Bara USA-hat eller en bild av verkligheten?
ÅTERSKAPAD ARTIKEL FRÅN 2 JULI, 2007.
Professorer i konstitutionell rätt hävdar det, senatorer hävdar det, domare hävdar det, politiska experter hävdar det – USA styrs av kriminella ledare. Nej, inte kriminella i någon bildlig mening, utan kriminella som i lagbrytare, som i brottslingar som hör hemma i fängelse. Somliga går till och med så långt att de hävdar att USA inte längre är en demokrati.
Eftersom jag ibland kallas höger och ibland vänster, beroende på var det är jag kritiserar, är det kanske inte helt rättvisande, men jag skulle nog säga att jag oftare anklagas för att vara vänster och USA-hatare. Jag har till och med "utmanats" att skriva mer om Ryssland, om jag nu är en sådan fanbärare för demokratin.
Ett standardsvar är naturligtvis att USA, som förebild och världens polis, måste bevakas extra noga. Ryssland, å andra sidan, har aldrig varit en demokrati. Men det räcker inte.
Det som pågår i USA sedan snart sex år, är den mörkaste epoken i den västerländska demokratins historia – och det tragiska är att vi knappast ens diskuterar det. Jo, i vissa delar av USA diskuteras det högljutt och passionerat, men knappt alls här i Sverige på politisk eller akademisk nivå. Och definitivt inte i vår officiella utrikespolitik.
Låt mig bara ta några mycket tydliga exempel:
Presidenten har, under skyddet av att landet befinner sig i krig (ett krig som han själv startade) givit sig själv rätten att
• vägra att lämna ifrån sig uppgifter till kongressen för att visa att han följer lagar och regler
• vägra att själv följa lagar som kongressen beslutat om
• vägra att lämna ifrån sig offentliga handlingar
• kidnappa utländska medborgare på främmande mark och föra dem till fångläger där de får torteras och hållas i obegränsad tid
• fängsla egna medborgare och hålla dem fängslade under obegränsad tid, utan advokat, utan domstolsprövning och utan att få reda på vad de sitter häktade för, samt använda tortyr
• bryta sig in i privabostäder och konfiskera datorer, papper och andra privata ägodelar samt att placera ut avlyssningsutrutning, utan att de drabbade ens har rätt att få reda på att det inträffat
• avlyssna nationella och internationella telefonsamtal utan förprövning, läsa e-post, kontrollera vilka hemsidor man besöker, kontrollera vilka telefonnummer man ringer osv
• genomföra nationella och lokala val där de röstande gör sina val på datorer som tillverkats av privata företag som inte lämnar ifrån sig några register eller källkoder men som medborgarrörelser hackat på bara minuter
• slippa demokratisk kontroll, eftersom han är högste befälhavare i en krigssituation (ett krig han själv startat) och vicepresidenten för att han både är vicepresident och talman i senaten och därför inte omfattas av någonderas regelverk
Exemplen skulle kunna bli nästan hur många som helst.
Försvarare av USA hävdar, å andra sidan, att blotta faktum att detta kan diskuteras öppet på nätet och i en fri press, är det starkaste beviset på motsatsen; USA är fortfarande en demokrati. Men det är verkligen ett ytterst bräckligt argument om du tittar på punkterna ovan.
Visst kan man diskutera detta till en viss gräns, men hela tiden under hot om att drabbas av trakasserier från myndigheterna eller till och med att spärras in i fängelse. Och hela tiden i vetskapen om att mer än ett dussin olika underrättelse- och säkerhetstjänster, med sammanlagt flera hundratusen anställda och den mest avancerade teknologin i världen, i hemlighet kan göra precis vad de vill med dig. Utan att du ens får försvara dig...
Det är ingen bra grund för att tala om yttrandefrihet. Det säger snarare: "Om du är mån om ditt eget bästa, så håll käften och stick inte upp."
På ett sätt kan jag samtidigt förstå att det blivit så här. Vi har fått för oss att när politiker börjar använda brösttoner som "kriminellt", "grundlagsvidrigt" eller "korrumperat", så gör man det mer retoriskt. Det är överdrifter för att spetsa till debatten.
Men om det man angriper verkligen är kriminellt, grundlagsvidrigt och/eller korrumperat, vad ska man då använda för ord?! "Verkligen"? Det har gått inflation i språket. Så att kalla till exempel ett krig, som FN:s generalsekreterare kallar ett "brott mot FN:s stagdar", för olagligt är i debatten bara retorik, bara överdrifter. Men antalet dödade, direkt och indirekt, har förmodligen passerat en miljon...
Inte kan väl demokratiskt valda politiker bryta mot lagarna?! Om inte annat så finns det ju ett parlament och en högsta domstol som kan pröva detta...
Och därmed är cirkeln sluten, Vita Huset vägrar ju att lämna ifrån sig information till parlament och domstol. "There's a hole in the bucket, dear Liza."
Men hur är det då med högsta domstolen?
Justitieråden i USA:s högsta domstol väljs av presidenten och godkänns av senaten och sitter på livstid. Med undantag för Bill Clintons åtta år mellan 1992 och 2000 har USA styrts av republikanska presidenter ända sedan Ronald Reagan, sedan 1980. Och de senaste 12 åren har republikanerna haft majoritet i kongresen. Man har alltså haft utmärkt möjlighet att tillsätta "sina" justiteråd. USA:s högsta domstol är idag en parodi, där storföretag alltid vinner över privatpersoner och gamla beslut nu omprövas för att bättre passa de neokonservativa. Är det någon som fortfarande kommer ihåg att Bush till och med försökte få in sin privata advokat, Harriet Meiers, som ett av de nio justitieråden? Hon som sa att Bush är den mest briljante man hon någonsin träffat...
Men där sa till och med hans partivänner i Capitolium stopp och belägg – man måste åtminstone kunna grundlagen för att kandidera.
Detta är inte en fråga från kalla kriget, USA kontra Ryssland, höger kontra vänster. Det är en fråga om att värna våra rättigheter. För det som händer i USA kommer förr eller senare även hit, det har vi sett så många exempel på genom åren.
I sitt utrikespolitiska tal inför riksdagen i vintras kritiserade Carl Bildt och den svenska regeringen Ryssland och Sudan – vilket, som ett mindre lustigt sammanträffande, råkar vara de två länder där Lundin Oil huvudsakligen är verksamma – men inte ett kritiskt ord yttrades om USA eller USA:s olagliga krig. Inte ett ord om illegal avlyssning eller upphävandet av Habeas Corpus. Inte ett ord om tortyr eller hemliga fångläger...
Oppositionen, socialdemokraterna, leds av en bilderbergare, Mona Sahlin, och skuggregeringens utrikesminister är bilderbergaren och medlemmen i trilaterala kommissionen, Urban Ahlin. Snaran dras åt, långsamt och i hemlighet, och vi ägnar vår eneregi åt att käbbla med varandra om höger och vänster.
Andra bloggar om: USA, Bush, Cheney, USA-hat, höger, vänster, Carl Bildt, svensk utrikespolitik, demokrati, yttrandefrihet, konspiration, konspirationsteorier
Professorer i konstitutionell rätt hävdar det, senatorer hävdar det, domare hävdar det, politiska experter hävdar det – USA styrs av kriminella ledare. Nej, inte kriminella i någon bildlig mening, utan kriminella som i lagbrytare, som i brottslingar som hör hemma i fängelse. Somliga går till och med så långt att de hävdar att USA inte längre är en demokrati.
Eftersom jag ibland kallas höger och ibland vänster, beroende på var det är jag kritiserar, är det kanske inte helt rättvisande, men jag skulle nog säga att jag oftare anklagas för att vara vänster och USA-hatare. Jag har till och med "utmanats" att skriva mer om Ryssland, om jag nu är en sådan fanbärare för demokratin.
Ett standardsvar är naturligtvis att USA, som förebild och världens polis, måste bevakas extra noga. Ryssland, å andra sidan, har aldrig varit en demokrati. Men det räcker inte.
Det som pågår i USA sedan snart sex år, är den mörkaste epoken i den västerländska demokratins historia – och det tragiska är att vi knappast ens diskuterar det. Jo, i vissa delar av USA diskuteras det högljutt och passionerat, men knappt alls här i Sverige på politisk eller akademisk nivå. Och definitivt inte i vår officiella utrikespolitik.
Låt mig bara ta några mycket tydliga exempel:
Presidenten har, under skyddet av att landet befinner sig i krig (ett krig som han själv startade) givit sig själv rätten att
• vägra att lämna ifrån sig uppgifter till kongressen för att visa att han följer lagar och regler
• vägra att själv följa lagar som kongressen beslutat om
• vägra att lämna ifrån sig offentliga handlingar
• kidnappa utländska medborgare på främmande mark och föra dem till fångläger där de får torteras och hållas i obegränsad tid
• fängsla egna medborgare och hålla dem fängslade under obegränsad tid, utan advokat, utan domstolsprövning och utan att få reda på vad de sitter häktade för, samt använda tortyr
• bryta sig in i privabostäder och konfiskera datorer, papper och andra privata ägodelar samt att placera ut avlyssningsutrutning, utan att de drabbade ens har rätt att få reda på att det inträffat
• avlyssna nationella och internationella telefonsamtal utan förprövning, läsa e-post, kontrollera vilka hemsidor man besöker, kontrollera vilka telefonnummer man ringer osv
• genomföra nationella och lokala val där de röstande gör sina val på datorer som tillverkats av privata företag som inte lämnar ifrån sig några register eller källkoder men som medborgarrörelser hackat på bara minuter
• slippa demokratisk kontroll, eftersom han är högste befälhavare i en krigssituation (ett krig han själv startat) och vicepresidenten för att han både är vicepresident och talman i senaten och därför inte omfattas av någonderas regelverk
Exemplen skulle kunna bli nästan hur många som helst.
Försvarare av USA hävdar, å andra sidan, att blotta faktum att detta kan diskuteras öppet på nätet och i en fri press, är det starkaste beviset på motsatsen; USA är fortfarande en demokrati. Men det är verkligen ett ytterst bräckligt argument om du tittar på punkterna ovan.
Visst kan man diskutera detta till en viss gräns, men hela tiden under hot om att drabbas av trakasserier från myndigheterna eller till och med att spärras in i fängelse. Och hela tiden i vetskapen om att mer än ett dussin olika underrättelse- och säkerhetstjänster, med sammanlagt flera hundratusen anställda och den mest avancerade teknologin i världen, i hemlighet kan göra precis vad de vill med dig. Utan att du ens får försvara dig...
Det är ingen bra grund för att tala om yttrandefrihet. Det säger snarare: "Om du är mån om ditt eget bästa, så håll käften och stick inte upp."
På ett sätt kan jag samtidigt förstå att det blivit så här. Vi har fått för oss att när politiker börjar använda brösttoner som "kriminellt", "grundlagsvidrigt" eller "korrumperat", så gör man det mer retoriskt. Det är överdrifter för att spetsa till debatten.
Men om det man angriper verkligen är kriminellt, grundlagsvidrigt och/eller korrumperat, vad ska man då använda för ord?! "Verkligen"? Det har gått inflation i språket. Så att kalla till exempel ett krig, som FN:s generalsekreterare kallar ett "brott mot FN:s stagdar", för olagligt är i debatten bara retorik, bara överdrifter. Men antalet dödade, direkt och indirekt, har förmodligen passerat en miljon...
Inte kan väl demokratiskt valda politiker bryta mot lagarna?! Om inte annat så finns det ju ett parlament och en högsta domstol som kan pröva detta...
Och därmed är cirkeln sluten, Vita Huset vägrar ju att lämna ifrån sig information till parlament och domstol. "There's a hole in the bucket, dear Liza."
Men hur är det då med högsta domstolen?
Justitieråden i USA:s högsta domstol väljs av presidenten och godkänns av senaten och sitter på livstid. Med undantag för Bill Clintons åtta år mellan 1992 och 2000 har USA styrts av republikanska presidenter ända sedan Ronald Reagan, sedan 1980. Och de senaste 12 åren har republikanerna haft majoritet i kongresen. Man har alltså haft utmärkt möjlighet att tillsätta "sina" justiteråd. USA:s högsta domstol är idag en parodi, där storföretag alltid vinner över privatpersoner och gamla beslut nu omprövas för att bättre passa de neokonservativa. Är det någon som fortfarande kommer ihåg att Bush till och med försökte få in sin privata advokat, Harriet Meiers, som ett av de nio justitieråden? Hon som sa att Bush är den mest briljante man hon någonsin träffat...
Men där sa till och med hans partivänner i Capitolium stopp och belägg – man måste åtminstone kunna grundlagen för att kandidera.
Detta är inte en fråga från kalla kriget, USA kontra Ryssland, höger kontra vänster. Det är en fråga om att värna våra rättigheter. För det som händer i USA kommer förr eller senare även hit, det har vi sett så många exempel på genom åren.
I sitt utrikespolitiska tal inför riksdagen i vintras kritiserade Carl Bildt och den svenska regeringen Ryssland och Sudan – vilket, som ett mindre lustigt sammanträffande, råkar vara de två länder där Lundin Oil huvudsakligen är verksamma – men inte ett kritiskt ord yttrades om USA eller USA:s olagliga krig. Inte ett ord om illegal avlyssning eller upphävandet av Habeas Corpus. Inte ett ord om tortyr eller hemliga fångläger...
Oppositionen, socialdemokraterna, leds av en bilderbergare, Mona Sahlin, och skuggregeringens utrikesminister är bilderbergaren och medlemmen i trilaterala kommissionen, Urban Ahlin. Snaran dras åt, långsamt och i hemlighet, och vi ägnar vår eneregi åt att käbbla med varandra om höger och vänster.
Andra bloggar om: USA, Bush, Cheney, USA-hat, höger, vänster, Carl Bildt, svensk utrikespolitik, demokrati, yttrandefrihet, konspiration, konspirationsteorier
Någon sade att USA aldrig ens avsetts var eller bli en demokrati eftersom "demokrati är 51%:s diktatur över den resterade 49%:en av befolkningen".
Nej man har haft en konstitutionell republik där alla - även den lilla 1%:en har samma rättigheter och friheter.
Men ja, trots detta påstås det ju allmänt att USA har ett demokratiskt statskick eftersom det "låter bra" och eftersom demokrati än så länge anses vara ett positivt laddat ord som betyder folkvälde.
Jag sammanställde fem år sen en debattartikel med rubriken "D emokratin i USA är bräcklig". Den publicerades i Finlands största svenska dagstidning, Hufvudstadsbladet den 19.1.2002.
Killarna på http://100777.com lånade den till sin hemsida där den fortfarande tycks finnas ifall nån vill titta efter.
http://100777.com/node/1340
Notera att det är en god tid sedan den skrevs. Och formuleringarna kunde ha gjorts bättre.
Inlagt av
Lars Osterman |
26 augusti 2007 kl. 17:35
Den ska jag läsa som kvällslitteratur i afton, Lars!
Men det är intressant att du tar upp 51-49-problematiken, eftersom det är vad många idag anklagar Bush-regimen och det republikanska partiet för att ha haft som hela sin strategi under senare år (huvudsakligen lett av Karl Rove).
Rove inbillade sig ju till och med att man genom att skickligt utnyttja denna metod i praktiken skulle kunna göra USA till en enpartistat. Men det är ju en rent hypotetisk fråga, eftersom demokraterna knappast kan påstås utgöra någon handlingskraftig motkraft...
MW
Inlagt av
Mikael Wälivaara |
26 augusti 2007 kl. 17:43