftersom inte en enda senator hade civilkurage nog att skriva under en sådan begäran.
Jag har inte sett någon som sätter ihop dessa båda konstigheter, men säkert är det inte bara jag som noterat det. Dels att Al Gore vägrade att slåss för ett hederligt valresultat och dels att varenda senator, inklusive samtliga demokrater, också slog ned blicken och lät sig köras över av Bush-maskineriet.
Om inte det låter uppgjort så vet jag inte vad...
Upp dyker denna "obekväma sanning", den globala uppvärmningen, som Gore och FN idag blivit fredspristagare för. Istället för dricksvatten, istället för tungmetaller, istället för skövling av regnskogar, istället för genmanipulation och förgiftning av våra livsmedel, istället för kärnkraftsavfall -- när Jorden drabbas av ännu en i raden av klimatförändringar, som den aldrig haft några problem att genomleva förut, inklusive ett flertal istider(!) så är plötsligt detta den enda fråga som gäller.
Och ser du något mönster i detta resonemang? Jo, alla de andra sakerna jag räknade upp har industrin ställt till med och måste själv reda ut -- men klimatet, det kan man skylla på alla oss små världsmedborgare, eftersom släpper ifrån oss koldioxid i parti och minut till och med när vi sover...
Eftersom denna fråga blivit ett skyttegravskrig, där ingendera sidan längre för någon dialog med den andra, talar jag nog bara till redan frälsta när jag tar upp det här. Inte ens det frapperande faktumet att den sataniska, superdefensiva oljeindustrin kapitulerat och erkänt sig skyldiga utan mer än ett symboliskt motstånd, får igång några varningssignaler hos folk! Man tycker bara att det är ännu mer generande för oss skeptiker, om vi inte ens kan inse det som de skyldiga erkänner!
Ingen välartad medborgare kan tänka sig möjligheten att det faktiskt går att vinna något på den uppkomna situationen, även för oljebolagen. Massor! Ingen lägger ihop den pågående debatten med att oljebolagen just nu gör de största bolagsvinsterna någonsin. Ingen tänker på att isläget på Nordpolen öppnar upp tillgången till nya väldiga oljefält. Ingen tänker på att hela oljepolitiken just nu -- alldeles speciellt i Mellanöstern -- handlar om att bromsa oljeleveranserna för att höja priserna, inte om att öka dem. Den globala uppvärmningen är i detta sammanhang den perfekta distraktionen från en mängd betydligt viktigare frågor.
Nobelkommittén nu konstaterat att klimatet är en fredsfråga! Eller kanske menar de tvärtom? Ju svalare desto fredligare, i alla fall... Men i praktiken torde effekten bli den motsatta; nya, strängare globala koldioxidregler kommer än en gång att drabba de fattigaste länderna hårdast. Motsättningarna mellan de rikaste och de fattigaste kommer att öka! Dricksvattenfrågan, som sedan länge anses vara den absolut största rättvisefrågan i hela världen, kommer att späs på med begränsningar för jordbruk, industrier, elektrifiering, transporter... Men alla måste ta sitt ansvar, även de fattigaste, eftersom detta är en global fråga, samtidigt som svenska kvällstidningar, så sent som i går, skriver om den ökande efterfrågan på lyxbilar från den allt rikare överklassen.
Den politiska konsekvensen om Al Gore skulle få för sig att ställa upp som presidentkandidat -- och vinna -- är också mycket intressant. Visst kan människor förändras, men Al Gore har redan tydligt visat att han inte är någon kämpe direkt; han kapitulerade mot Bill och Hillary och han kapitulerade mot Bush. Det finns stor anledning att misstänka att han inte är den verkliga ledaren bakom klimatrörelsen, utan att han fått detta uppdrag från krafter som vi nog helst inte vill känna till. Krafter som identifierat den perfekta marionetten: en välkänd politiker utan alltför mycket skit i bagaget, en loser som väcker snälla miljökämpars medlidande, en loser som egentligen är den moraliska segraren, vilket får många att unna honom en revansch...
När det enda vi med säkerhet kan säga om honom som statsman och ledare, är att han hittills inte visat sig vara mycket att hålla i handen när det blåser snålt...
Andra bloggar om: Al Gore, fredspriset, klimatförändringen, globala uppvärmningen, växthuseffekten, presidentvalet i USA
Om USA hade varit en demokrati hade Al Gore med största sannolikhet varit USA:s president i dag. Eller, som en god vän som är statsvetare från USA beskriver det, USA:s konung. Hur annorlunda världen hade sett ut i så fall kan vi bara spekulera i, men jag har en känsla av att det aldrig fanns en chans att han skulle vinna, så spekulationerna känns ganska meningslösa. Alla USA:s presidenter har varit utsedda i förväg sedan 1964, åtminstone. Men erkänn att det är en fascinerande tanke att föreställa sig en värld där aldrig 11 september, kriget mot terrorn eller allt det andra fruktansvärda som följt med Bushadministrationen hade inträffat...
Gore och Clinton, det stiliga radarparet, gled isär ganska tidigt under åren i Vita Huset, 1993 - 2001. Exakt vad detta berodde på lär vi väl aldrig få veta säkert, men två av anledningarna var Bills sexliv och Hillary Rodham, presidentens inflytelserika hustru. Biografier menar att Bill hade lovat att Al skulle få ovanligt stort inflytande som vicepresident, men att det snabbt blev uppenbart att Hillary var den som påverkade presidenten mest.
Riktigt illa blev det sedan under Gores presidentkampanj, 2000. Bill Clinton var handlingsförlamad på grund av riksrättsåtalet, men ägnade sin energi åt att jobba för Hillarys senatskampanj i New York, istället för sin vicepresident och tronföljare.
Men så inträffade alltså det skandalösa valfusket i Florida, som till slut ledde till att Högsta domstolen utsåg George Bush till president, inte valresultatet. Och Gore vek sig omedelbart, "för nationens bästa" som han uttryckte det. Alla som sett Fahrenheit 911 kommer ihåg hur ett antal ledamöter från representanthuset ville ogiltigförklara valresultatet, men saknade formell behörighet att göra detta eftersom inte en enda senator hade civilkurage nog att skriva under en sådan begäran.
Jag har inte sett någon som sätter ihop dessa båda konstigheter, men säkert är det inte bara jag som noterat det. Dels att Al Gore vägrade att slåss för ett hederligt valresultat och dels att varenda senator, inklusive samtliga demokrater, också slog ned blicken och lät sig köras över av Bush-maskineriet.
Om inte det låter uppgjort så vet jag inte vad...
Upp dyker denna "obekväma sanning", den globala uppvärmningen, som Gore och FN idag blivit fredspristagare för. Istället för dricksvatten, istället för tungmetaller, istället för skövling av regnskogar, istället för genmanipulation och förgiftning av våra livsmedel, istället för kärnkraftsavfall -- när Jorden drabbas av ännu en i raden av klimatförändringar, som den aldrig haft några problem att genomleva förut, inklusive ett flertal istider(!) så är plötsligt detta den enda fråga som gäller.
Och ser du något mönster i detta resonemang? Jo, alla de andra sakerna jag räknade upp har industrin ställt till med och måste själv reda ut -- men klimatet, det kan man skylla på alla oss små världsmedborgare, eftersom släpper ifrån oss koldioxid i parti och minut till och med när vi sover...
Eftersom denna fråga blivit ett skyttegravskrig, där ingendera sidan längre för någon dialog med den andra, talar jag nog bara till redan frälsta när jag tar upp det här. Inte ens det frapperande faktumet att den sataniska, superdefensiva oljeindustrin kapitulerat och erkänt sig skyldiga utan mer än ett symboliskt motstånd, får igång några varningssignaler hos folk! Man tycker bara att det är ännu mer generande för oss skeptiker, om vi inte ens kan inse det som de skyldiga erkänner!
Ingen välartad medborgare kan tänka sig möjligheten att det faktiskt går att vinna något på den uppkomna situationen, även för oljebolagen. Massor! Ingen lägger ihop den pågående debatten med att oljebolagen just nu gör de största bolagsvinsterna någonsin. Ingen tänker på att isläget på Nordpolen öppnar upp tillgången till nya väldiga oljefält. Ingen tänker på att hela oljepolitiken just nu -- alldeles speciellt i Mellanöstern -- handlar om att bromsa oljeleveranserna för att höja priserna, inte om att öka dem. Den globala uppvärmningen är i detta sammanhang den perfekta distraktionen från en mängd betydligt viktigare frågor.
Nobelkommittén nu konstaterat att klimatet är en fredsfråga! Eller kanske menar de tvärtom? Ju svalare desto fredligare, i alla fall... Men i praktiken torde effekten bli den motsatta; nya, strängare globala koldioxidregler kommer än en gång att drabba de fattigaste länderna hårdast. Motsättningarna mellan de rikaste och de fattigaste kommer att öka! Dricksvattenfrågan, som sedan länge anses vara den absolut största rättvisefrågan i hela världen, kommer att späs på med begränsningar för jordbruk, industrier, elektrifiering, transporter... Men alla måste ta sitt ansvar, även de fattigaste, eftersom detta är en global fråga, samtidigt som svenska kvällstidningar, så sent som i går, skriver om den ökande efterfrågan på lyxbilar från den allt rikare överklassen.
Den politiska konsekvensen om Al Gore skulle få för sig att ställa upp som presidentkandidat -- och vinna -- är också mycket intressant. Visst kan människor förändras, men Al Gore har redan tydligt visat att han inte är någon kämpe direkt; han kapitulerade mot Bill och Hillary och han kapitulerade mot Bush. Det finns stor anledning att misstänka att han inte är den verkliga ledaren bakom klimatrörelsen, utan att han fått detta uppdrag från krafter som vi nog helst inte vill känna till. Krafter som identifierat den perfekta marionetten: en välkänd politiker utan alltför mycket skit i bagaget, en loser som väcker snälla miljökämpars medlidande, en loser som egentligen är den moraliska segraren, vilket får många att unna honom en revansch...
När det enda vi med säkerhet kan säga om honom som statsman och ledare, är att han hittills inte visat sig vara mycket att hålla i handen när det blåser snålt...
Andra bloggar om: Al Gore, fredspriset, klimatförändringen, globala uppvärmningen, växthuseffekten, presidentvalet i USA
Oj. Detta var intressant. Och du talade inte riktigt bara till redan frälsta.
Men varför finns det ett sådant motstånd då, mot att införa t.ex Kyoto, om det är som du säger, att det finns så starka skäl för industrin att gilla klimatsnacket?
Inlagt av
Anonym |
12 oktober 2007 kl. 19:04
Jag är förstummad Pia! Och du råskäller inte ens på mig för att jag är köpt av oljeindustrin?
Jag hoppas att det finns någon läsare som är bättre insatt i turerna kring Kyoto än jag, men så här har jag uppfattat det:
Kyoto är en synnerligen symbolisk överenskommelse, som jag tror att USA, förmodligen helt korrekt, avfärdade som enbart kostsam och ogynnsam för deras industri. Avtalet gynnade istället, som jag minns det, länder som Kina och Indien. Helt fel med andra ord.
Kanske hade man inte heller insett hur användbar miljöterrorismen var ännu, eller kanske hade man beslutat sig för att vänta tills klimatet hade ändrats tillräckligt påtagligt.
I takt med att USA:s industri försvinner till Asien började Bush först tala om USA:s "addiction", psykiska beroende av olja, vilket var ett stort steg för en man som en gång försökte göra en oljekarriär med pappas och pappas kompisars (familjen bin Laden till exempel) oljepengar.
(Och eftersom familjen Bush är totalt genomkorrumperad finns det ingen anledning att inbilla sig att han skulle fatta några beslut som missgynnade familjen och familjens närmaste vänner.)
Idag är Bushs omvändelse under galgen en av miljörörelsens stoltaste troféer. Och Bush kan hävda att han stred så länge det var möjligt för landets arbetstillfällen och ekonomi. Oljeindustrin gör rekordvinster, FN och USA får Nobels fredspris, Al Gore får plåster på såren för att han tvingades lämna walk-over år 2000, Jordens befolkning har ytterligare en sak att vara livrädd för, vädret (!), det finns nya saker att beskatta och nya möjligheter att trycka till västvärldens medelklass och svälta ihjäl u-ländernas fattiga, medierna behöver inte skriva om krig, utarmat uran, taktiska kärnvapen, tortyr och övervakning, eller riktiga miljöhot för den delen, utan läsarna snubblar över varandra för att be om ursäkt för sina egna synder...
Jag hade faktiskt tänkt att vänta med att skriva om detta några dagar, eftersom det finns så många verkligt uppriktiga och hängivna människor runt om i landet som är stolta och glada ikväll. Som tycker att världen för första gången på mycket länge har gjort något förnuftigt och gott, belönat en rörelse som drivits av gräsrötter runt hela världen.
Men nu blev det som det blev.
Det var politiker som fick fredspriset idag, inte några gräsrötter. FN är en politisk organisation, Al Gore är en politiker... Bara det borde göra alla misstänksamma.
MW
Inlagt av
Mikael Wälivaara |
12 oktober 2007 kl. 20:13
"Förlåt mig, för jag är en eländig, klimatsyndig människa, som inte på egen hand kan göra det rätta, Fräls mig från min ondska, oh, du 'obekväma sanning'! Jag fattiga syndare förmår intet av mig själv."
Inlagt av
Leif Erlingsson |
12 oktober 2007 kl. 21:30
MW: Gällande din kommentar till pia. Jag tror du har rätt i "medierna behöver inte skriva om krig". När jag åkte till affären idag så hörde jag på radion ännu en nyhet om att Turkiet börjar mopsa upp sig än mer (mer än det vi visste igår) mot USA, jag hörde aldrig hela nyheten men tänkte att det kommer på TV. Ack vad jag bedrog mig, det var "freds host miljöpris" och Al Gore för hela slanten. Ekonominyheterna kom dock med ytterligare ett omen, guldpriset rusar. I mina öron säger det: kommande dollar-ras. Det är liksom inga småsparare som påverkar guldpriset.. Mån tro vilka det är som hoppar av dollarbåten, Kina eller typ. "Rockefeller/J.P Morgan"?
//steelneck
Inlagt av
Anonym |
12 oktober 2007 kl. 21:53
Steelneck:
Håller med. Och jag läste för nån vecka sedan att Riksbanken ska sälja 10 ton guld och köpa - dollar?!?!!?
Landsförräderi - det är vad det är! Varför ska vi svenskar subventionera dollarn?
Annars är jag inte så säker hur det är med klimatet ;-)
Inlagt av
Anonym |
12 oktober 2007 kl. 22:23
Mikael, har du hört den här smaskiga konspirationsteorin: "Kriget mot terrorn" och "Växthuseffekten" är bara två sockedockor som våra "ägare", läs bankirerna i Londons City och/eller Illuminati, judarna, frimurarna eller vilka de nu är, använder för att skrämma skiten ur folk och få dem spaka. Somliga bankirer anser att "kriget" kan bli för riskabelt och att "global warming" är ett bättre sätt att kunna privatisera t ex dricksvattnet utan att nån märker det förrän det är för sent. Nåväl, vara hur det vara vill med den saken, men nåt som inte är teori är det faktum att de konserter runtom i världen som i somras skulle puffa för att göra nåt åt just "klimathotet" floppade nästan allihop, och att en av penningpåsarna bakom showerna, en yngre Rothschild-ättelägg, gjorde bort sig totalt i en intervju med den för all del ibland väl skränige Alex Jones. På frågan varför inte bara jorden har blivit varmare utan även Mars, och Jupiters och Saturnus månar, svarade Jay Rotschild, tror jag han heter, att "de planeterna ligger närmare solen än vad jorden gör". Där ser man. Om kunskap vore pengar ...
Jag ser ett visst hopp i den här historien, för om en människa med så oändligt mycket mer makt och pengar än vad du eller jag har kan vara så häpnadsväckande okunnig, är inte både makten och pengarna då närmast att likna vid kejsarens nya kläder? Men det är klart, med en miljon journalister som dagarna i ända säger att "gu va snygga kleder han har" kan det kanske bli svårt att se klart, men det gör tydligen många människor ändå, ty att dagstidningarna blir billigare för varje minut som går måste väl bero på att allt färre tror ett ord av vad som står i dem?
Inlagt av
Gonzo Long |
13 oktober 2007 kl. 00:13
Även jag har efter detta mist mina sista illusioner om att nobelpriskommittén skulle ha någon som helst integritet. Nej, tydligen lyder även dessa under samma banksterelit och propagerar därmed för koldioxidutsläppslögnen på detta vis. Och folk sväljer mask, krok, sänke och flöte - ja om inte hela metspöt av bara farten
Pristagaren bestämdes säkerligen långt tidigare i elitens kabinett, eventuellt på Bilderbergmötet i Istanbul 2007.
Då (när-det-nu-var-som)Harold Pinter fick nobelpriset i litteratur och hade hållit sitt synnerligen kritiska tal mot Bush-regimen undrade man nog om priskommitten ångrat sig....
Inlagt av
Lars Osterman |
13 oktober 2007 kl. 12:48
Okej! Det blev en hel del att tänka på. Jag menade nog aldrig att jag skulle ha trott att Kyoto hade haft någon större innebörd.
Detdär med att klimathotet gör andra kriser osynliga går jag helt med på. T.ex. har jag hört att hela jordens befolkning skulle få rent vatten för en summa motsvarande den som européer lägger ner på glass varje år. Jag är också övertygad om att medierna kör precis vad som sägs till dem.
Men skulle ni inte säga att det finns något positivt alls med att så många som inte tidigare har brytt sig alls har börjat anstränga sig lite?
Inlagt av
Anonym |
13 oktober 2007 kl. 14:59
Lars:
Nobels fredspris delas ut av den Norska Nobelpriskomiten vars medlemmar väljs ut av det Norska Stortinget.
Nobelpristagaren i litteratur utses av den Svenska Akademien. Årets pristagare Doris Lessing är en ytterst intressant person, både som författare och som människa.
Innan man börjar spy galla är det bra om man har lite koll på fakta...
Inlagt av
Anonym |
13 oktober 2007 kl. 15:38
(Tillbaka efter en stärkande vända ute på golfbanan i sol och nypande höstvindar...)
Ingenjören påminner även mig om ett förbiseende i min förra kommentar:
FN är en politisk organisation, Al Gore är en politiker och den norska nobelkommittén består av politiker...
Gonzolong:
Vi får inte glömma att det största hotet mot blodsbröderna i toppen är deras inavel. Tyvärr har de insett det själva och börjat tillåta lite mer friskt blod, men det är definitivt inte hälsosamt, det de håller på med.
Det kan locka till lyteskomik, men det betyder också att de också är mer oförutsägbara och irrationella.
Pia jag vill verkligen inte framstå som bara en raljerande cyniker.
Jag var själv en entusiastisk tillskydare till Gore och kampen mot AGW för mindre än ett år sedan.
Naturligtvis är det utmärkt att fler och fler börjar bli medvetna om att man kan göra en hel del för att minska på nedsmutsningen av miljön redan på det privata planet. Och där har vi bara börjat!
Men eftersom jag allt mer lutar åt att det som händer är skapat av människor, men på ett helt annat sätt och med ett helt annat syfte än det vi får oss itutat i media, så kan jag inte hålla tyst.
Det blir nog mer innan kvällen är över.
Läs min fabel igen, om du har tid.
MW
Inlagt av
Mikael Wälivaara |
13 oktober 2007 kl. 16:57
Jag har ägnat kvällen åt att läsa och lyssna på Al Gores vänner i USA. De är verkligen enormt stolta och gör lång näsa åt alla högerkrafter som inte har anständigheten att gratulera för den hedervärda utmärkelsen.
Jag undrar vad progressiva amerikaner sa när Henry Kissinger fick priset?..
Men det jag är lite besviken på, bästa läsare, är att ingen gjort kopplingen olja - AGW - Norge? Det är väl ytterst relevant i detta sammanhang?
MW
Inlagt av
Mikael Wälivaara |
13 oktober 2007 kl. 22:14
tack! Det var en tankeväckande fabel. Jag ska nog komma hit och läsa lite oftare.
För att återgå till rubriken på inlägget (kanske med ändringen "klimatberoende" i stället för ordet "temperaturberoende"), så tyckte jag i alla fall att Wangari Maathais pris för några (två?) år sedan var en himla bra grej.
Inlagt av
Anonym |
14 oktober 2007 kl. 11:28
ingenjören: Marknaden skulle oroas som råvarupriserna steg allt för hastigt, så de handlar om att dumpa priserna på guld också.
Inlagt av
Anonym |
15 oktober 2007 kl. 15:42
ingenjören: De högst upp med insideinformation om en kommande krash har pumpat över miljardbelopp de senaste 2 åren till råvarumarknaden, detta utlöste ett miniskalv på marknaden i maj förra året när marknaden inte förstod varför Guld, Platina steg kraftigt sen ett halvår innan.
Nu pushar riksbankerna ner priset på valutareserverna och stödköper varandras valutor för att förhindra krashen, en konstgjord andning med andra ord. Hur länge kan det fortgå?
Inlagt av
Anonym |
15 oktober 2007 kl. 15:50
Förlåt jag skriver fel..
Nu pushar riksbankerna ner priset med hjälp av valutareserverna. De säljer bl a av guldet. Allt enligt hemliga överrenskommelser sins emellan och stödköper varandras valutor.
Hur länge klarar de manipulera marknaden? Hålla dem under armarna?
Inlagt av
Anonym |
15 oktober 2007 kl. 15:54