Vann Kennedy över Nixon 1960
med hjälp av valfusk?
Presidentvalet 1960, mellan den redan då djupt föraktade Richard M. Nixon och den långt ifrån populäre katolske playboyen John F. Kennedy, avgjordes med bara drygt 100.000 rösters marginal. I delstaten Illinois var marginalen bara 9.000 röster. Men i Cook County, där staden Chicago ligger, som på den här tiden styrdes av den mäktige och korrumperade demokratiske borgmästaren Richard Daley, vann JFK med 450.000 röster! Valfusk, vrålade republikanerna. Men inga undersökningar kunde bekräfta att något sådant förekommit i en skala som kunnat ändra slutresultatet. Fortfarande tror dock många, även så respekterade personer som journalisten Seymour Hersh, att Nixon egentligen var den verklige vinnaren.
I förra veckan visade Kunskapskanalen på SVT en mycket slarvig dokumentär om Richard Nixon, med undertiteln Mannen vi älskade att hata. När det dramatiska och historiskt ödesmättade valet 1960 kom upp -- och avklarades på ett par minuter -- konstaterade speakerrösten att man idag vet att miljardären Joseph Kennedy köpte valet i Illinois till sin son.
Eftersom detta till och med för mig är länge sedan har jag forskat lite grand i historien och funnit att den definitivt inte är klarlagd och att flera frågetecken kvarstår.
Två märkligt svaga kandidater
Att valet kom att stå mellan dessa två högst kontroversiella figurer är, till att börja med, ett av historiens stora mysterier. Nixon hade varit vicepresident under Eisenhower, men innan George H. W. Bush (under Ronald Reagan) och alldeles särskilt idag, med Dick Cheney, var detta en anonym och huvudsakligen representativ post. Presidenter ansågs välja sina vicepresidenter som en slags livförsäkring: "Titta vad ni får om ni gör er av med mig!"
Nixon personifierade verkligen en sådan vicepresident och var redan då en driftkucku i både politiken och i pressen. (Hur många minns pappa Bushs vicepresident, Dan Quayle, som gav intryck av att vara en fullkomlig idiot?)
Föraktad även av Eisenhower
Men Eisenhowers förakt för Nixon var ovanligt tydligt, även om han halvhjärtat stödde "Tricky Dick" i valkampanjen. Hans uttalande till pressen, när han ombads att berätta om Nixons starkaste sidor, är en klassiker:
På den demokratiska sidan fanns så den unge och bildsköne rikemanssonen John F. Kennedy. Visserligen var han lite av en krigshjälte och välutbildad, men han var katolik, ung och ökänd för ett utsvävande och promiskuöst liv, och väckte därför ett stort motstånd hos breda grupper amerikaner. Men detta räknas som det första riktiga TV-valet och Nixon, med sin flackande blick, sin kraftiga skäggväxt och sin benägenhet att svettas, påstås inte haft en chans mot sin hjärtekrossare till motståndare.
Även Nixon gav ett klassiskt uttalande efter sin valförlust, som visar vad han själv ansåg om hur han behandlats i media:
Men detta får bara mina misstankar att öka ytterligare. Nixon hade mer eller mindre gjort bort sig som vicepresident, han hånades i pressen, han gjorde dåligt ifrån sig i TV-debatterna – ändå förlorade han valet med en av de minsta marginalerna i modern tid. (Al Gore "vann" till exempel det ifrågasatta presidentvalet 2000 med ungefär en halv miljon röster – ändå förlorade han...)
Ja, som sagt, många hävdar fortfarande att Nixon i verkligheten vann!
JFK – en av historiens största?
JFK, å andra sidan, beskrivs i vår officiella historia som den kanske störste presidenten USA haft, trots att han bara fick knappt tre år på posten, innan han mördades i Dallas, 1963.
Visst pratar man om hans kvinnoaffärer, till exempel med Marilyn Monroe, men de uppvägs mer än väl av hur han drog igång USA:s satsning på en bemannad månfärd, hans sätt att hantera Kubakrisen, och hur han var på god väg att reformera Federal Reserve och CIA och avsluta USA:s inblandning i Vietnam. (Så säger alltså den officiella historien, som definitivt inte är oemotsagd...)
Hur kunde det komma sig att denna avgrundsdjupa skillnad i statsmannaskap inte framgick tydligare, redan när de debatterade mot varandra?
Min konspirationsteori
Låt mig få komma med en skisserad, konspiratorisk hypotes: I Seymour Hershs bok, The Dark Side of Camelot, beskrivs en helt annan sida av John F. Kennedy och det mytiska sagorike man i dag skapat runt hans tid i Vita huset. Till tidningen The Atlantic säger Hersh bland annat:
På den här tiden härskade inte bara Daley med tveksamma metoder i Chicago. FBI, den federala polisen, styrdes som ett skräckvälde av den paranoide transvestiten J. Edgar Hoover.
Det är allmänt känt att Hoover höll hemliga dossierer på politiker i utpressningssyfte, och att man hjälpte fram politiker med en massa skit i bagaget, så att man kunde ha kontroll över dem. (En tradition som lever i allra högsta välmåga än i dag.)
Detta kan mycket väl vara en av förklaringarna till det märkliga valet av presidentkandidater... De var båda så komprometterade, att det ansågs att de skulle bli ytterst lydiga maraionetter.
Det "militärindustriella komplexet"
President Eisenhower är i dag mest känd för att han i sitt avskedstal, 1961, var den förste att använda uttrycket "det militärindustriella komplexet", som han varnade var på väg att ta över kontrollen i landet. Nu riktades deras allt mer glupande aptit mot Sydostasien och mer bestämt Vietnam.
USA levde också fortfarande i efterdyningarna av McCarthy-eran, den antikommunistiska, patriotiska utrensning som Nixon varit nära knuten till och som även Kennedy tagit djupt intryck av.
Sist, men definitivt inte minst, så var detta förmodligen Kalla krigets kulmen. Hela världen hukade under kärnvapenhotet och rymdkapplöpningen mellan USA och Sovjetunionen var en illa maskerad forskning för att utveckla nya och effektivare missiler .
Frågor som påverkar än i dag
Det var i denna verklighet som näste president skulle verka. Att inbilla sig att dessa oerhört mäktiga krafter som styrde i bakgrunden inte hade kapaciteten att lyta fram sin favorit, är naturligtvis naivt. Visserligen bevisar det inte att det verkligen förekom fusk på den nivån, men presidentvalet 1960 är onekligen en punkt i historien som väcker massor av obehagliga frågor, ända fram till vår tid.
Intressant?
Andra bloggar om: Presidentvalet 1960, Richard M. Nixon, John F. Kennedy, JFK, valfusk, Richard Daley, Illinois, Chicago, McCarthy, J. Edgar Hoover, korruption, konspiration, konspirationsteorier
I förra veckan visade Kunskapskanalen på SVT en mycket slarvig dokumentär om Richard Nixon, med undertiteln Mannen vi älskade att hata. När det dramatiska och historiskt ödesmättade valet 1960 kom upp -- och avklarades på ett par minuter -- konstaterade speakerrösten att man idag vet att miljardären Joseph Kennedy köpte valet i Illinois till sin son.
Eftersom detta till och med för mig är länge sedan har jag forskat lite grand i historien och funnit att den definitivt inte är klarlagd och att flera frågetecken kvarstår.
Två märkligt svaga kandidater
Att valet kom att stå mellan dessa två högst kontroversiella figurer är, till att börja med, ett av historiens stora mysterier. Nixon hade varit vicepresident under Eisenhower, men innan George H. W. Bush (under Ronald Reagan) och alldeles särskilt idag, med Dick Cheney, var detta en anonym och huvudsakligen representativ post. Presidenter ansågs välja sina vicepresidenter som en slags livförsäkring: "Titta vad ni får om ni gör er av med mig!"
Nixon personifierade verkligen en sådan vicepresident och var redan då en driftkucku i både politiken och i pressen. (Hur många minns pappa Bushs vicepresident, Dan Quayle, som gav intryck av att vara en fullkomlig idiot?)
Föraktad även av Eisenhower
Men Eisenhowers förakt för Nixon var ovanligt tydligt, även om han halvhjärtat stödde "Tricky Dick" i valkampanjen. Hans uttalande till pressen, när han ombads att berätta om Nixons starkaste sidor, är en klassiker:
[G]ive me a week, I might think of one, I don't remember.Bildsköne överklassonen JFK
Ge mig en vecka så kanske jag kommer på någon, jag minns inte.
På den demokratiska sidan fanns så den unge och bildsköne rikemanssonen John F. Kennedy. Visserligen var han lite av en krigshjälte och välutbildad, men han var katolik, ung och ökänd för ett utsvävande och promiskuöst liv, och väckte därför ett stort motstånd hos breda grupper amerikaner. Men detta räknas som det första riktiga TV-valet och Nixon, med sin flackande blick, sin kraftiga skäggväxt och sin benägenhet att svettas, påstås inte haft en chans mot sin hjärtekrossare till motståndare.
Även Nixon gav ett klassiskt uttalande efter sin valförlust, som visar vad han själv ansåg om hur han behandlats i media:
You won't have Nixon to kick around anymore...Ett av de tätaste valen i historien
Nu har ni inte Nixon att sparka på längre...
Men detta får bara mina misstankar att öka ytterligare. Nixon hade mer eller mindre gjort bort sig som vicepresident, han hånades i pressen, han gjorde dåligt ifrån sig i TV-debatterna – ändå förlorade han valet med en av de minsta marginalerna i modern tid. (Al Gore "vann" till exempel det ifrågasatta presidentvalet 2000 med ungefär en halv miljon röster – ändå förlorade han...)
Ja, som sagt, många hävdar fortfarande att Nixon i verkligheten vann!
JFK – en av historiens största?
JFK, å andra sidan, beskrivs i vår officiella historia som den kanske störste presidenten USA haft, trots att han bara fick knappt tre år på posten, innan han mördades i Dallas, 1963.
Visst pratar man om hans kvinnoaffärer, till exempel med Marilyn Monroe, men de uppvägs mer än väl av hur han drog igång USA:s satsning på en bemannad månfärd, hans sätt att hantera Kubakrisen, och hur han var på god väg att reformera Federal Reserve och CIA och avsluta USA:s inblandning i Vietnam. (Så säger alltså den officiella historien, som definitivt inte är oemotsagd...)
Hur kunde det komma sig att denna avgrundsdjupa skillnad i statsmannaskap inte framgick tydligare, redan när de debatterade mot varandra?
Min konspirationsteori
Låt mig få komma med en skisserad, konspiratorisk hypotes: I Seymour Hershs bok, The Dark Side of Camelot, beskrivs en helt annan sida av John F. Kennedy och det mytiska sagorike man i dag skapat runt hans tid i Vita huset. Till tidningen The Atlantic säger Hersh bland annat:
Kennedy was much more corrupt than other post-war Presidents, by a major factor. Much more manipulative, though Nixon was a close second. There's nothing wonderful about Nixon, Watergate proved that, but I think that Nixon was an amateur compared to Kennedy.Enorma krafter i bakgrunden
Kennedy's beauty made him more corrupt. He was above the law; he didn't think anything could stop him.
Kennedy var mycket mer korrumperad än andra efterkrigspresidenter, med bred marginal. Mycket mer manipulativ, även om Nixon kom som god tvåa. Det finns inget underbart med Nixon, något Watergate bevisade, men jag anser att Nixon var en amatör i jämförelse med Kennedy.
Kennedys bildskönhet gjorde honom mer korrumperad. Han stod över lagen; han trodde inte att något kunde stoppa honom.
På den här tiden härskade inte bara Daley med tveksamma metoder i Chicago. FBI, den federala polisen, styrdes som ett skräckvälde av den paranoide transvestiten J. Edgar Hoover.
Det är allmänt känt att Hoover höll hemliga dossierer på politiker i utpressningssyfte, och att man hjälpte fram politiker med en massa skit i bagaget, så att man kunde ha kontroll över dem. (En tradition som lever i allra högsta välmåga än i dag.)
Detta kan mycket väl vara en av förklaringarna till det märkliga valet av presidentkandidater... De var båda så komprometterade, att det ansågs att de skulle bli ytterst lydiga maraionetter.
Det "militärindustriella komplexet"
President Eisenhower är i dag mest känd för att han i sitt avskedstal, 1961, var den förste att använda uttrycket "det militärindustriella komplexet", som han varnade var på väg att ta över kontrollen i landet. Nu riktades deras allt mer glupande aptit mot Sydostasien och mer bestämt Vietnam.
USA levde också fortfarande i efterdyningarna av McCarthy-eran, den antikommunistiska, patriotiska utrensning som Nixon varit nära knuten till och som även Kennedy tagit djupt intryck av.
Sist, men definitivt inte minst, så var detta förmodligen Kalla krigets kulmen. Hela världen hukade under kärnvapenhotet och rymdkapplöpningen mellan USA och Sovjetunionen var en illa maskerad forskning för att utveckla nya och effektivare missiler .
Frågor som påverkar än i dag
Det var i denna verklighet som näste president skulle verka. Att inbilla sig att dessa oerhört mäktiga krafter som styrde i bakgrunden inte hade kapaciteten att lyta fram sin favorit, är naturligtvis naivt. Visserligen bevisar det inte att det verkligen förekom fusk på den nivån, men presidentvalet 1960 är onekligen en punkt i historien som väcker massor av obehagliga frågor, ända fram till vår tid.
Intressant?
Andra bloggar om: Presidentvalet 1960, Richard M. Nixon, John F. Kennedy, JFK, valfusk, Richard Daley, Illinois, Chicago, McCarthy, J. Edgar Hoover, korruption, konspiration, konspirationsteorier
Tror nog att Joseph kan ha ordnat sin son "in office" och att även JFK som de flesta andra US-presidenten har en mörk "classified file".
Men trots det verkade både han och brodern RFK ha en politik som inte föll andra makthavare i smaken.
Kennedys executive order 11110 t.ex.
som ledde till att US Treasy kringick
Federal Reserve och lanserade räntefria nya sedlar för fyra miljoner som var uppbackade av silver "In the Treasury". Ett klart hot mot etablissemangets monopol på att kontrollera pengarna.
Inlagt av
Lars Osterman |
29 januari 2008 kl. 16:16
Ja, någonting måste de ju ha gjort för att ha blivit avrättade... Att det skulle vara för att de blivit "anti establishment", det finner jag dock föga troligt. De var ju så mycket etablissemang som man bara kunde bli. Och korrumperade, om man ska tro Seymour Hersh.
Men det är inte vad artikeln handlar om, det är en annan historia.
Den handlar istället om att förmodligen även Kennedy fick chansen att bli presidentkandidat för att han var utvald av ett korrumperad etablissemang, precis som alla presidenter efter honom och de flesta dessförinnan.
Om det sedan var pappa Joseph, Richard Daley som ombud eller J. Edgar Hoover, som till slut fick honom vald, det är en fråga jag inte törs spekulera i.
Kennedy är en sådan politisk ikon, så helgonförklarad att till och med alla hans erkända svagheter inte kan fläcka hans rykte, att jag var lite nyfiken på om detta skulle provocera.
Men tydligen inte att döma av antalet kommentarer.
Seymour Hersh, förresten, hänvisar till källor inom FBI för sina kontroversiella slutsatser.
MW
Inlagt av
Mikael Wälivaara |
29 januari 2008 kl. 18:37
Mmm..du kan ha rätt.
Men talar man om ikoner så finns det skäl att kolla upp en viss MLK. Där har vi en verkligt ful gubbe med en tjock fossier på FBI som förklarats hemlig i 50 år.
Gubbfan hade ju plagierat sin akademiska avhandling, var stamkund på bordellerna där vita flickor jobbade - dessutom var han våldsam.
Och nu har vi då MLK som en fredfull icke-våldsikon att ta modell av och man firar hans dag i USA.
Kennedy fick ingen egen dag som MLK
så MLK ansågs viktigare.
Inlagt av
Lars Osterman |
30 januari 2008 kl. 18:44