Att verka som man inte syns
Tanken var att jag skulle tagit en minisemester i Stockholm idag och fram till söndag, men eftersom jag just nu gör allt för att komplicera min tillvaro så missade jag flyget från Sturup... Istället gav det mig möjlighet att lyssna på P1 i tre timmar, vilket jag inte förmått att göra på länge. Det gör helt enkelt fysiskt ont att höra journalister, vilkas lön jag betalar, så konsekvent ägna sig åt snömos.
Uppenbarligen har vi fortfarande en riksdag här i landet, och partiledarna drabbade tydligen samman i förmiddags med stora visioner och lysande demagogi. (De kommenterande ledarskribenterna från AB och SvD var rörande eniga om att alla partier idag är socialdemokratiska.) Det pratades lövkrattning och andra avgörande ideologiska frågor, men, enligt kommentatorn, inte ett ord om till exempel utrikespolitik.
I denna mediestyrda verklighet är det ofattbart att vi inte oftare diskuterar hur ytterst medvetet detta måste vara planlagt – att våra ledande politiker gör sig så små, fjuttiga och färglösa med vett och vilja. Jag har ju själv arbetat som talkonsult , både när det gäller det skrivna talet och själva framförandet, och jag kan garantera att de har tränat sig i att vara så bleka och oansenliga det bara går, utan att man direkt ska kunna anklaga dem för att vara ointresserade av sina jobb.
Vi lever ju i en tid där det verkligen finns möjlighet att vara politiker, där man kan ägna sig åt stora framtidsfrågor, som EU, energi och ekonomi, krig, konstitutionella inskränkningar och kärnvapen – och konspirationer – för att bara ta två bokstäver – utan att behöva bli kritiserad för att vara demagogisk... Men inte ens Carl Bildt passar på att fylla tomrummet och stjäla rampljuset.
För övrigt: "Virvelpedofilens" dagar är nu räknade, påstår media, eftersom han blivit efterlyst över hela planeten. Mitt tips är att han får söka sig till Pakistan och börja jobba för Usama bin Laden...
Frågan är om man ska låta honom jagas ett tag för att mjölka historien ytterligare, eller om man istället ska satsa på att skriva om honom efter att han åkt fast. Visa att polisen faktiskt kan skydda oss när det krävs.
Uppenbarligen har vi fortfarande en riksdag här i landet, och partiledarna drabbade tydligen samman i förmiddags med stora visioner och lysande demagogi. (De kommenterande ledarskribenterna från AB och SvD var rörande eniga om att alla partier idag är socialdemokratiska.) Det pratades lövkrattning och andra avgörande ideologiska frågor, men, enligt kommentatorn, inte ett ord om till exempel utrikespolitik.
I denna mediestyrda verklighet är det ofattbart att vi inte oftare diskuterar hur ytterst medvetet detta måste vara planlagt – att våra ledande politiker gör sig så små, fjuttiga och färglösa med vett och vilja. Jag har ju själv arbetat som talkonsult , både när det gäller det skrivna talet och själva framförandet, och jag kan garantera att de har tränat sig i att vara så bleka och oansenliga det bara går, utan att man direkt ska kunna anklaga dem för att vara ointresserade av sina jobb.
Vi lever ju i en tid där det verkligen finns möjlighet att vara politiker, där man kan ägna sig åt stora framtidsfrågor, som EU, energi och ekonomi, krig, konstitutionella inskränkningar och kärnvapen – och konspirationer – för att bara ta två bokstäver – utan att behöva bli kritiserad för att vara demagogisk... Men inte ens Carl Bildt passar på att fylla tomrummet och stjäla rampljuset.
För övrigt: "Virvelpedofilens" dagar är nu räknade, påstår media, eftersom han blivit efterlyst över hela planeten. Mitt tips är att han får söka sig till Pakistan och börja jobba för Usama bin Laden...
Frågan är om man ska låta honom jagas ett tag för att mjölka historien ytterligare, eller om man istället ska satsa på att skriva om honom efter att han åkt fast. Visa att polisen faktiskt kan skydda oss när det krävs.
Steven Spilberg har lärt oss hur man beter sig om man träffar en T Rex. De har syn som bara registrerar rörelse. Om man är absolut stilla så ser de inte en. Hela världen ligger stilla, övertygad om att den som får panik och rör sig är den som blir föremål för nästa attack. Aldrig har uttrycket "lugnet före stormen" varit mera aplicerbart.
Inlagt av
Anonym |
18 oktober 2007 kl. 07:53
En förfärande men mycket träffsäker liknelse.
MW
Inlagt av
Mikael Wälivaara |
18 oktober 2007 kl. 11:00